Sveriges bästa busschaufför: Stefan är kandidat nr 4

Stefan Hjalmarsson är en riktig glädjespridare – det intygar både kollegor och passagerare. Vänlig, rolig och engagerad är andra ord som beskriver Stefan. Och sedan han drabbats av cancer har han blivit något av en kurator…

Personligt

NAMN: Åke Stefan Hjalmarsson.

ÅLDER: 56 år.

FAMILJ: Hustrun Ann-Sofi, 51, döttrarna Marthina, 27, och Cassandra, 24.

BOR: Hus i Bösebo, en mil utanför Virserum.

ÅR I YRKET: 36.

INTRESSEN: Skruva på sin gamla Volvo Amazon 123 GT från 1967.

Om jag vann 50 000 kronor skulle jag…

…dela med mig till fru och döttrar. Det som blir kvar får jag använda för att bli klar med renoveringen av min Amazon. Jag vill att den ska se ut precis som bilarna gjorde när jag var ung.

Ur nomineringsbrevet:

“Inte ens när han gick igenom tuffa cancerbehandlingar märkte vi passagerare av att han hade det jobbigt”

Sveriges bästa busschaufför: Stefan är kandidat nr 4

Stefan har, sedan han drabbades av cancer, blivit något av en hobbykurator för andra som  ligger i riskzonen. 

Jag vägrar låta cancern knäcka mitt glada humör

Ingen som träffar Stefan Hjalmarsson kan undvika att bli på gott humör. Den positiva energin formligen sprutar ur honom och snart känns det som om de eventuella bekymmer man gått och burit på liksom lättat och flaxat iväg utom synhåll.

Hemligheten bakom denna positivism är lika enkel som självklar om du frågar Stefan själv.

– Jag tycker väldigt bra om människor. Jag tycker om att prata, gärna mycket och intensivt, och har väldigt lätt att komma överens med folk. Det är så jag hanterar tillvaron, helt enkelt.

Hjalmarssons buss är en institution i småländska Virserum med omnejd. Företaget startades av Stefans pappa på 50-talet och drivs idag av Stefan och hans yngre bror Morgan. Arton bussar, 50 personer på lönelistan – ett ganska stort företag på orten. Men den som tror att ägarna sitter på kontoret och vänder papper har inte förstått vad det krävs om man har ett bussbolag.

– Jag kör buss själv, såklart, men jag får också göra i stort sett alla arbetsuppgifter som kommer i min väg: jag byter däck, svetsar säten, skruvar motorer, lackar och allt annat som dyker upp.

 

Långa arbetsdagar

Det blir långa arbetsdagar. Just den dagen vi träffas ringde väckarklockan 04.30 på morgonen och det förefaller inte troligt att han ska komma hem före Aktuellts kvällssändning.

– Att driva ett sådant här företag är ett sätt att leva snarare än ett jobb. När folk börjar prata om sina semestrar brukar jag skoja med dem och fråga vad det ordet betyder.

Men att klaga vore honom helt främmande. Ändå har livet inte alltid varit en dans på rosor. För några år sedan var det ganska dystert.

– Det började i slutet av 2006 med att jag började känna mig lite hängig, lite orkeslös. Så jag gick till läkaren tog ett PSA-test.

Provet, som kan indikera prostatacancer, visade lite förhöjda värden så Stefan blev skickad vidare till sjukhuset för ytterligare undersökning. Inget hittades men för att inte missa något togs nya prov ett par gånger om året. I december 2011 kom beskedet – de hade hittat tumören.

– Så det blev operation i februari. Tyvärr hade cancern spridit sig en del så jag fick strålbehandling – närmare bestämt 33 gånger.

Men då måste du väl ha varit dyster?

– Nej, inte ett dugg. Jag är jämnt glad och på gott humör. Att prata har blivit mitt sätt att hantera det som är jobbigt, gärna med humor och ett leende. Ibland fick jag övertyga mina medpatienter att jag faktiskt var lika sjuk som de. Jag hade bara ett annat sätt att hantera det.

Idag har han blivit något av en hobbykurator för andra som drabbats – eller tror att de ligger i riskzonen.

– Många män kommer fram till mig och säger lite tyst att “du har väl haft cancer, Stefan” – och sedan ventilerar de sin oro. Men jag berättar gärna om min sjukdom och min historia, det har jag ingen svårighet med alls.

 

Får tillbaka

Det man ger till andra, det får man tillbaka, menar Stefan. Behandlar man andra vänligt och med uppriktigt intresse så behandlas man själv likadant. Det enda Stefan har riktigt svårt för är – tystnad.

– Nä, då trivs jag inte alls. Det kan till och med hända att jag ber någon passagerare att komma fram i bussen så man får någon att snacka med. Att sitta tyst i sällskap är inte min melodi.

Att se andra människor är viktigt. Ibland livsviktigt.

– För ett antal år sedan hörde jag en skolflicka på bussen sitta och muttra för sig själv att hon ville ta livet av sig. Jag sa inget då men efter att ha pratat med min fru Ann-Sofie kom vi fram till att jag skulle ringa skolan och berätta. De lovade att inte säga vem som hade uppmärksammat dem på det men långt senare satt det en kvinna på min buss. När vi stannade kom hon fram och tackade för att jag tagit kontakt med skolan. Hon hade listat ut vem som slagit larm. Då kände jag att tårarna kom.

– Ännu idag får jag gåshud när jag tänker på det.

En sak är säker – Stefan kommer fortsätta att sprida god stämning omkring sig. För andras skull och för sin egen.

– Det är så jag fungerar. Och visst är det väl trevligare om vi alla kommunicerar…

Sveriges bästa busschaufför: Stefan är kandidat nr 4

Turistbuss, linjetrafik eller skolskjuts – Stefan Hjalmarsson ser alltid till att skapa god stämning bland passagerarna.

Tidigare i år kunde du nominera kandidater till Hemmets Journals Stora Pris, som i år delas ut till Sveriges bästa busschaufför, och nu har vi valt fem slutkandidater bland era nomineringar. Vi presenterar kandidaterna under fem veckor med start vecka 34. När samtliga kandidater har presenterats startar omröstningen där ni läsare får utse årets pristagare. Omröstningen startar 23/9 2014.

Rösta fram Sveriges bästa busschaufför!
Sveriges bästa busschaufför: Lasse är kandidat nr 5
Sveriges bästa busschaufför: Susanne är kandidat nr 3
Sveriges bästa busschaufför: Micke är kandidat nr 2
Sveriges bästa busschaufför: Mariette är kandidat nr 1
Här är alla nominerade!
Scroll to Top