Läppstift och en skvätt parfym sätter piff på 92-åriga Carina Edins vardag.
– Klart att de äldre ska få det där lilla extra, menar Malin Ebbesson.
De vita lockarna är mjuka och välkammade och läppstiftet sitter på plats. 92-åriga Carina Edin tar sig sakta fram till stolen i vardagsrummet. Hela tiden finns Malin Ebbesson till hands, håller stadigt i handen när Carina ska sätta sig, lägger sedan en kudde tillrätta bakom hennes rygg.
Kroppen fungerar inte som tidigare. Benen, som en gång i tiden dansat både balett och pardans, är numera slitna. Synen har blivit grumlig och hörseln fungerar bara med hjälp av två hörapparater.
– Jag kallar dem Pelle och Kalle. De springer ofta bort, dessvärre, säger Carina Edin.
Hjälpmedel i all ära, den viktigaste handräckningen kommer från 23-åriga Malin Ebbesson. De senaste åren har hon blivit Carinas ögon, öron och ben.
Luktade gott
Klockan åtta varje morgon cyklar Malin till Götgatan i centrala Uppsala, kilar uppför trapporna och sätter nyckeln i låset. Så smyger hon in i sovrummet där Carina ligger, smeker henne på kinden och säger god morgon.
– Malin är snäll och rar. Det tänkte jag redan första gången vi träffades, säger Carina.
– Ja, och jag minns att jag tyckte att Carina luktade gott och var fin, säger Malin med ett leende.
Trots att det skiljer nästan 70 år dem emellan, betraktar de sig numera som “kompisar”. Ibland sviktar Carinas närminne, men hon berättar gärna för Malin om hur det var förr, om uppväxten i fosterfamiljen, om de båda döttrarna som föddes vid krigsslutet, om alla glädjeämnen och sorgestunder hon fått uppleva under sitt långa liv. Malin lyssnar, ställer frågor och lägger svaren på minnet.
– Äldre har så mycket att ge. Det är detta jag tycker om med jobbet, att man kommer varandra så nära. Jag kallar Carina för “min lilla Skrutta”. Det säger jag nog tjugo gånger om dagen! säger Malin.
Själv har hon tilldelats smeknamnet “Pyssel-Johanna”.
Trots sin låga ålder har hon länge velat arbeta med äldre.
– Min mamma jobbade på ålderdomshem och som liten fick jag ofta följa med henne. Jag såg hur hon gjorde och bestämde mig för att arbeta inom vården, jag också.
Efter undersköterskeutbildningen började hon inom hemtjänsten och för tre år sedan gjorde Malin sitt första besök hemma hos Carina.
– Jag var nog förvånad över att Malin var så ung, men ändå klok och förståndig, minns Carina. En del unga tycker väl att gamla är värdelösa, men det tycker inte Malin.
– Nej, tvärtom. Detta är människor som jobbat hela livet. Klart att de ska ha det bra. Och ibland få det där lilla extra, menar Malin.
Som när Carinas aptit tryter. Då har det hänt att Malin ställt sig i köket och gräddat våfflor.
– Då äter du nog fyra, fem stycken, säger Malin och skrattar.
Den lilla guldkanten kan också bestå i smörgås och kaffe på ett konditori, eller en skön fotmassage. Ibland förvandlas badrummet till “Malins spa”, som också erbjuder ansiktsmask och några stänk väldoftande parfym. Efter det öppnar “Malins frisersalong”, där håret läggs upp i rullar, kammas ut och sprayas.
Tiotal hembesök
Som kontaktperson kan Malin ägna lite mer tid åt Carina. Men efter en och en halv timme måste hon ge sig iväg på cykeln till nästa brukare. Framåt lunch kommer hon tillbaka till Carina och på eftermiddagen blir det också ett kortare besök.
– Det är synd att de ska behöva vara på språng. Vi äldre behöver tid. Det är inte som i snabbköpet, inte, säger Carina.
Under en arbetsdag gör Malin ett tiotal längre och kortare hembesök hos olika brukare.
– När jag cyklar hem om dagarna känns det i kroppen att jag har gjort något bra, just för att andra människor mår bra, säger Malin.
Hon sticker inte under stol med att arbetet tidvis kan vara slitsamt och att lönerna inom vården nog borde vara högre. Och visst händer det att jämnåriga vänner frågar om hon inte ska byta jobb.
– En del unga verkar nästan tycka att det är förnedrande att jobba inom hemtjänsten. De tror att man står och byter blöjor hela dagarna. Så är det inte. Men det är inte heller så att man bara cyklar runt till äldre för att fika och prata.
Det handlar snarare om att hjälpa en människa att känna sig trygg och säker i sitt hem. För Carinas del har det varit viktigt att kunna bo kvar i den lägenhet hon haft sedan 1944.
– Det finns många som klagar över hemtjänsten, och jag har vänner som haft en del tråkiga upplevelser, säger Carina. Men för min del fungerar det bra. Man kopplar av när man vet att man kan lita på människan som tar hand om en.
Och på denna punkt råder ingen tvekan: Carina litar till hundra procent på sin “Pyssel-Johanna”.
Personligt
Namn: Malin Ebbesson
Ålder: 23 år
Bor: I Uppsala
Familj: Mamma pappa och storebror.
Antal år i yrket: 5
Om jag vann 50 000 skulle jag:
Ge en del till mamma och pappa. Och så skulle jag unna mig en semesterresa.
Klicka här för att möta kandidat nr. 1: Javid Babak
Klicka här för att möta kandidat nr. 2 : Marie Lundström
Klicka här för att möta kandidat nr. 3 : Gun Nordström
Klicka här för att möta kandidat nr. 4 : Annika Jörgensen
Klicka här för att se alla nominerade från Alingsås till Överum
