Eivor: Tack vare grannarna slapp jag fira jul ensam

Nyinflyttad efter en skilsmässa och utflugna barn. En jul i ensamhetens tecken och långledig. Hur skulle jag få tiden att gå? Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att ett paket mjölk skulle kunna ändra på mina tankar.

Skilsmässan med Torbjörn var jobbig. Vi bråkade om det mesta. Till och med om köksbordet. Det gick till överdrift och jag var helt slut när vi lämnade banken efter att ha gjort upp det ekonomiska. Huset såldes till ett bra pris och vi hade amorterat av en del så det blev pengar kvar på kontot.

Eftersom mitt jobb var flexi­belt och företaget hade kontor i flera städer hade jag inga problem med att flytta och få en bra tjänst. Det blev både högre lön och mer utmanande arbetsuppgifter. Jag trivdes på en gång. Arbetskamraterna var ett gemytligt gäng som bjöd på sig själva.

En bra lägenhet med stor balkong nära jobbet gjorde att jag kunde promenera dit. Det var skönt eftersom jag var van att leta parkeringsplats och skrapa rutor. Jag hade det egentligen rätt bra men det var bara en sak som störde mig. Ensamheten.

Vännerna försvann i rask takt efter skilsmässan och barnen hade flyttat utomlands och skaffat egna familjer. Resandet hade varit minimalt de sista åren och jag började inse att jag skulle få fira både jul och nyår ensam. Det var inget jag såg fram emot.

Jag laddade upp med ett par böcker och passade på att baka. Det blev både saffransbullar och längder. Ett gammalt knäckrecept kom till användning och jag knåpade även ihop ett litet pepparkakshus. Men när jag satt och fikade och smakade på knäcken insåg jag att jag inte hade någon som kunde äta den med mig. Det skulle finnas både saffransbullar och knäck kvar till påsk.

Insikten var inte kul och jag slängde på mig kappan och tog en promenad. Det snöade lätt och allén såg ut som ett vykort. Människor strosade omkring och hade fyllda påsar med julklappar och mat. Mitt kylskåp gapade tomt när det gällde mjölk och ägg. Jag passade på att handla lite innan jag promenerade hemåt.

När jag kom hem igen hann jag inte mer än en trappa innan påsens handtag gav vika. Plums. Mjölkpaketen ramlade ut och ett gick givetvis sönder. Det blev mjölk i hela trapphuset …

När porten slog igen bakom mig hörde jag en röst som frågade hur det stod till. Det visade sig vara kvinnan som bodde granne med mig. Hon hämtade papper och trasor och tillsammans hjälptes vi åt att torka upp mjölken. Vi skrattade åt eländet och medan vi höll på var det flera grannar som passerade oss.

Efter en stund kom det ut en herre med en bricka. Det var Birger. Han hade bott i huset i evigheter. På brickan fanns tre koppar kaffe och en liten kanna mjölk. Han skrattade och skojade om att min mjölk var slut till kaffet. Jag och grannfrun började också skratta och när en dam en trappa upp öppnade dörren och frågade vad som stod på så blev vi inbjudna till henne.

Ett trasigt mjölkpaket resulterade i att fyra grannar åt sockerkaka och drack kaffe tillsammans. Lite galet men ändå kul. Det kom fram att alla bodde ensamma precis som jag och att de skulle fira jul ensamma. Vi bestämde oss på en gång att vi skulle ses på en jullunch hos mig och plötsligt fick jag bråttom hem för att börja röja.

Det stod fortfarande flyttkartonger ouppackade och det var flera tavlor som inte var uppsatta. Gardiner skulle strykas och en byrå skruvas ihop. På bara några dagar fixade jag i ordning det mesta. Jag passade även på att fika hos grannen ett par gånger.

På julaftonens morgon vaknade jag tidigt och efter ett par telefonsamtal med mina barn och min syster satte jag igång att duka. Finporslinet kom fram och de gamla tygservetterna som knappt var använda passade bra dagen till ära. Ljus i olika former och julmusik på radion fick mig att komma i stämning.

Det var lite pirrigt att bjuda in okända människor men jag såg det som ett fint tillfälle att få dela en speciell dag med and­ra som i vanliga fall skulle ha suttit ensamma som jag. Ibland gäller det att bjuda till. Det var inget jag var van vid sedan mitt äktenskap men nu var det dags att ändra på det.

Klockan ett ringde det på dörren och glada miner blandades snart med glöggdoft, julstjärnor, skratt och glädje. Vi åt en enkel lunch bestående av lite kallt och lite varmt. Mina saffransbullar och knäcken gick åt till kaffet och vi var både mätta och belåtna när vi satte oss i soffan för att se Kalle Anka.

Det blev en riktigt trevlig jul och vi spenderade hela dagen hos mig. Det som bara skulle bli en lunch blev även en julmiddag med jullekar och trevliga konversationer. Tänk vad trevligt man kan ha tillsammans om man vågar bjuda till!

På juldagen blev det en rejäl sovmorgon och lunchen bestod av rester sedan julafton. På eftermiddagen ringde jag på grannarnas dörrar och vi tog en lång, härlig promenad tillsammans. Efter det blev det kaffe och tårta hos Birger, grannen en trappa ner. Han hade varit konditor i sitt yrkesliv och hade mycket bra tips att ge oss som brukade baka.

Ja, umgänget tillsammans med mina trevliga grannar från förra julen har hållt i sig sedan dess. Vi har hunnit med många aktiviteter. Det har både blivit vernissage och teaterbesök. Bäst av allt är att vi kan hjälpa varandra med olika saker och att vi slipper ensamheten. En kort promenad eller en kopp kaffe kan man leva på i flera dagar.

Nu ser jag fram emot en ny trevlig julhelg med mina nya vänner.

Eivor

Skicka in din berättelse!

Har du själv upplevt något i ditt liv som du vill berätta och dela med dig av till andra? Det kan vara stort som smått. Skriv och berätta med dina egna ord!
Du får gärna vara anonym, men ange namn, adress och personnummer eftersom alla införda bidrag honoreras. Vi kan behöva redigera och korta ner texten.

Adress: Läsarnas egna berättelser, Hemmets Journal, 205 07 Malmö. E-post: lasarberattelser@egmont.se

Välkommen med din berättelse!

Carina Löfgren, redaktör

Scroll to Top