Åsa: Våra kompisar utnyttjade oss för pengar

Jens pratade alltid om pengar. Hur mycket han och Sara tjänade och hur bra de skulle ha det när båda klättrat i karriären. Men det blev inte som de hade tänkt sig. Sara blev plötsligt uppsagd och innan hon hann få nytt arbete blev hon gravid.

– Vi passar på att göra barngrejen nu, sa Jens.

Under åren som följde gick Jens miste om de befordringar han räknat med. När Sara skulle börja söka jobb igen blev hon gravid igen.

– Vi skaffar alla på en gång, istället för en sladdis om tio år, sa Jens.

Jag och Erik hade två barn och lekte med tanken på en sladdis i framtiden. Det där var Jens sätt att få fram att deras sätt att göra barngrejen på var bättre än vår.

Vi stod för vännernas kostnader

Deras ekonomi blev allt mer ansträngd. De hade flyttat till ett större hus och köpt två bilar. Allt oftare fick vi bära kostnaden för dem. Som när det skulle köpas presenter till gemensamma bekanta. Kunde vi fixa något och lägga ut, så länge? De hade mycket annat för sig just då. Det hände ett antal gånger att jag fick skriva deras namn på gratulationskorten fast det bara var vi som betalat.

– Du måste säga till dem. Det här är löjligt, sa Erik irriterat.

– Jag? Varför kan inte du säga till?

Jag vet att jag borde ha gjort det men det var svårt. Jag tyckte att det var pinsamt. När jag hörde Sara beklaga sig över hur tufft de hade det blev det ännu svårare. De hade det inte lätt med barnen heller. Två av dem visade tidigt tecken på hyperaktivitet och det blev problem på förskolan. När Sara till slut börjat arbeta igen fick hon ofta åka ifrån för att hantera någon kris som man inte hade tillräckliga resurser för på förskolan.

Ekonomin blev inte bättre

Men trots att Sara jobbade och Jens äntligen fick en skjuts uppåt tycktes inte ekonomin lätta. Vi fick handla till gemensamma grillkvällar och betala barnens inträdesbiljetter till djurparker och tivolin. Detta samtidigt som vi tvingades lyssna på Jens eviga historier om framtida lönelyft och lyxsemestrar som de skulle unna sig när barnen blivit äldre.

Vi började tröttna.

– Måste vi träffa dem till helgen? kunde Erik utbrista.

Jag kände likadant. Nästa gång det snackades om grillkväll var jag förberedd.

– Gärna, den här gången tar vi det hos er!

Har hittat nya vänner

Innan de hann svara hade jag bestämt tid och dag, precis så som de brukade göra. Och när vi dök upp var det bara med en glassbytta till barnen, något som de hade gjort till tradition. När de kommenterade att kött var dyrt nu för tiden kunde jag bara instämma. Det inte länge förrän de föreslog en ny grillkväll och jag tyckte åter igen att vi skulle vara hos dem. De protesterade.

– Men snälla ni! Vi har varit hos oss säkert tio gånger i rad, sa jag och skrattade.

Efter det slutade de att föreslå grillkvällar. Jag var stolt över mig själv för att jag äntligen sagt ifrån. Idag umgås vi inte längre. Vi hade inte mycket gemensamt och de tog långt mer energi än de gav. Idag har vi helt andra vänner, och det mår vi mycket bättre av!

Åsa