Kan mina stämband vara utslitna?

Jag är en 44-årig kvinna som tappar rösten ibland. Inte helt, men det är svårt att prata och jag får verkligen anstränga mig för att...

Jag är en 44-årig kvinna som tappar rösten ibland. Inte helt, men det är svårt att prata och jag får verkligen anstränga mig för att få ur mig orden. Det känns som om något sitter i vägen och luften inte kommer igenom tillräckligt. Jag försöker harkla bort det utan resultat.
 
Vår äldste son var lite busig när han var liten och jag skrek då väldigt mycket till honom. Jag hade kort tålamod och min styrka var att höja rösten när han var som värst. I dag vet jag bättre och det är väldigt sällan jag använder rösten på det viset.
 
Min undran är: Kan jag ha slitit ut stämbanden på något vis? Jag har varit och kontrollerat min hälsa med allergitest, blodvärde och struma. Alla värden var fina.
 
Förr sjöng jag mycket och det var inga problem med rösten under tiden jag gjorde det. Det verkar som om det är när jag talar som rösten påverkas. Min mor som sjunger i kör har samma problem och även min yngre bror. Hans röst försvinner ibland och han vill också harkla sig. Kan det vara något ärftligt? Eller andas vi fel? Finns det röstläkare?
Doktor Helge Löfberg svarar:

Ja, det finns ett område inom läkekonsten som handlar om talbesvär som är så stora att man har svårt att göra sig förstådd. Det kallas med ett fint ord för foniatri. Där arbetar logopeder som försöker lära människor att använda sin röst på bästa sätt, specialkunniga öron-näs-hals-läkare samt talpedagoger. Det finns en avdelning för foniatri vid öronklinikerna på de största sjukhusen. Sångare och skådespelare hör till dem som ofta söker hjälp där när de har problem att få sin röst att räcka till. Dit kommer också småbarn med medfödda missbildningar som kluven gom, med stamning eller med sen talutveckling. Även vuxna som opererats för stämbandstumörer eller som haft stroke och andra sjukdomar i hjärnan behöver hjälp att kommunicera med sin omgivning.
 
Är det då så svårt att tala rätt? Ja, det är det helt klart. Hjärnan måste först tänka fram vad som ska sägas och på vilket sätt. Rösten kan låta glad, arg eller ledsen. Man kan viska, skrika, tala långsamt eller fort. När hjärnan formulerat talet går signaler via många nerver till andningsmuskler i mellangärde och bröstkorg, till stämbanden och musklerna i struphuvudet på halsen och till tungan och läpparna. Allt måste fungera tillsammans på en gång. Talet får inte läcka upp till näsan och man måste andas då och då och svälja sin saliv. Att tala är med andra ord en verklig konst.
 
Visst kan stämbanden bli slitna om de används fel och om tonläget inte är rätt. De kan svullna, bli såriga eller ärriga. Stämbandsknottror och polyper kallas det. Rök och vårtvirus kan skada stämbanden så att det bildas tumörer. Olika nervsjukdomar kan förlama nerverna och fel i ämnesomsättningen kan hämma musklerna.
 
Men allra vanligast är att man använder fel teknik och röstläge när man talar. Det kallas dysfoni och är vanligast hos kvinnor och män som talar i falsett.  Man använder fel muskler och blir trött i halsen. Värst är det om man måste tala högröstat under lång tid. Rösten kan lätt svikta om man blir nervös och har många som lyssnar. Då blir man stressad och talet kan låsa sig helt. Det handlar om psykologi. Förkylningsvirus, rökig luft och saliv som sväljs fel kan också ställa till det när man ska hålla ett tal.
 
Du undrar om stämbandsbesvär kan vara ärftliga. Ja, det finns sällsynta ärftliga åkommor som kan påverka halsens nerver och muskelkraft hos flera medlemmar i en familj. Men dessa sjukdomar ger även andra symtom än röstrubbningar och är som sagt ovanliga.
 
Om du är mycket besvärad av dina röstproblem rekommenderar jag dig att beställa tid hos en öronläkare och sedan eventuellt be att få remiss till en logoped. Hon/han kan ge dig tips om hur du bäst vårdar och utnyttjar din röst.
Scroll to Top