Jag hoppas att du kan hjälpa mig. Jag och mitt barns far har gått skilda vägar. Jag känner mig osäker på om jag gjort rätt val. Kommer jag någonsin att träffa en ny man? Jag vill så gärna ha fler barn, kommer jag någonsin att få det? Blir jag någonsin lycklig?
Det var ett turbulent förhållande och jag älskade honom mycket, trots allt. Jag känner mig olycklig och ensam då jag varit ensam med min dotter i ett och ett halvt år redan utan att ha lyckats träffa någon ny. Jag gråter mycket och tänker ofta på honom. Kommer barnets far att ha kontakt med sin dotter? Eller har vi det bättre utan honom?
Jag känner mig orolig över framtiden. Undran över arbete är en ständig fråga inom mig. Så många frågor. Oron är stor. Jag hoppas att du vill hjälpa mig med detta.
Kära du, om man inte har någon relation så idealiserar man ofta den senaste relationen. Men jag känner att det förhållandet var mer dåligt än bra, med stora konflikter. Jag tror i alla fall inte att du kan bli lycklig med mannen du skriver om. Du nämner att du varit singel i ett och ett halvt år, och det är fantastiskt bra! Lever du ensam ett tag förstår du vilka behov du har och inser vad det är du egentligen behöver från en partner.
Jag ser en son och det måste ju innebära en man, för jag tror inte att du är inne på att skaffa barn på egen hand. Pojken får du med en man som är ungefär 183–184 centimeter lång, med ljusbruna, grönskiftande ögon och normal kroppsbyggnad. Han är en väldig gottegris, älskar kakor och godis men det syns inte på honom.
Du frågar också om din dotters kontakt med sin pappa. De kommer gudskelov att ha kontakt. Ett barn behöver sin pappa – ja, och det gäller för pappan också. Han behöver också sin flicka.
Vad gäller arbete så kommer du att få en tjänst – jag ser en reception där man tar emot människor. Jag ser dig sitta i ett stort rum med mycket glas. Var inte så bekymrad. Oron äter bara på oss. Börjar du få tillit till livet kommer du att må mycket bättre.
