Ett möte

Man ska försöka göra någon glad varje dag, det tjatar jag alltid om. Man blir själv glad av att få glädja andra. En del män missuppfattar mitt öppna sätt, tar det som en invit, men det bjuder jag på. Då får jag ju deras självförtroende att växa och det har kommit något gott ur mitt sätt att vara!

Jag tog min andra cykeltur lite senare på eftermiddagen. Köpte mej en kula polkaglass på fiket och satte mej på en parkbänk ute i solskenet.

En äldre herreman kom stapplande i sakta mak. Ursäkta, får jag dela bänk med dej, frågade han artigt. Naturligtvis, svarade jag förstås.

Sedan pratade vi hela tiden i drygt en timme! Det var om mat. Om dans. Om pensionärslivet. Om resor. Om kärlek. Om döden. Om olika åldrar som vi båda passerat.

Är din semester slut, undrade han.

Jag log. Näää, jag har pension sen ett par år tillbaka.

Det kan man inte tro, sa han.

Han berättade om en kvinna han mött under en resa. De fortsatte hålla kontakten. Det blev kärlek. Han skrattade så gott då han berättade att barnbarnsbarnet hade frågat hur det känns att vara kille till tanten med det vita håret. Tanten var 93, själv var han 89.

Det blev en trivsam och givande eftermiddag på en parkbänk i Gällivare.

På hemvägen tänkte jag på ett par strofer i en dikt av Hjalmar Gullberg.

Byta ett ord eller två

Gjorde det lätt att gå

Alla människors möten

Borde vara just så