Första raden, längst till höger, där står min lilla prins, hälsar stolt farmoder :)

För exakt femton år sedan, blev jag farmor för andra gången! En underbar liten kille såg dagens ljus, vem kunde väl ana att denne kille skulle bli ett riktigt fotbollsproffs, uttagen till Länslaget för några veckor sedan! Att han dessutom är en duktig jägare, ripor, tjädrar osv, alla ätbara flygfän får han ner på jorden! Å vilken häftig trummis han är, de flesta instrument hanterar han med bravur! Sjunga kan han också, men det förstår ni ju redan!

Han har hjärtat på rätta stället, är ömhjärtad, fin å go! En kille att vara stolt över.

Ett farmorshjärta svämmar över av kärlek och stolthet, lite extra mycket idag på hans födelsedag. Tjugofem mil skiljer oss åt, jag skickar kärlek å varma tankar ….. Fira med presenter å tårta , det blir det nästa gång vi ses.

För fira, det ska vi…………… Grattis, min prins!

Älskar dej, Elias!

I fredags var väninnan och jag på dans. Hon var lite svår att övertala, men när jag väl bestämt mej för att gå ensam då ringer hon och säger att jag kan hämta henne vid bussen kl 18. Jag kände mej glad och uppspelt, det var såå längesen jag dansade senast, flera veckor sen sist. Jaaa, om man inte räknar de dagliga danserna hemma på köksgolvet till tonerna av olika orkestrar, grannarna måste tro att jag blivit galen. Näää, någon kavaljer har jag inte på hemmadanserna, men det blir både bugg å foxtrott, allt går som en dans! Och gott om plats har jag för dessa aktiviteter! Det blev många danser under kvällens lopp, skrattet bubblade inom mej! En del nya kavaljerer dök upp, gamla bekanta från förr, vilket trevligt sätt att träffas på i dansens virvlar! Ibland fick man känna sej som en sprattelgubbe, ibland som en trasdocka , beroende på kavaljerernas dansstil. Härligt att kastat omkring i takt till musiken, så kändes det ibland. Allt detta varvat med elegans, en kramlåt, lite närhet, det gjorde kvällen till en toppenkväll. Jag stannar aldrig till sista dansen. Därför kan jag inte berätta hur den var! Vi försvann lite diskret, väninnan och jag. Ja, diskret är nog fel ord, som vi skrattade……. Väl framme vid bilen, ropade en kille : hallå, du ska väl inte köra bil, är inte du full? Jaaa, svarade jag, visst är jag full! Full av glädje till Livet, full av skratt, full av kärlek… Det behövs inga fler droger i mitt liv. Och den här gången var det tydligen ingen som ringde polisen, jag körde ända hem utan att bli stoppad för blåskontroll, det tar sej;) Hurra!

(Ja, den vackra bilden har jag förstås lånat från nätets härliga bildbank.......)