Som vid alla andra bukoperationer kan det någon gång hända att man under operationen får skador på andra organ eller större blödningar. Efter operationen finns det ökad risk för att få en infektion eller en blodpropp. Men det stora problemet med kejsarsnitt är att man får ett ärr i livmodern. Detta kan orsaka allvarliga problem i kommande graviditeter med risker för både mor och barn.
Har man ett ärr i livmodern kan moderkakan under nästa graviditet växa in i ärret. Detta kan innebära stora och livshotande blödningar i samband med förlossningen. Ibland kan man akut tvingas operera bort livmodern för att få stopp på blödningen och då kan man ju inte få fler barn i framtiden.
En annan risk med ett ärr i livmodern är att moderkakan lättare hamnar för långt ner i livmodern och lägger sig för inre modermunnen, så kallad föreliggande moderkaka, varför man då inte kan föda vanligt utan måste förlösas med kejsarsnitt igen.
En föreliggande moderkaka förorsakar ofta blödningar under senare delen av graviditeten vilket innebär långvarig sjukhusvistelse och kejsarsnitt flera veckor före fullgången tid. Ibland kommer blödningarna plötsligt och är så stora att man tvingas göra ett urakut kejsarsnitt.
Vidare kan ett ärr i livmodern brista i samband med nästa graviditet. Oftast sker detta i anslutning till förlossningen men kan tyvärr även ske under senare delen av graviditeten utan att modern kommit in i förlossningsarbete.
Man vill därför helst undvika att göra ett kejsarsnitt om det inte finns en klar anledning till detta. I samband med graviditet och förlossning gör man fortlöpande en utvärdering av alla risker för mamma och barn och rekommenderar därefter förlossningsätt. Skulle man uppskatta riskerna med en vaginal förlossning som större än med ett kejsarsnitt föreslår man givetvis det senare.
Ungefär hälften av alla kejsarsnitt är planerade medan resten sker akut i samband med förlossningen. Det finns inga ekonomiska skäl till att man avråder från kejsarsnitt utan bara en önskan om att minimera risker för mamma och barn både nu och i framtiden.
Det är mycket viktigt att du snarast pratar med din barnmorska om din rädsla inför förlossningen. Kanske räcker det att du och din barnmorska pratar igenom det hela och du får sätta ord på din oro. Räcker inte detta kan barnmorskan hjälpa dig att få kontakt med det team som sysslar med förlossningsrädsla. Ett sådant team kan antingen finnas inom mödrahälsovården annars kopplat till förlossningsavdelningen.
Oberoende av hur det är organiserat där du bor kan din barnmorska om det behövs hjälpa dig att få kontakt med detta team så att du kan få den hjälp och det stöd du behöver inför förlossningen. Det är viktigt att du snarast tar upp frågan så att det finns gott om tid att gå igenom både den psykologiska sidan av saken men också förmedla kunskap om för och nackdelar med de olika förlossningssätten
Om man i slutändan av psykologiska skäl absolut inte kan tänka sig att föda vaginalt brukar man själv kunna få välja att föda med kejsarsnitt.
