Suzanne Axell om sin uppväxt: “Jag fick ta konsekvenserna av pappas svek”

I mer än 18 år ledde Suzanne Axell populära Fråga doktorn i SVT. Ett jobb som gett henne massor men också inneburit ett slitsamt pendlande. Men när hennes gamla mamma bröt höften fick det vara slut. Nu vill hon vara på plats – för mammas och sin egen skull.

Suzanne Axell

Ålder: 66 år.
Familj: Sambon Jörgen ­Wedebrand, systrarna Anne-Lie och Wictoria, mamma ­Anita och katten Svans.
Bor: I Stockholm.
Gör: Journalist, tidigare programledare för Fråga doktorn.

På Suzanne Axells stammishak på Östermalm i Stockholm hänger det stora ljuskronor i taket.

– Visste du att detta var en antikaffär tidigare? Alla ljuskronorna är kvar sedan dess, säger Suzanne.

Suzanne är nyfiket lagd och brukar prata med personalen på fiket. Nyfikenheten bar hon på redan som liten och därför var det kanske inte så konstigt att journalist var hennes drömyrke.

– Efter att ha jobbat hela mitt liv som journalist känner jag än idag att det är det allra bästa yrke man kan ha, konstaterar Suzanne.

Som journalist har Suzanne gjort det mesta man kan tänka sig, allt från tidningar och radio till en lång rad olika tv-program. Mest känns hon kanske igen från Fråga doktorn som hon var programledare för i 18 och ett halvt år. Det var förra våren som Suzanne kände att hon inte längre ville pendla så långt till arbetet.

– Under alla dessa år pendlade jag över 130 mil i veckan, mellan Stockholm och Umeå, och när jag en kall vinterkväll stod på tågstationen i Sundsvall och frös, då väntrummet var låst, kände jag att jag var klar. Alla som pendlat under många år vet hur det tröttar ut både kropp och hjärna.

En annan orsak till avhoppet var att Suzannes 85-åriga mamma bröt höften.

– Hon bor inte långt bort från mig men jag upplevde att jag inte ville åka ifrån henne så ofta utan stanna kvar och göra projekt på hemmaplan. Hennes olycka fick mig att tänka efter, säger Suzanne.

Suzanne berättar att när hon hade slutat som programledare kraschade nästan hennes mejl.

– Inkorgen var full med stora reaktioner från alla håll. Det skrevs om mitt avhopp på flera löpsedlar och jag blev stoppad av folk på stan som sa att de saknade mig i tv-rutan, vilket så klart kändes roligt att höra, säger Suzanne.

Det går inte att undgå att märka att de andra gästerna på fiket tittar och nickar uppskattande mot vårt håll. Just när vi slagit oss ner kom en av gästerna fram till Suzanne och tackade för alla hennes år i rutan.

Suzanne förklarar att det inte var någon slump att hennes program blev sådan framgång med runt 1,2 miljoner tittare per avsnitt.

– Vi jobbade stenhårt i redaktionen, som bara var på sex personer, och alla där har en del i framgången.

Suzanne Axell om sin uppväxt:
Suzanne och doktor Gunilla Hasselgren i 2017 års upplaga av Fråga doktorn.
Foto: TT

Blandar högt och lågt

Redan som barn fick Suzanne lära sig att jobba hårt för att lyckas. I tidigare intervjuer har Suzanne berättat om att hennes pappa lämnade hennes mamma och de tre döttrarna när Suzanne endast var 8 år. Ett stort ansvar lades på Suzanne och hon beskriver hur hårt hennes mamma fick slita för att få pengarna att räcka till för sina barn som ensamstående.

– Mormor sa tidigt till mig att jag skulle skaffa mig en utbildning, för det är inget som kan tas ifrån mig. Jag har aldrig haft några kändisföräldrar eller liknande som hjälpt mig in på olika vägar utan det har varit hårt slit redan från dag ett. De första åren när jag jobbade på radio och tidningar blev det ofta sena kvällar och tidiga morgnar. Och på tv var det jag som raggade efter gäster, skrev mina egna manus och till och med skrev våra pressreleaser, säger Suzanne.

Hon saknar sina kollegor men uppskattar friheten hon nu har.

– Numera kan jag säga ja till saker som jag tidigare inte haft möjlighet till, säger Suzanne.

På senaste tiden har hon setts i program som Let’s dance, På spåret och Alla mot alla. Och nyligen var hon med i programmet Secret song på TV4. Dessutom skriver hon uppskattade krönikor för News 55.

Högt och lågt – Suzanne uppskattar friheten och variationen som hennes nya situation ger henne.

Suzanne Axell om sin uppväxt:
Suzanne Axell och danspartnern Tobias Bader tävlade i fjolårets Let’s dance.
Foto: TT

Frihet ett ledord

Frihet är ett ledord under samtalets gång. Hela Suzannes liv har präglats av vikten att kunna försörja sig själv och att vara självständig. Hon har alltid skapat sina egna förutsättningar och vägrat vara beroende av någon eller något. Tidigt i hennes och sambon Jörgens relation gjorde Suzanne klart att hon skulle jobba som journalist men också att hon inte ville ha barn.

– Det var hans val att vilja ha mig trots att jag var bestämd med hur jag ville ha mitt liv. Han kände inte heller en längtan efter barn och det är ett val vi aldrig ångrat. Jörgen och jag är två fria själar som uppskattar tid var för sig men som också tycker om att göra saker tillsammans. Skulle vi umgås med varandra 24 timmar om dygnet varje dag hade vi förmodligen blivit dödströtta på varandra.

Suzanne menar att valet att inte vilja ha barn, säkert grundar sig i uppväxten.

– Jag såg hur tufft det var för mamma och jag fick ta konsekvenserna eftersom min pappa svek. Mamma satt ofta vid köksbordet och grät för att hon inte visste hur hon på bästa sätt skulle fördela den sista femtiolappen. Då, när jag var 8 år, tog min barndom slut på något vis och jag har aldrig haft den där längtan efter barn.

Suzanne Axell om sin uppväxt:
Suzanne med sambon Jörgen Wedebrand ute i vimlet i november i fjol.
Foto: TT

En saknad urdrift

Efter att Suzanne berättat offentligt att hon var frivilligt barnlös var det flera kvinnor som hörde av sig till henne och sa att hon var modig.

– Men alltså hallå, det är ju inte som att jorden är underbefolkad. Och det där med en mammalängtan är väl helt enkelt en urdrift som jag uppenbarligen saknar. Jag förstår inte att det är så märkligt för vissa människor att en del kvinnor gör det valet.

– Hellre har jag inga barn än är en dålig mamma som facebookar dygnet runt. Jag ser det så ofta, föräldrar som är ute på stan med sina barn men som är mer upptagna av sina telefoner än att umgås med barnen. Det finns en massa fantastiska föräldrar, men jag tror verkligen att barn behöver vuxna som läser sagor eller går till Skansen och kollar på sälar, menar Suzanne.

Inte som något substitut för barn, men sedan många år tillbaka, har Suzanne haft minst en katt. Totalt har hon haft sex stycken under alla år och alla är hittekatter.

– De har alla kommit till mig av en slump, på olika märkliga sätt har de liksom dykt upp på min väg. Och jag är inte en person som bara står och glor när någon, vare sig det gäller människor eller katter, behöver hjälp.

Suzanne berättar hur hon tagit emot en människa som föll ihop i en rulltrappa och om ett annat tillfälle då hon drog in en människa från ­gatan som just höll på att bli påkörd av en bil.

– Många människor blir lätt passiva. Inte minst nu under pandemin tycker jag att det blivit så tyvärr. Men livet pågår och vi behöver agera och hjälpa varandra, säger Suzanne.

Suzanne Axell om sin uppväxt:
Suzanne Axell njuter av att få tid att göra andra saker efter alla roliga men slitsamma år som programledare för Fråga doktorn.

Vad har du för intressen?
– Jag åker gärna ut till landet i Roslagen där jag sysslar med vedhuggning eller så rensar jag i vårt växthus. Jag badar så mycket jag kan, börjar tidigt på våren och fortsätter långt in på hösten. Än så länge har jag inte lyckats vinterbada men det är nog bara en tidsfråga.

Är det du och Jörgen som åker dit då?
– Nej, han brukar vara ute och segla. Jag åker oftast dit själv med katten Svans. Du vet, den där friheten är viktig för mig generellt.

Vad gör dig lycklig?
– Jag blir glad av små saker i vardagen som att gå och fika eller se en långfilm. En oväntad bukett från en vän eller kanske ett vackert skrivet kort från någon av mina systrar. Jag är väldigt glad i grunden och min mamma brukar faktiskt säga att jag föddes glad. Visst har jag mina dippar som alla andra, men jag tycker det finns så mycket hopp.

– Efter att min bästa väninna dog när hon var 30 år ung insåg jag att varje dag är en gåva. Det var en tuff läxa hon gav mig – att ta vara på livet så länge man kan. Jag tycker det är fruktansvärt trist att gnälla om ålder när det finns så många människor därute som bara ber om en månad, ett år till …

Tror du på en högre makt?
– Hm, jag tror på karma. Det man sänder ut till världen får man tillbaka. Och jag tror på att det goda vinner till slut. Jag tänker att det måste finnas något större än vad vi kan förstå. Jag går till kyrkan och tänder ljus ibland men jag tror också att vi är en del av naturen och om det finns något större så finns det just i naturen. Jag tror även att vi är här av en mening. Det är inte en slump att just du eller jag vann den där tävlingen mellan fem miljoner andra spermier.

Finns det något som ­skrämmer dig?
– Elaka människor som plågar andra människor och djur. Speciellt är jag skrämd av människor som trycker ner kvinnor bara för att de har andra åsikter än de själva.

Hur vill du beskriva din relation med din mamma?
– Vi har alltid haft en ­jättebra relation, mamma och jag. Hon är bra, rak och för det mesta kul. Jag var nog dock mormor och morfars flicka när jag växte upp. Jag gillade att vara med morfar i vedboden och fixa grejer och att gå och simma med mormor. Mamma jobbade mycket, vilket är anledningen till att jag spenderade mycket tid med dem.

Vad är du mest stolt över?
– Stoltast är jag över min studentexamen med två stipendier. Jag är den första akademikern i vår familj och det är klart att det kändes lite extra att få den vita mössan och göra mamma och mina morföräldrar stolta! Men även när jag blev hedersdoktor vid Karolinska institutet i maj 2018. Att andra såg och uppskattade mitt arbete kändes stort. Och inte minst att mamma kunde vara med och vara glad för min skull.

Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag vill fortsätta göra fler roliga program och hoppas att någon mer vill ha med en glad, pigg tävlingssugen person i sina tv-program.

Suzanne plastar in den nedre delen av baguetten som hon inte orkat äta upp.

– Du kanske tycker jag är knäpp men jag matar hellre fåglarna med den här än att den ska slängas. Du vet, det man ger får man tillbaka. Och änderna blir så himla ­glada!

Scroll to Top