Jag har fått veta att jag inte tål gluten

Jag är en 47-årig kvinna som efter flera år med magproblem och trötthet fick veta att jag inte tål gluten. Min fråga är: föds man...

Jag är en 47-årig kvinna som efter flera år med magproblem och trötthet fick veta att jag inte tål gluten. Min fråga är: föds man med detta? Eller kan man verkligen utveckla det i 40-årsåldern? Om jag har haft det hela livet, hur skadligt är det då att jag i över 40 år ätit gluten?

Doktor Helge Löfberg svarar:

Forskarna vet ännu inte riktigt svaret på dina frågor. Att inte tåla gluten i mjölmat (på läkarspråk celiaki eller intolerans mot gluten) är som toppen på ett isberg. Ju mer läkarna undersöker, desto mera finner de under ytan och desto vanligare blir sjukdomen. En siffra som tidigare nämnts i Sverige är att en av 200 har glutenintolerans. Men experterna menar att åkomman är mycket vanligare om de räknar in alla med lindriga symtom eller med misstänkt “sjuka” prover.

Först trodde man att det nästan bara var småbarn som insjuknade. Symtomen var diarré, magknip, dålig viktökning och avstannande tillväxt. Besvären lindrades och försvann om barnen helt klarade att undvika gluten i maten. De var sedan överkänsliga för gluten resten av livet.

Nu finner läkarna att många vuxna i alla åldrar som har oklara magbesvär, järnbrist och urkalkat skelett inte heller tål gluten.

Du undrar om man kan ha en dold glutenintolerans som bryter ut först när man är vuxen. För att svara på den frågan försöker forskarna följa människor under större delen av deras liv och ta prover regelbundet från vaggan till ålderdomen.

Men det är svårt att få tag på försökspersoner. Symtomfria anhöriga till någon som är svårt sjuk är kanske motiverade att ställa upp och lämna prov. Men alla andra som känner sig friska gör det knappast om de inte får ersättning i någon form. Läkarstudenter och sjuksköterskeelever kanske ställer upp i början, men inte så många gånger. Prover kostar dessutom pengar och många läkare måste vara inblandade under väldigt många år. Problemen är stora, men barnläkare och mag/tarmläkare försöker finna svaren.

De åtgärder som kan göras är att patienten noggrant informeras om vilken mat som innehåller gluten och att hon/han sedan håller en strikt glutenfri diet. Då bör symtomen försvinna. Blodprover kan visa om immunförsvaret har reagerat mot gluten och orsakat inflammation i tarmväggen. Laboratoriet mäter då gammaglobuliner (antikroppar) riktade mot ämnen som kallas gliadin och transglutaminas. Höga värden tyder på aktiv sjukdom. Testerna är dock inte 100-procentiga.

Säkrare är att ta vävnadsprover från tarmslemhinnan i tolvfingertarmen och övre tunntarmen. Vid glutenkänslighet är slemhinnan inflammerad och tarmluddet borta. Provet tas uppifrån via en liten kapsel som förs ner genom matstrupen och magsäcken. Det låter besvärligt men fungerar faktiskt och gör inte ont.

För att vara riktigt bevisande ska provtagningen upprepas såväl när man ätit gluten och är sjuk, som när man är glutenfri och blivit frisk i tarmluddet och är utan symtom.

Du undrar vilka skador man kan få efter många års sjukdom. Komplikationerna beror mycket på hur stark inflammationen är, hur stor del av tunntarmen som är sjuk och hur länge sjukdomen pågått. Om åkomman är aktiv och smygande under många år kan man få blodbrist på grund av för lite upptag av järn och vitaminer samt brist på kalk och mineraler. Symtomen kan vara svårbedömda och inte bara komma från magen. Trötthet, avmagring, brännande hudklåda med blåsor, depression, benskörhet och nervmuskelkramper är några följdsjukdomar. Om inflammationen i tarmen är uttalad och pågått länge ökar den statistiska risken för tumörer i tunntarmen. Men om man undviker gluten så försvinner den risken.

Gluten finns i vete, korn, råg och i viss mån i havre. Glutenfritt är ris, majs, potatismjöl och bovete. Havre är ofta inte helt rent utan förorenat med de andra sädesslagen. Garanterat absolut rent havre finns dock att köpa och brukar då fungera bra.

Scroll to Top