Hur ofta bör jag gå till gynekologen?

Jag har aldrig haft några s.k. underlivsbesvär utan bara gått till gynekologen i samband med att jag fått utskrivet p-piller. Den undersökning som sker då...

Jag har aldrig haft några s.k. underlivsbesvär utan bara gått till gynekologen i samband med att jag fått utskrivet p-piller. Den undersökning som sker då är, såvitt jag förstår, av ganska enkel natur. Nu är jag lite orolig över om det räcker med den undersökningen.

Hur ofta bör man besöka en gynekolog och vilka prover bör då tas? Vad händer när man kommer i klimakteriet? Bör man fortsätta gå till gynekologen då även om man inte har några besvär?

Gynekolog Ingrid Emgård svarar:

När du undersöks av en gynekolog görs en bedömning om det finns behov av ytterligare undersökningar, provtagningar eller något annat. I så fall åtgärdas det antingen direkt, vid ett återbesök eller genom att du remitteras vidare. Så du kan känna dig trygg – en kontroll av gynekolog i samband med förskrivning av p-piller är inte enklare eller annorlunda än vid andra gynekologundersökningar.

Får du inte några besvär är klimakteriet i sig inte någon anledning till gynekologundersökning. Men det kanske ändå skulle kännas positivt för dig att träffa en gynekolog och ta upp frågan om fortsatta kontroller. Det är litet svårt att ge någon generell rekommendation. Vi har ju alla olika anatomi, ärftlighet, sjukdomshistoria och annat som kan inverka.

Vilka prover som tas i samband med gynekologbesök avgör bl.a. av dina besvär och vad man finner vid undersökningen. Har du långa och rikliga blödningar kontrolleras dina blodvärden. Har du problem från urinvägarna tas urinprover. Har du flytningar och slidkatarr görs en mikroskopisk undersökning och ofta finns också anledning att skicka prov för bakteriologisk eller annan laboratorieundersökning.

Med 2-3 års intervall brukar man ta cellprov från livmoderhalsen, ett s.k. “cancerprov”. Efter klimakteriet behöver dessa prover inte tas lika ofta. Enligt de senaste undersökningarna räcker vart femte år mellan 50 och 65 år och sedan behövs det knappast längre. Förutsättningen är att man inte har några småblödningar eller andra besvär och att det tidigare i livet inte funnits några förändringar.

Scroll to Top