Varför är jag jämt arg och irriterad?

Jag har alltid haft kort stubin – även som barn. Och jag är trött på det! Jag blir så arg och ledsen på mig själv...

Jag har alltid haft kort stubin – även som barn. Och jag är trött på det! Jag blir så arg och ledsen på mig själv när jag jämt är irriterad på min familj. Och kan explodera för minsta lilla och bli jättearg. När jag lugnat ner mig, vilket kan vara 5-10 minuter senare, får jag sådan ångest och blir så ledsen på mig själv för att jag just varit så arg och tycker synd om min familj. Jag kan smälla i dörrar, säga elaka saker jag inte menar men som jag vet sårar!

 

Vad kan jag göra för att behålla lugnet? Jag är trött och slut på mig själv och vill inte vara arg längre. Jag behöver hjälp!

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Ilska är en av de känslor vi människor har. Alla känslor är inte lika roliga, men att vara människa innebär att uppleva både sorg, ilska, glädje och lust. Så att känna känslor är helt okej, oavsett vilken känsla och oavsett hur starkt.

 

Vi har en tendens att värdera vissa känslor som bättre eller finare än andra som anses mer problematiska.

 

Glädje upplevs till exempel sällan som problem vilket däremot gäller sorg och ilska. En förklaring till det är att man inte skiljer mellan att känna en känsla och att agera på en känsla. Att känna sig arg är en sak, men blir man så arg att man slåss, har sönder saker eller som du skriver, säger saker som man sedan ångrar kan det bli problem och det kan finnas anledning att lära sig att kontrollera sin ilska på ett bättre sätt.

 

Ett skäl att bli arg är ju att man blir utsatt för saker som inte känns justa eller bra. Då bör det problemet lösas i första hand. Om du däremot tycker att det är ditt sätt att bli arg på som utgör problemet, så finns det metoder för att lära sig agera på ett bättre sätt då man är arg. Det kan vara svårt i början, men som så ofta – träning ger färdighet.

 

Du kan testa att göra det på egen hand och märker du att det inte går, så tveka inte att söka hjälp hos en psykolog. Börja med att ställa dig själv några frågor för att kartlägga din ilska och ditt aggressiva beteende:

 

1. När och på vad brukar du bli arg?

2. Vilka tidiga signaler på ilska kan du upptäcka hos dig själv? Vanligen handlar det om kroppsliga reaktioner som värmekänsla eller spänning av vissa kroppsdelar som käkarna eller nacken. En del beskriver en upplevelse av en färg, att allt blir svart, vitt eller rött till exempel. Att kartlägga de tidiga signalerna syftar till att ge dig ett “tidsfönster” där du hinner agera på ett sätt som du önskar innan du dras med av den eskalerande känslan.

3. Vad skulle du vilja göra när du blir arg? Fundera på vad du vill göra både när ilskan är stark och när känslan lagt sig lite. För många med hett temperament är de första åtgärderna att redan vid tidiga tecken på ilska gå undan och vara för sig själv så att man kan lugna ner sig. När man sedan är lite lugnare kan man tala med den man är arg på och försöka reda ut situationen så som man skulle önska och inte på ett sätt man känner ånger för efteråt.

 

Med kunskap om vad som brukar trigga din ilska kan du vara förberedd när du närmar dig sådana situationer. Så snart du känner dina tidiga signaler på ilska försöker du bete dig så som du önskar. Ta vara på varje tillfälle till träning och utvärdera hur det går. Ett enkelt sätt att göra det på, är att skriva ner de situationer då du blir arg, vilka tidiga reaktioner du upplevde, hur du valde att agera, vad du tycker om ditt agerande och, om du är missnöjd, hur du hellre skulle agerat. På så sätt lär du dig både av dina framgångar och misslyckanden.

 

Många som jobbar på det här sättet märker att de efter en tid är mindre arga. När de vet att de kan agera på ett bra sätt om de blir arga är de mindre rädda för att bli det och blir mindre besvikna på sig själva och det i sig brukar leda till ett ökat lugn. Kom också ihåg att fokus ligger på hur du agerar, inte hur du känner. För som sagt, att bli arg är helt okej. Det är en känsla så god som någon!

Scroll to Top