Jag har länge tänkt söka stöd men har försökt att undvika det. Fast nu känns det verkligen att jag skulle behöva hjälp.
Jag är en tjej på 16 år. Jag är galet kär i en kille som är 29 år och har varit kär i honom i snart över två år. Men jag har aldrig vågat berätta det. Han har under dessa två år hunnit förlova sig men har gjort slut. Han är verkligen den absolut bästa personen jag sett i mitt liv.
I somras fick jag reda på att han rest till Australien. Jag mådde då väldigt dåligt. Jag bestämde mig för att skicka ett meddelande till honom där jag berättade om mina känslor för honom. Men jag vågade inte skriva mitt namn. Hans svar var att han gärna skulle vilja veta vem jag var men jag hade inte styrkan att berätta.
Nu när det har gått ett halvår sedan jag skickade meddelandet har det skett förändringar. Han har ändrat sin attityd. Jag har känt det som om han har undvikt mig hela tiden. Jag vill tillägga att han tidigare har gått igenom väldigt svåra situationer.
Nu undrar jag vad du tycker att jag borde göra. Jag mår verkligen väldigt dåligt. Jag gråter varje kväll när jag sitter och tittar på hans bilder. Och han är den enda personen jag tänker på.
Kärleken som kan vara så fin är långt ifrån enkel och det låter som att det är vad du just nu upplever. Att i din ålder vara intresserad av en så mycket äldre man är naturligtvis komplicerat då ni befinner er i så olika skeden i livet. Han är en vuxen man medan du fortfarande är i tonåren med allt vad det innebär vad gäller stora skillnader i behov, önskemål och planer för framtiden.
För vissa är åldersskillnad något man överbryggar men för andra utgör den ett problem. Delvis beror det på i vilka åldrar de respektive parterna befinner sig. Det är ju så att i vissa åldrar kan en åldersskillnad på 13 år vara stor medan den i andra åldrar spelar ganska liten roll. Hur det är för just er vet bara ni.
Det som inte framgår så tydligt av ditt brev är om mannen i fråga nu fått veta att det var du som skrev ett sms till honom? Och hur er kontakt har sett ut sedan dess? Har ni fortsatt att ha kontakt via sms eller ses ni även live? Oavsett hur er kontakt ser ut nu kanske du skulle bli hjälpt av att berätta för honom vad du känner. Det ger honom en möjlighet att vara tydlig med var han står och du får därmed veta hur han tänker och känner. I ett sådant samtal tror jag det är klokt att vara tydlig med att det du beskriver är dina känslor och att du inte kan ställa krav på honom men gärna vill veta var han står.
Att få höra att någon upplever en som en väldigt fin person kan vara härligt för vem som helst och kanske kan du ge honom det. Samtidigt behöver du vara öppen för att hans känslor kanske inte är desamma gentemot dig. Att bli avvisad och inse att ens kärlek är obesvarad är ofta smärtsamt men tyvärr långt ifrån ovanligt utan något de flesta får uppleva flera gånger i sitt liv.
Att läka ett brustet hjärta kan kännas omöjligt i början och det kan ta tid. Men det går! Ett första steg är att inse hur situationen verkligen ser ut, det vill säga att kärleken är obesvarad, och att utifrån det besluta sig för att gå vidare i sitt liv. Minnet av den här mannen bär du alltid med dig och de egenskaper du fann attraktiva hos honom kan du säkert till stor del finna i andra män när du nu vet vad det är du söker.
Eftersom du skriver att du mår väldigt dåligt och att du gråter varje kväll tror jag det skulle vara bra för dig att ha en samtalskontakt där du kan få hjälp att bearbeta dina känslor och få stöd i hur du går vidare. Jag skulle rekommendera dig att söka dig exempelvis till ungdomsmottagningen där du bor. Där finns kuratorer och ibland även psykologer som erbjuder samtal och många gånger söker sig ungdomar dit för att prata om problem av olika slag som de upplever i kärlekslivet. Du hittar kontaktuppgifter till ungdomsmottagningen på www.umo.se. Du kan också vända dig till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), kontaktuppgifter finns på www.bup.nu.
