Jag flyttade från England till Sverige och gifte mig med en svensk i slutet på 80-talet. Vi fick barn och det mesta verkade bra.
För snart tio år sedan sa jag till min man att han måste få hjälp med sin snarkning. Min nattsömn blev ständigt störd och jag behövde vara utsövd för att sköta mitt arbete.
Han tyckte jag pratade strunt och ignorerade mitt problem. Efter åtskilliga diskussioner, så jag flyttade ut ur sovrummet till ett annat rum för att få nattro. Tre gånger försökte jag få med honom till familjeterapi för att kunna prata om en lösning. Han följde med en gång men sa bara att det inte var något problem.
För tre år sedan sa jag till min man att jag skaffat en pojkvän. Detta var inte sant men jag ville se vilka ansträngningar han ville göra för att rädda äktenskapet. Men det visade sig att han inte var särskilt intresserad av det, så jag begärde skilsmässa. Han frågade inte ens varför.
Nu har vi varit skilda i drygt ett år men bor fortfarande under samma tak. Exmaken har hittat en ny kvinna som han besöker varannan helg. Vår yngste son är 18 år, bor hemma och går fortfarande i skolan. Nästa år tar han studenten och kommer förmodligen att fortsärtta studera.
Allt detta har tagit väldigt hårt på mig. Jag har mitt arbete och har lyckats skära ner på mitt drickande men hälsan har fått betala ett högt pris. Det hela känns väldigt komplicerat och jag vet inte hur jag ska göra.
Det är tydligt att den livssituation du nu har är problematisk för dig och att det dessutom pågått under en flera år lång tid. Att leva i påfrestande omständigheter blir en stress som lätt leder till att man börjar må dåligt och man kan då hamna i en nedåtgående spiral. Så att du, efter så många år, känner av det är verkligen inte konstigt.
Jag tänker när jag läser ditt brev, att det nog vore bra för dig att ha någon att tala med om hur du har det. Hur ser ditt sociala nätverk ut? Har du vänner som du kan tala med och som kan vara till stöd för dig? Kanske är det så att du, även om du har vänner till stöd, också behöver en professionell kontakt? I så fall tycker jag att du ska vända dig till din företagshälsovård eller din husläkare och höra vilka möjligheter som finns för dig.
Du skriver att du druckit för mycket alkohol. Om jag förstår det rätt har du minskat ditt intag vilket är mycket bra, men om du tycker att du fortfarande använder alkohol som ett sätt att hantera ångest eller nedstämdhet och det dessutom går ut över din fysiska hälsa tycker jag att det än mer understryker vikten av att du söker professionell hjälp.
Vad är skälet till att du och din före detta make fortfarande bor ihop? Har det ekonomiska orsaker? Att leva i en dåligt fungerande relation blir plågsamt i längden och då kan ett viktigt steg vara att ni flyttar isär så att du får ett eget hem där du kan bygga upp ditt liv. Om det är svårt för er att lösa er boendesituation tycker jag att ni ska söka hjälp, antingen via kommunen eller av en jurist, för att undersöka på vilket sätt de kan bistå er. Det kan också vara bra att kontakta er bank och höra om de har några råd att ge er.
Att orientera sig i ett nytt liv är en stor sak men sker ofta i små steg, ett i taget. Att fundera över hur man vill ha det på olika områden i livet är en bra början. Vad är viktigt för dig när det gäller vänskapsrelationer, boende, arbete, kärleksrelationer, kroppslig hälsa och relationer till dina barn?
Fundera över svaren på dessa frågor och därefter vad du skulle kunna göra på respektive område för att komma närmare det du värdesätter. Försök sedan att, så målmedvetet och systematiskt som du kan och förmår, ta aktiva steg i rätt riktning. Genom att själv göra vad du kan och orkar för att förändra situationen och med hjälp av stöd från professionella hoppas jag att situationen ska bli lättare för dig.
