Jag och min fru har två barn, 8 och 10 år gamla, bägge flickor. De är ofta goda vänner och leker ihop, men lika ofta råkar de i luven på varandra.
Det kan handla om nästan vad som helst, till exempel att en av dem vill låna något av den andra men inte får det eller att en av dem vill vara med den andre som leker med en kompis. Det kan också vara att en av dem gått in i den andras rum olovandes eller att en av dem sitter “på den andras område” i bilen…
Jag kan räkna upp en massa exempel som kan starta ett bråk. Ibland kan bråken handla om att jag eller deras mamma ägnar oss för mycket åt en av dem vilket gör syrran avundsjuk och så är bråket igång. När de bråkar med varandra säger de taskiga saker men de kan även gå på varandra fysiskt. Oftast handlar det om att de nyps eller knuffas men någon gång har det gått vildare till så att de faktiskt riskerat att skada varandra.
Både jag och min fru tycker det här är jättejobbigt. Vi njuter när de leker med varandra och har det bra men blir väldigt ledsna av att se dem bråka då vi tror att de egentligen skulle kunna ha så mycket glädje av varandra. Jag har själv goda relationer till mina syskon vilket är en enorm trygghet och glädje för mig. Min fru är ensambarn och har svårt att förstå att man inte tar vara på varandra när man har syskon.
När de bråkar med varandra brukar vi försöka medla eller ta reda på vem som började men det är inte alltid vi lyckas. Ibland särar vi på dem, andra gånger tror jag att vi utser en skyldig men har fel och det känns så klart inte bra. Hur kan vi göra för att de ska ha mer roligt ihop och bråka mindre med varandra?
De flesta syskon bråkar med varandra, i synnerhet när de är ganska nära varandra i ålder. Bråken kan vara jobbiga för föräldrar eller andra som blir vittnen, men är inte bara av ondo. Det är faktiskt så att syskon övar sig på att hantera olika sorters konflikter genom att bråka med varandra, så att det helt ska upphöra behöver inte vara önskvärt. Men naturligtvis kan man önska att syskon ska bråka mindre med varandra, i synnerhet om det går så långt att de gör varandra illa.
Man kan titta på syskonbråk utifrån hur allvarliga de är och därmed också ha olika sätt att bemöta dem utifrån graden av allvar. Vissa “mindre” bråk kan barnen få ha och försöka reda ut helt på egen hand och tycker man att det är jobbigt att höra dem kanske man gör bäst i att helt enkelt gå därifrån.
Om bråken trappas upp kan du göra klokt i att lägga dig i men även det kan ske i flera steg. Det första steget kan vara att benämna att du hör att de är arga på varandra och fråga om de tycker att de behöver eller vill ha hjälp. Om de tackar ja kan du låta dem var och en berätta sin version och försöka sammanfatta det du hör utan att välja sida, mer bara beskriva det de sagt till dig. Du kan då också uttrycka din tilltro till att de nog kan klara av att lösa det här på egen hand, det har de säkert klarat flera gånger tidigare i liknande situationer.
Om du tror att bråket håller på att spåra ur och kanske kan leda till att de slår varandra kan du börja med att fråga dem om du har rätt eller inte. Om de bara leker kan du låta dem fortsätta men var tydlig och tala om att lek inte är det samma som bråk och när man leker ska båda tycka att det är just en lek och inte något annat.
Om du känner dig osäker på om de hanterar situationen själva kan du be dem att antingen byta lek eller gå isär för din skull. Ibland kan det krävas att du säger ifrån mer bestämt och talar om för barnen att du ser att de är så arga på varandra, att du blir orolig och därför vill att de går och leker på var sitt håll så att ingen gör den andre illa. När de är lugna och kan leka tillsammans igen får de gärna göra det men till dess får de leka på var sitt håll. Genom att göra så här markera du tydligt vad som gäller men du tar inte parti för någon och du kan vila i att ingen av dem kommer till skada.
