Jag är 38 år och sedan snart tio år gift med en sudanesisk man. Vi har varit ett par i 15 år och han är i grunden en snäll man. Arbetslöshet, tråkigt jobb som städare med mera har tidvis gjort honom ledsen och argsint.
Han drack mycket en period och jag var rädd för honom. Då flyttade vi isär men för ett år sedan flyttade vi ihop igen. Vi har två barn, 5 och 8 år gamla. Men allt strul har gjort att mina känslor för honom har svalnat.
Vi har olika intressen och han är ibland hemskt lat. Men han har också ett stort engagemang politiskt och är rolig att diskutera med. Vårt sexliv är aktivt. Vi samarbetar bra om barnen, tvätten, räkningar etc.
Mitt stora problem är att det finns en annan man som jag är intresserad av. Vi jobbar ihop ibland och har i tre år haft ett gott öga till varandra. Senaste året har vi jobbat mycket ihop. Han är omtänksam, energisk och intelligent och jag blir glad bara jag hör hans röst i telefonen. Vi antyder mycket men har ingen egentlig relation. Jag har försökt glömma honom men varje gång vi jobbar ihop kommer vi närmare varandra. Det är inte bara fysisk attraktion. Jag är kär i honom och det är i någon mån besvarat.
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag har sagt till min man att jag inte är kär i honom nu och han är ledsen över det. Det gör mig ont. Jag och min man har försökt jobba på vår relation, tagit oss tid att sitta och prata många gånger men det blir aldrig riktigt bra. Vi har sällan roligt ihop numera.
Jag vet inte om jag ska kämpa vidare med min man eller bryta upp. Att jag inte kan glömma den andra mannen efter tre år betyder kanske något, å andra sidan vill jag inte att män ska vara min väg till lycka. För barnens skull vill jag inte göra något förhastat. Tacksam för lite råd.
Du skriver i ditt brev att du och din man haft det tufft en längre tid, delvis som en följd av hans arbetssituation. Samtidigt finns mycket som är bra i er relation men kanske mest på ett vänskapligt plan idag. Nu har en annan man dykt upp i ditt liv och du är osäker på hur du ska göra. När en annan person dyker upp kan det visa nya möjligheter och väcka många olika känslor, känslor som varit vilande länge, som lust och attraktion.
En fråga som du skulle kunna ställa dig och vars svar kanske kan hjälpa dig att bestämma hur du ska gå vidare är: om du fick fatta beslut enbart utifrån din egen önskan, vad skulle du då göra? Om du kan vara helt ärlig i ditt svar kan du, utifrån det, fundera på vilka hänsyn du vill ta till din man och era barn, men då vet du var din genuina önskan finns.
Du skriver också att du inte vill att män ska vara din väg till lycka. Så en andra fråga att ställa dig och som kanske leder dig vidare är: vill du lämna ditt äktenskap även om den nye mannen inte vill att ni två inleder något?
Det som också är viktigt är ju vad din man svarar dig när ni talar om er relation och när du säger att du inte är kär i honom? Du skriver att han är ledsen, men vad är hans önskan i situationen? Vill han att ni fortsätter ihop ändå? Att ni försöker jobba med relationen för att försöka hitta tillbaka till kärleken? Eller tänker även han att separation kanske är den bästa lösningen?
Om han vill att ni försöker reparera er relation, kan du då tänka dig att ge den ytterligare tid och kraft? Vill du i så fall sätta en tidsgräns? Eller fundera på hur ni ska bära er åt för att nå en lösning? Utifrån din mans mående, tror du er relation skulle förbättras om han mådde bättre? Finns det i så fall hjälpinsatser som han skulle kunna uppsöka? Skulle parterapi kunna vara en väg för er?
I slutänden är du den enda som kan fatta beslutet om hur du ska gå vidare men kanske behöver du under en tid en samtalspartner för att reda upp dina tankar. Har du vänner eller andra familjemedlemmar som du kan tala med? Om du inte har det, kan du tänka dig att gå och prata med en psykolog?
