Jag och min sambo har varit ett par i sju år. Vi har två söner på 5 och 3 år. Nu till problemet: Vi bor grannar med hans föräldrar. Jag är så trött på det och vill att vår familj flyttar men det vill inte min sambo.
Detta har vi tjafsat om i några år. Nu letar jag efter ett eget boende till mig och barnen. Men det känns så trist att splittra familjen på grund av att han väljer sina föräldrar före mig och vår familj. Men det känns som jag inte har något val om jag ska må bra.
Du står inför ett svårt och genomgripande val i ditt liv låter det som och det är begripligt att du är osäker på hur du ska göra. Det beslut du fattar kommer ju att påverka många. Av ditt brev att döma är du inte heller säker på att den lösning du nu är på väg att välja med ett eget boende är en lösning som du själv är helt tillfreds med.
Ditt brev väcker många olika frågor. Dels undrar jag vad det är som du upplever som problematiskt med att bo nära din sambos föräldrar? Utan att veta något om den saken blir råden till dig ganska ospecifika, för oviljan att bo kvar kan ju handla om många olika saker. Allt ifrån att ni inte kommer överens eller att närheten känns begränsande för dig till att ni bor på en plats där du inte trivs.
Känner din sambos föräldrar till att du vill flytta? Vet de varför? Finns det någon möjlighet tror du att ta upp problemet med dem och diskutera igenom möjligheter till förändring? Kanske kan vissa av de saker som nu utgör problem för dig lindras på det sättet. Finns det saker du skulle kunna förändra hos dig själv som skulle göra det enklare att bo kvar? Är det i så fall ett förändringsarbete du är intresserad av och villig att genomföra?
En annan fråga är vad som gör att din sambo gärna bor nära sina föräldrar? Har de en nära relation som är viktig för honom? Hjälper de er med barnen? Eller är det kanske så, att de behöver er eller din mans hjälp? Finns det ekonomiska skäl bakom ert val av boende? Även svaren på dessa frågor skulle kanske bidra till mer precisa råd till dig om hur du ska gå tillväga.
Du skriver att din man väljer sina föräldrar framför dig och er familj. Det låter som att det är en källa till sorg och besvikelse hos dig. Har du berättat det för din sambo? Vet han hur du känner innerst inne? Ibland i konfliktsituationer där man känner sig oförstådd är förväntningarna på att den andre ska förstå höga och bidrar till en ovilja att blotta de mest sårbara känslorna. Det kan i sig tyvärr leda till att den andre faktiskt inte förstår och då kommer konflikterna att handla om en sak på ytan men en helt annan “på djupet”. Kan du känna igen det i ert fall? I så fall kanske det vore bra att vara helt ärlig med vad du verkligen känner.
Ibland går samtal i nära relationer i stå och bägge parter hamnar i låsta positioner där båda blir upptagna av att föra fram sina egna åsikter, försvara sin ställning och kritisera eller ifrågasätta den andre. Inget nytt kommer upp utan bråken följer samma mönster om och om igen. Det gör att en lösning är svår att nå, ofta blir det till och med så att varje ny omgång av bråket skadar relationen ytterligare då den blir ett nytt tecken på hur svårt det är att kommunicera och nå varandra. I ett sådant läge brukar parterapi vara värt ett försök. Kanske kan det vara något för er då du skriver att ni tjafsat om detta i flera år?
I parterapi får ni hjälp att lyssna till varandra på ett nytt sätt. Med en tredje person närvarande blir det inte möjligt att föra samtalet på exakt samma sätt som när ni är ensamma och ni kan få hjälp att prata klart utan att hamna i samma konflikter som ni gör på egen hand. Kanske finns även andra problem i er relation som bidrar till att göra boendefrågan komplicerad och i en parterapi kan även de lyftas och bearbetas. Utifrån det kan ni förhoppningsvis få en ökad förståelse för varandra och för vad som ligger bakom era olika åsikter i frågan om var ni ska bo och det kanske kan hjälpa dig att fatta ditt beslut.
