Min hade en affär under halva äktenskapet
En sen fredagkväll i början av sommaren fick min man ett sms av en kvinna som visade sig vara någon som han haft vid sidan av mig i hela 20 år. Sedan dess har mitt liv varit ett helvete. Efter att detta uppdagades slogs mitt liv i spillror.
Vi har varit ett par i 40 år varav 35 som gifta. Jag kan berätta att vi har tre vuxna barn samt åtta barnbarn.
Han nekade till att börja med, men en av sönerna krävde att han lade korten på bordet och skrev ett fullständigt erkännande där han inte fick utelämna något. Först hamnade jag i chock då jag bara satt rakt upp och ner och stirrade. Sov inget i stort sett. Tappade på kort tid nio kilo i vikt eftersom jag inget åt, drack bara kaffe. Kastade ringen och begärde skilsmässa omgående.
Så småningom kom vredesutbrotten där jag betedde mig som en galning. Vissa nätter ringde jag psykakuten eftersom jag höll på att bli tokig. Har aldrig haft sömnproblem, aldrig varit svartsjuk då jag litat på min man till fullo. Nu har det gått sex månader sedan otroheten uppdagades. Jag är djupt sårad, känner mig bedragen och tycker att min man begått ett stort tillitsbrott. Jag har inte märkt något trots att det pågått så länge. Kan tillägga att han reser i sitt jobb.
Jag tog genast kontakt med psykolog, läkare, kurator. Vi går även på familjerådgivning. Jag åkte till Kreta en vecka för att komma bort. Bor nu växelvis hos barnen. Min man ringde ganska omgående till kvinnan för att ta avstånd. Han sände även ett brev där han skrev att han inte ville ha med henne att göra i framtiden. Trots detta litar jag inte alls på honom. Nu har jag beslutat att lämna honom efter detta stora svek som jag förmodligen aldrig kommer över.
Jag älskar mannen, men klarar inte av hans svek mot mig. Måste berätta att hemmet inte står högt i kurs. Här avslöjades allt. Här har jag gråtit, skrikit, vridit mig i plågor av allt han gjort mot mig. Här finns bara negativa känslor kvar. Glömde berätta att redan efter tre dagar fick han flytta ut från sovrummet och sova i en stuga på gården. Fick dock flytta tillbaka efter 1,5. månad då jag hade ständig hjärtklappning.
Snälla hjälp mig i mitt liv. Jag är fullständigt söndertrasad och vet inte hur jag ska orka leva vidare. Jag är djupt olycklig.
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Det är verkligen förståeligt att du känner dig både djupt sårad och djupt chockad över det som nu uppdagats. Att starka och motstridiga känslor dyker upp är helt naturligt i din situation. Du reagerar på det som hänt och det är mycket bra om du kan ge dig själv tillåtelse att göra det och försöka söka det stöd du behöver.
I kris är det viktigt att försöka se till de basala behoven. Sov, ät, vistas ute framförallt i dagsljus, träna och omge dig med människor som du mår bra med. Att få tala om det som hänt med vänner och anhöriga är viktigt men det är också viktigt att ibland tala om andra saker, att distrahera sig, ta en paus från allt det jobbiga och låta tankarna röra helt andra saker.
Att dina barn ställer upp låter väldigt bra och likaså att du har kontaktat en psykolog. Ibland behöver samtal kompletteras med medicinering om man till exempel har väldigt svårt att sova under en längre tid. Tala med din psykolog även om det.
När man är i en akut kris är det lätt hänt att man försöker fatta många och stora beslut snabbt. Samtidigt är det känslokaos som det akuta chocktillståndet medför inte ett så bra tillstånd att fatta avgörande beslut i. Utifrån det kanske du kan överväga om det går att hitta tillfälliga lösningar under en period innan du och ni fattar de mest avgörande besluten?
Jag tänker då på sådant som att sälja huset och ansöka om skilsmässa. När du mår lite bättre, fått lite mer distans och kommit lite mer i balans kommer det vara enklare för dig att veta säkert vad du vill.
Jag förstår att du just nu har svårt att tro att du en dag kommer att må bättre, men även kriser läker och förmågan till återhämtning är ofta större än man kan tro. Så förhoppningsvis kan du finna viss förtröstan i det även om det just nu är tungt.
