Jag har precis kommit på min man, som jag varit gift med i 37 år, att vara otrogen. Han har haft ett förhållande med en annan kvinna i 15 år! Jag drar paralleller med ditt svar till “kär i fel man” i HJ 34.
Själv säger han att han gjort slut med henne nu och vill stanna kvar i vårt förhållande, men kommer jag att någonsin att kunna lita på honom igen.
Han har ju tillbringat viktig tid när våra barn var små med henne och inte med mig och vår familj. Dessutom har han ju gjort samma saker med henne som man gör när man har ett intimt förhållande, detta känns bittert!
Vad har du för råd att ge mig? vi har haft det bra annars! Han har rest mycket i jobbet samt arbetat mycket övertid, så jag har alltid trott honom och nästan aldrig ifrågasatt hans tider, då även hans kolleger vittnat om mycket övertid! Varför är det oftast mannen som är otrogen och kvinnan godtrogen?
Hur kan den andra kvinnan vilja ha ett förhållande med en gift man under 15 år och bara få de små glimtarna? Vi har ju alltid haft alla högtider semestrar, resor och vänner tillsammans, då hon har fått vara ensam. Snälla hjälp mig, mår så illa!
Med vänlig hälsning
Att, liksom du gjort, upptäcka att den man älskar och litar på varit otrogen är förenat med mycket starka känslor. Sorg, ilska och rädsla är alla vanliga eftersom mycket av det man utgått ifrån plötsligt är ställt på ända. Man hamnar helt enkelt i en akut kris.
När känslorna är upprörda är det ofta svårt att tänka klart och fatta beslut som är rätt inte bara för stunden utan även på lite längre sikt. Om du känner att du befinner dig i en stark krisreaktion kan det vara klokt att ge dig själv lite tid innan du fattar de svåra besluten.
Vad som kan hjälpa dig att hantera krisen kan variera, men ofta är det bra att ha någon att tala med, att ge sig själv tid till vila, att äta och försöka sova och gärna motionera och att försöka få lite tid till tankar på annat än just otroheten.
Nästa steg blir ju att fundera på om du vill vara kvar i relationen och om du tror att du klarar det utifrån det som hänt. Precis som jag skrev i det svar du refererar till, så är du den enda som kan fatta beslutet om du ska vara kvar i relationen eller inte.
Kanske kan du börja med att fråga dig själv vad du vill med relationen till din man. Vad betyder den för dig, hur ser du på er framtid tillsammans och vad behöver du för att kunna gå vidare tillsammans?
Du skriver att ni haft det bra så kanske kan det i kombination med din mans vilja att ni ska fortsätta hjälpa dig att komma över hans otrohet och gå vidare? Du kan också vända på perspektivet och se vilka tankar och känslor som väcks av att fundera på hur livet skulle vara utan honom.
Även i ditt fall kan andra människor komma att ha åsikter om dina val, oavsett vilka de kommer att bli, men jag skulle vilja råda dig att utgå ifrån din egen vilja. Det är ditt liv och det är dina val som gäller.
Efter en otrohetsaffär är det vanligt att parterapi blir en nödvändig del i processen för att komma vidare. Det brukar bli aktuellt oavsett om man väljer att gå isär eller fortsätta ihop. I det förra fallet för att komma fram till beslutet, i det senare för att hantera den skada som ändå skett i relationen framförallt när det gäller tilltro.
Att bygga upp ett raserat förtroende för sin partner brukar ta lång tid och det behövs ganska lite för att det man lyckats återuppbygga ska grusas igen och det behöver din man vara medveten om och ha förståelse för. Även detta brukar vara bra att kunna tala om i en parterapi.
Du frågar hur den andra kvinnan kan ha gjort de val hon gjort. Naturligtvis väcks sådana funderingar lätt men jag tror du gör bäst i att inte ägna det för mycket tid. Det är frågor som hon säkerligen brottas med en del själv, men som inte kommer hjälpa dig att komma vidare i ditt hanterande av det som hänt utan snarare kan få dig att rikta fokus åt fel håll. Försök att istället ge dig själv tid att reagera och agera utifrån vad som blir bäst för dig.
