Känslorna för min fru minskar efter varje bråk
Vi har varit gifta i tio år och har en flicka på 5 år. Livet tillsammans har inte varit lätt hela tiden. Vid varje bråk hotar min fru med skilsmässa. Jag har hela tiden sagt till henne att jag inte tvingar henne till ett liv hon inte vill ha. Vid nästa bråk återkommer hotelser om att skiljas. Nu är jag trött på dessa barnsliga hot. Jag är inte rädd för en skilsmässa även om det är synd om barnet, utan försöker se på saken mer som en vuxen!
Hon jämför mig med sin far som i hennes ögon är en perfekt man. Vad hon inte fattar är att relationer i ett äktenskap skiljer sig från den relation en pappa har till sitt barn. Vi har periodvis ett bra liv men hon är upptagen med hela sin familj och deras bekymmer. Hon anklagar mig för att vara känslokall som inte bryr mig om hennes känslor för sin familj. Men jag har ju inte gift mig med hennes släkt! Jag tycker att hon borde engagera sig mer i sin riktiga lilla familj.
Jag vet inte om jag kan lita på henne. Om vi ska köpa bostad, skaffa fler barn eller ta andra viktiga beslut kräver det en stabil tillvaro. Hon kan vara väldigt instabil och obetänksam i sina handlingar, far gärna ut med orättvisa beskyllningar mot andra. Samtidigt är hon mycket social, snäll och har ett gott hjärta. Men hon glömmer lätt allt som jag gör för henne och otacksamheten gör att jag tappar lusten.
Mina känslor för henne blir mindre efter varje bråk och alla hotelser. Hur ska jag agera för att hon ska fatta att jag inte är rädd för att hon ska skiljas?
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Utifrån det du skriver i ditt brev låter det som att du och din fru har det tufft ihop på många sätt. De hot om skilsmässa som du skriver ständigt återkommer kan naturligtvis tära mycket på en relation och skapa både oro och irritation. De frågor som genast dyker upp hos mig är hur mycket ni talat med varandra om detta, hur de samtalen sett ut och vad de resulterat i. Har du till exempel kunnat vara tydlig med att du inte blir skrämd av hoten men upplever dem som tröttsamma och att de påverkar dina känslor för henne? Om inte tror jag det kan vara bra att försöka förmedla detta.
Att samtala med varandra om problem av den här karaktären är alltid det första rådet att ge och det sätt på vilket man kan ha störst chans att lösa problemen. Trots det är samtal inte alltid enkelt och i all synnerhet inte då man är osams med en person som betyder väldigt mycket för en. Risken är stor att samtalen blir väldigt affekterade och att man säger saker som man kanske inte egentligen menar eller som inte leder till någon konstruktiv lösning.
Om man upplever att det ofta blir så när man försöker prata på egen hand kan parterapi vara en bra väg att gå. I en parterapi får man hjälp att moderera samtalen så att bådas åsikter blir hörda, man får även terapeutens hjälp att försöka undvika missförstånd och istället öka den ömsesidiga förståelsen. Närvaron av en tredje person brukar också lugna ner stämningen så att samtalen blir mer konstruktiva. Dessutom görs en behandlingsplanering utifrån en inledande analys så att man vet vad man önskar uppnå i terapin.
En parterapi resulterar ibland i att man kommer fram till att den ena eller bägge parter skulle behöva bearbeta egna problem i en individualterapi. Ibland sker det parallellt med att parterapin fortsätter, andra gånger avslutas parterapin då eller så gör man uppehåll om den inte anses meningsfull innan de individuella kontakterna gett resultat.
Vill ni gå i parterapi kan ni vända er till familjerådgivningen i er kommun. Ni kan också söka en psykolog på psykologiguiden.se eller hitta psykoterapeuter som arbetar med parterapi på kognitiv beteendeterapeutisk grund på www.kbt.nu.
