Jag är en 14-årig tjej och är väldigt intresserad av en kille, som är ett år yngre än jag (vilket många tycker är konstigt). Jag vågar inte prata med honom i skolan eftersom jag inte vet hur jag ska börja samtalet. Jag leker istället att jag är någon annan vilket jag verkligen inte vill. Jag vill vara mig själv – även om jag nästan inte själv vet vem jag är.
Jag pratar med honom i telefon, vilket är sjukt töntigt eftersom jag så gärna vill prata med honom i verkligheten. I telefon verkar det i alla fall som om han kunde vara intresserad av mig. Men jag vet inte…
Har du något bra tips på hur jag kan vara mig själv mot honom? Och hur ska jag våga börja ta initiativet till att gå fram och prata med honom? Jag har fått många chanser men inte tagit dem.
Att våga visa vem man verkligen är för någon som man känner sig intresserad av är inte det lättaste. De flesta kan nog känna igen sig i din beskrivning. Man blir osäker, undrar kanske om man själv duger, vet inte om man ska våga närma sig och i så fall hur man ska göra det.
Även dina funderingar på vad andra ska tänka om den kille du känner för är vanliga, kanske i synnerhet i den ålder du är. När det gäller just det skulle jag vilja uppmana dig att verkligen försöka strunta i vad du tror att andra kanske tycker eller tänker och i stället bara följa dina egna känslor. Först och främst är det ju inte säkert att du har rätt om vad andra faktiskt tycker, men även om du skulle ha det så är det dig det handlar om och i slutänden är det bara dina egna känslor som verkligen räknas. Om han är en kille som du tycker är fin så lyssna till det.
Du skriver att du inte riktigt vet vem du själv är. Det är också vanligt i din ålder och en god anledning att försöka utforska och lära känna sig själv. Det kan man göra på många olika sätt men ett sätt är faktiskt att prova olika saker för att se hur man känner när man gör dem och om man tycker om sig själv så som man blir i de situationerna. Med prova saker menar jag naturligtvis inga farliga saker, men precis som man kan behöva prova flera olika idrotter innan man hittar den man faller för kan man göra olika aktiviteter med kompisar för att se vad man gillar.
Att umgås med olika människor är också ett sätt att lära sig mer om sig själv. Kanske märker man att man tycker om samtalen som väcks med vissa människor och de tankar man själv tänker när man pratar med dem. Kanske tar nya människor med en på saker man inte tidigare upplevt och som det visar sig att man gillar eller inte gillar. Att lyssna till sig själv och vara ärlig mot sig själv och sina egna reaktioner är också ett sätt att lära känna sig själv bättre. Likaså att våga utmana sina rädslor och göra saker man inte riktigt trodde att man skulle klara av.
Du frågar hur du ska våga närma dig den här killen i verkligheten. Om ni ofta talar med varandra i telefon och du vågar vara ärlig under era samtal, varför inte på telefon bestämma när ni ska träffas så att det redan på förhand är uppgjort? När ni sedan träffats på egen hand en eller flera gånger, beroende på vad ni känner för, kan det säkert kännas mer naturligt att även umgås i skolan.
I slutet på ditt brev skriver du att du fått många chanser att gå fram till honom men att du inte tagit dem. Ibland är det helt enkelt så att man måste göra saker fast man egentligen inte vågar. Man får helt enkelt bara bestämma sig och sedan tvinga sig att göra den sak det handlar om, fast man kanske känner att man helst av allt bara vill försvinna ifrån situationen. Det fina är att när man tagit mod till sig och gjort något som kändes svårt, så är man nästan alltid nöjd med sig själv efteråt.
Nästa gång man hamnar i en situation som känns läskig, så vet man om att man klarar av att utmana sig själv och den vetskapen är en stor hjälp för att våga göra det igen. Ju fler gånger man gör det man är rädd för, desto mindre läskigt blir det och desto starkare känner man sig.
