Nu har jag drabbats av utbrändhet med utmattningsdepression och en fruktansvärd ångest. Trodde att det var något som drabbar andra men nu är jag där själv.
Det hela började med att jag hade oturen att få arbeta med en psykopat i arbetslaget. Denna människa mobbade mig, frös ut mig och fick andra kollegor med sig mot mig. Det fungerade ett tag och sedan fick jag alla klassiska symptom. Svår yrsel, inget minne, gråtattacker, ingen livsglädje, svåra sömnstörningar samt svårigheter att gå på toa.
Nu är jag sjukskriven på obestämd tid och äter ångestdämpande medicin Sobril samt insomningstabletter. Ibland känns det som om livet är på väg tillbaka och jag är glad och har framtidsplaner. Sedan faller jag tillbaka och vill bara dö.
Jag går hos läkare och psykolog och får bra hjälp. Trots en massiv dos av läkemedel sitter jag just nu hemma med fruktansvärda gråtattacker och varje dag är en kamp. Vad kan jag göra själv för att återfå livsglädjen? Är det här ett normalt förlopp? Är tacksam för ditt expertutlåtande!
De verkliga expertutlåtandena som gäller just för dig får du av den läkare och psykolog som behandlar dig och som är insatta i din situation och ditt mående.
Generellt kan man säga att utbrändhet ofta har ett förlopp där man inledningsvis orkar ganska lite men successivt kan öka sin aktivitetsnivå och därmed även sin ork. Aktivitetsnivån ska ökas successivt och konsekvent då det annars finns risk att man överanstränger sig en dag för att nästa dag inte orka något alls. Det man vill åt är en jämn nivå av aktiviteter.
Det är också viktigt att de aktiviteter man väljer är sådana som både känns meningsfulla och som leder i riktning mot ett mål som man gärna vill uppnå. Det kan handla om återgång i arbete, att bli mer socialt aktiv, få bättre kondition eller att bli mindre begränsad av rädslor. Vilka aktiviteter just du ska välja och i vilken takt du ska ta dig an dem kan du planera tillsammans med din behandlande psykolog. Det finns en övning som brukar kallas Livskompassen och som kan vara bra i syfte att hitta rätt aktiviteter.
Du skriver att du äter sömnmedicin. KBT, kognitiv beteendeterapi, har visat sig ge mycket bra resultat för personer med sömnsvårigheter så även det skulle jag rekommendera att du försöker få, så att du successivt och i samarbete med din läkare kan sluta med insomningstabletter och istället lära dig att somna på egen hand.
Utöver de här mer generella behandlingsråden är det också bra att jobba med saker som är specifikt viktiga för den individ som drabbas av utbrändhet. Du skriver att du haft en svår kollegial situation på ditt arbete, vilket sannolikt är något som du behöver hjälp att bearbeta. Många som har upplevt liknande utvecklar en rädsla för att åter börja jobba då det innebär att man ska lära känna nya kollegor och försöka komma in i en ny arbetsgrupp. Om du känner igen dig i detta är också det något du kan behöva hjälp med att förbereda dig för, så att du kan återgå i arbete utan att vara alltför rädd för det.
Kanske finns det även andra saker i ditt liv som du nu behöver hjälp med att försöka förändra. Det kan handla om alltifrån hur du hanterar stress och sätter gränser för andra människors krav och förväntningar till vad du gör i återhämtande syfte på sin fritid. I en psykologisk behandling brukar man inleda med en kartläggning där även sådana saker kommer fram och man ser då vad man behöver jobba med för att må bättre.
Många som mått väldigt dåligt efter en längre tid av stress och utmattning brukar behöva tid för att återhämta sig. Sakta men säkert brukar de förmågor som varit försämrade, som minne och koncentrationsförmåga, komma tillbaka och man börjar känna igen sig själv och sitt fungerande. Så även om det tar ett tag att komma igen så hoppas jag att du inte ger upp och att du får den hjälp du behöver, så att du kan hitta tillbaka till dig själv och till din livslust.
