Jag kan inte säga nej!

Jag har ett problem som jag brottats med sedan barndomen. Jag har så fasligt svårt att tacka nej till saker eller utebli från aktiviteter. Nu...

Jag har ett problem som jag brottats med sedan barndomen. Jag har så fasligt svårt att tacka nej till saker eller utebli från aktiviteter. Nu som vuxen och tvåbarnsmamma upplever jag att det verkligen blivit ett problem. På grund av att jag jobbar heltid så måste jag ju ibland tacka nej till tex föräldramöten eller kvällsaktiviteter med jobbet.

Det ger mig en stark ångestkänsla som jag inte kan skaka av mig på flera dagar. Det känns som att jag inte fullföljer mina plikter på något sätt och jag kan inte släppa tanken på vad de andra ska tänka när jag uteblir.

Det som gör att jag nu skriver till dig är att jag märker att jag även överför detta beteende på barnen. Vår 8-åriga dotter går på truppgymnastik. Om hon får en inbjudan till ett kalas samtidigt som en träning så vill hon såklart hellre gå på kalaset. Då får jag ångest och mår dåligt över vad tränarna ska tänka. Kanske får hon inte längre vara med i gruppen?

Och tänk om hon blir sjuk veckan därpå så att hon missar flera träningar i rad. Nu för en tid sedan stukade hon foten och missade fyra träningar i rad och det var nästan outhärdligt. Jag försökte till och med få henne att gå dit trots att hon haltade. Och ändå upplever jag att jag ständigt pressar mig själv för hårt, vilket jag verkligen inte vill föra över på mina barn…

Jag är väldigt sträng mot mig själv och tycker aldrig att jag är värd att vila och ta det lugnt. Jag klarar inte heller av att stanna hemma från jobbet när jag är krasslig. Det går bara inte. Jag kan inte slappna av utan plågar mig hela dagen med tankar som “är jag verkligen tillräckligt sjuk” och “hade jag inte klarat av att jobba ändå”. Hur blir jag av med detta osunda beteende?

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Vilken viktig fråga du tar upp som jag tror att väldigt många idag känner igen sig i! Vi lever i en tid då många har väldigt högt tempo i sina liv och det gör ju att behovet av att kunna säga nej, sätta gränser, prioritera och tillåta sig att bara vara är extra stort – men samtidigt väldigt utmanande för de flesta.

Vad är du rädd ska hända om du tackar nej till något? Du nämner risken för vad andra ska tycka om dig eller att din dotter inte ska få träna vidare. Finns det andra saker som oroar dig också? Har något av det du är rädd för faktiskt hänt? Eller är det farhågor du burit på länge men som aldrig visat sig besannas? Ofta är det senare fallet, vi bär på rädslor för saker som hittills inte skett och som med största sannolikhet aldrig kommer ske, ändå styr rädslan för dem oss hårt.

Om man som du vill försöka komma tillrätta med det här problemet finns tyvärr ingen annan väg än att utmana rädslan för att se vad som faktiskt sker och lära sig nya saker. En bra start är att fundera på hur man vill ha det i sitt liv. Vilka saker vill du verkligen göra, vad är viktigt för dig? Du har jobb, barn, familj, fritidsaktiviteter och måste liksom de flesta av oss prioritera då tiden är densamma för alla.

Så, vad är viktigast för dig att hinna med, vad väljer du av alla de saker som finns? När du bestämt dig för det blir nästa steg att fördela den tid du har och att sedan hålla dig till detta. Det i sin tur betyder att du kommer tvingas att tacka nej till saker om du ska få ihop ditt livspussel.

När du tackar nej kommer du uppleva den ångest du skriver om, men frågan är om du kan tänka dig att faktiskt möta det obehaget, och försöka ta reda på vad som då sker? Min gissning är att du kommer märka att obehaget går över, att det du fruktat faktiskt inte sker och att det blir lättare och lättare ju fler gånger du gör det du idag försöker undvika.

Om du dessutom hela tiden försöker fokusera på din önskan att inte utsätta dina barn för detta och inte överföra det på dem tror jag att du kan hålla din egen motivation för att komma tillrätta med det här och det kommer hjälpa dig. Lycka till, även om det säkerligen kommer vara utmanande!

Scroll to Top