Jag är 24 och han är 37 år. Han har tre barn med sin tjej, de är inte gifta men har varit tillsammans i snart 15 år. Nu har han för första gången blivit kär (i mig som han säger). Vi lärde känna varandra genom hans syster. Nu är det snart åtta månader som vi har haft ett förhållande.
I början sa jag nej. Men när jag fick veta, både av honom och alla andra att han stannar kvar hos sin familj bara för barnens skull, så gick jag med på att vi skulle vara tillsammans. Snälla hjälp mig! Vad ska jag göra? Jag börjar få starka känslor för honom. Jag vet att det är fel, men vet inte hur jag ska hantera det.
Att vara kär i en person som lever i en annan relation brukar vara mycket plågsamt, oftast för alla inblandade parter. Jag tror att det du först måste göra är att verkligen fundera över vad du vill med den här mannen och er relation och till vilket pris du vill det. Hur gärna vill du vara tillsammans med honom? Är du beredd att vara den andra kvinnan i hans liv eller känner du att han måste lämna sin nuvarande relation om ni två ska fortsätta tillsammans? Ser du några andra möjligheter?
Om du vill att han lämnar sin tjej, vilken tidsfrist är du i så fall beredd att ge honom? Du skriver att du börjar få starka känslor för honom. Tror du att det är enklare för dig att avsluta nu eller att vänta ytterligare? Oavsett vilket ditt svar är på den frågan tror jag du bör väga in det i ditt beslut.
Det är i första hand du själv som måste besvara dessa frågor och fatta beslut utifrån dina svar och dina önskemål och det är också du själv som måste stå fast vid dem oavsett vilken respons du får av mannen i fråga. Kanske kommer han försöka övertala dig att till exempel ge honom lite längre tidsfrist. Återigen, bara du kan bestämma om du ska gå honom till mötes eller inte. Andra människor kan komma att ha åsikter om dina val, men även där skulle jag råda dig att utgå ifrån din egen vilja. Det är ditt liv och det är dina val.
Det kan naturligtvis vara smärtsamt för dig att stå fast vid beslut om du, utifrån hans respons, förstår att ni inte kommer att fortsätta tillsammans. Samtidigt är det i det läget som du kan ha god nytta av att ha tänkt igenom vad du vill så att du är trygg i ditt beslut. Den tryggheten kan hjälpa dig att hantera den kortsiktiga smärtan som du troligen inte kommer att komma undan.
Ibland hör man folk säga att man inte kan påverka känslor, att kärlek inte går att styra etcetera. Det är nog inte riktigt så i verkligheten, naturligtvis förändras kärlek liksom alla andra känslor som vi människor upplever. Men kanske förändras den inte över en dag och säkert förändras den inte utan en period av sorg och smärta, men som sagt, om du vet att du fattar ett beslut som är sant för dig kommer det hjälpa dig att stå ut.
Det kan ju också vara så att mannen i fråga kommer att avsluta sin nuvarande relation om du ställer tydliga krav på det. Kanske har han inte känt sig tvingad att göra det hittills och därför valt att låta den fortgå. Det beslutet är inte ovanligt och bottnar ofta i en rädsla för att göra slut på en relation som man haft länge. Rädsla för att såra den andre men också för den stora förändring det trots allt innebär att avsluta en relation som säkerligen stått för mycket trygghet. I det här fallet finns ju också barn med och i och med att mannen i fråga lämnar sin tjej kommer det också att bli en stor förändring i hans umgänge med dem och det kan vara en mycket stark anledning till att leva kvar i en relation trots att den inte är bra.
Om ni väljer att fortsätta tillsammans hoppas jag att du kommer vara glad över att du vågade sätta ner foten och att ni på det sättet kom vidare. Väljer ni att gå isär kanske du ändå kan bära med dig fina minnen och erfarenheter av er relation för framtiden. Vetskapen om att du är den första han varit kär i kan ju få kännas fin även om ni inte fortsätter tillsammans.
