Jag är avundsjuk på min makes exfru!

Jag är 23 år och min man är 30. Hans son är 8 år. Jag tror att jag är lite avundsjuk på min mans sons...

Jag är 23 år och min man är 30. Hans son är 8 år. Jag tror att jag är lite avundsjuk på min mans sons mamma. Inte så att jag skulle vilja ha hennes liv eller det hon har materiellt. Det beror på annat.

Hon bor i en tvåa med sin sambo och sin son på 8 år. Nu i dagarna får de ett gemensamt barn. Jag själv bor i hus och ska gifta mig om en månad och jag älskar min man och hans son!

Saken är den att jag alltid har känt att jag måste bevisa att jag är bättre och att jag har det bättre, som om jag hela tiden vill göra henne avundsjuk. Så barnsligt, jag vet… Men jag kan inte hjälpa det.

Jag längtar jättemycket efter barn men jag och min man har kommit överens om att vänta till nästa år eftersom vi nu ska gifta oss och precis har köpt ett stort hus. Jag tror att jag är lite avundsjuk på henne eftersom hon har barn och snart har ytterligare ett. Jag ser hennes mage och längtar efter att själv ha en sådan.

Vi träffas ibland och då drabbas jag av dessa tankar och denna jobbiga känsla kan sitta i flera dagar efteråt. Vad kan jag göra för att detta ska släppa taget om mig? Jag antar ju att det inte kommer att bli bättre bara för att hennes mage försvinner för då finns där ju en liten istället.

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Jag vill börja med att skriva att det är bra att du är så väl medveten om din avundsjuka och också inser att den egentligen är ologisk. Att inse det får inte avundsjukan att försvinna, men det ger dig en möjlighet att försöka jobba med dig själv och hitta sätt att hantera den.

Den som är avundsjuk brukar ofta ägna sig åt en del olika beteenden i syfte att försöka mildra sin avund. Det kan vara att på olika sätt jämföra sig med den andre personen för att försöka avgöra om det finns anledning till avunden eller inte. Det kan också vara att på olika sätt försöka hävda sig, även det som ett sätt att minska de saker det kan finnas anledning till avund för och därmed minska avunden. Det låter som att du har en del sådana beteenden för dig, stämmer det?

Sådana försök till lindring brukar fungera på kort sikt. Problemet är att det just bara är på kort sikt de fungerar, på lång sikt leder de snarare till en fortsatt upptagenhet av avund och av att försöka minska den.

Det betyder att det allra bästa vore om du klarade av att sluta med dessa saker. Nu är det oftast lättare sagt än gjort, men icke desto mindre en bra väg att gå. Kan du börja med att försöka rannsaka dig själv och fundera på vilka beteenden du ägnar dig åt i syfte att kontrollera eller minska din avund? Du skriver att du försöker bevisa att du är bättre. Hur gör du det? Och hur skulle det vara att försöka sluta att göra det? Finns det även andra saker du kan sluta med på samma sätt?

Det kan också vara så att du, utöver att sluta med vissa saker, skulle behöva börja med andra. Du nämner att din mans sons mamma är gravid och att det är jobbigt att se hennes mage. Undviker du att titta på den? Undviker du kanske till och med att träffa henne? I så fall kan du fundera på att faktiskt göra tvärtom, det vill säga titta på hennes mage, kanske fråga henne om graviditeten osv.

Genom att börja göra så här, sluta med somligt och börja med annat minskar du den plats avundsjukan tar i ditt liv. Det kan kännas svårt i början, motviljan kan vara stor och det kan till och med vara så att du känner dig mer avundsjuk ett tag om du ändrar dina vanliga beteenden. Men på sikt är chansen god att du märker att utvecklingen går åt rätt håll.

Om du tycker att det här är för svårt, både att komma på vad du kan sluta eller börja med och att genomföra det, kanske du skulle behöva hjälp av en psykolog. Ni kan då tillsammans göra en mycket mer omfattande analys än vad som är möjligt bara utifrån att ha läst ditt brev. Utifrån den kan ni sedan planera vilka steg du ska ta och i vilken takt det ska ske. Därefter får du löpande rapportera hur det går för dig och utifrån det kan ni korrigera er analys och plan.

Scroll to Top