Jag har en fråga om min 11-årige son som är orolig för en massa saker. Han oroar sig för att något ska hända oss föräldrar eller något av hans yngre syskon. Läser han om olyckor, katastrofer eller sjukdomar i tidningen eller hör om det på tv, så ger det upphov till en massa oro för att det skulle kunna drabba någon av oss.
Kanske ska tillägga att min son är mycket mer än sin oro. Han är duktig i skolan och har lätt för sig, han har många kompisar och är uppskattad av sina vänner och klasskamrater. Andra vuxna brukar tycka att han är social och glad, så han ger på många sätt ett tryggt intryck och är nog egentligen trygg också fast han har all oro.
När han blir orolig för något ställer han en massa frågor och vill att vi ska lova honom att allt är ok, att inget kommer hända. Vi gör ju det för att vi vill att han ska lugna sig, men ibland nöjer han sig inte med våra svar utan förstår själv att vi inte kan ge sådana löften, vi kan ju inte veta vad som kommer ske. När det är som värst blir han nästan hysterisk, gråter och är svår att lugna. Andra gånger är det som att han lever med en tyngd på sina axlar – han blir låg, får ont i magen och har svårt att sova. Hur ska vi bäst hjälpa honom så att han slipper ha det så här jobbigt?
Oro är ett vanligt problem för många och när den gör sig påmind ofta, rör olika områden och är så stark att den påverkar livet, så kan det handla om det som kallas generaliserat ångestsyndrom, GAD. Många som lider av oro upplever det du beskriver, att man blir nedstämd och spänd, får ont i magen och blir trött. Det senare brukar sammanhänga med att oron ofta är stark på kvällen vilket gör det svårt att komma till ro och somna.
Det är ganska vanligt att de som lider av stark oro upplever att de inte har kontroll på sina tankar utan att oron tränger sig på som en oönskad gäst. Andra kan istället se oron som en slags trygghet, att oroa sig känns som att förbereda sig för alla eventualiteter, så att man är redo om något hemskt skulle inträffa. Att då släppa oron känns som en kontrollförlust som försämrar ens förmåga att hantera problem. I själva verket är oro ofta en dålig strategi för att lösa problem och den som oroat sig i förväg har som regel varken förbättrat eller försämrat sin förmåga att hantera problem om och när de dyker upp.
För att lindra den för många plågsamma oron är det vanligt att man gör som din son, det vill säga söker lugnande besked från sin omgivning. De flesta upplever en kort stund av oroslättnad till följd av lugnande försäkringar men ofta är lugnet bara kortvarigt och snart återkommer oron. Det kan nästan bli som ett beroende där man snart behöver fler och tätare lugnande besked för att uppnå önskad effekt. Om de försäkringar man får är av den typen som din son önskar är det inte ovanligt att man, liksom du beskriver att han gör, förstår att den som svarar ju egentligen inte kan veta vad som kommer ske eller garantera att inget hemskt kommer hända och då uteblir den lugnande effekten.
För att hjälpa din son kan du uppmuntra honom till ökad aktivering, i synnerhet då oron slår klorna i honom. Ofta är distraktion en bra strategi för att minska oron och den kan egentligen bestå av vad som helst som får honom på andra tankar. Att motionera är också bra då det är en skön aktivitet som ofta ger ökat välmående på både kort och lång sikt. Dessutom kan det förbättra sömnen vilket i sig är av godo. Det kan också vara bra att läsa på om oro så att ni kan tala om fenomenet och han kan få en ökad förståelse för vad problemet är och hur det kan hanteras. I min bok Rädslor, fobier och nedstämdhet hos barn och unga finns ett avsnitt om GAD.
Psykologisk behandling vid stark oro innehåller olika komponenter som samtliga syftar till att lära sig hantera oron. I vissa fall kan medicinsk behandling vara ett alternativ men för barn och ungdomar är det sällan den första behandlingsmetod som rekommenderas utan ges i så fall som ett komplement.
