Hur ska jag kunna få vänner?

Jag har svårt att lära känna nya människor, vilket har resulterat i att jag har väldigt få bekanta och bara en nära vän. Jag har...

Jag har svårt att lära känna nya människor, vilket har resulterat i att jag har väldigt få bekanta och bara en nära vän. Jag har inte alltid haft detta problem, när jag var liten var jag översocial, det var ungefär i femte klass som allt ändrades. Jag är absolut inte blyg. När folk som inte känner mig får syn på mig blir de skrämda av mig, både killar och tjejer. De tror att jag är någon.

 

När jag pratade med kuratorn om mitt problem så hade hon väldigt svårt att tro det jag sa. Hon påpekade att jag har en väldigt stark aura som antyder att jag ska vara hur populär som helst. Fast i verkligheten är jag en nolla, utan vänner.

 

När jag ska lära känna människor hittar jag alltid något fel på dem. Antingen är de tråkiga, falska eller inte min typ. Jag brukar oftast inte vilja närma mig människor eftersom jag inte tror att de vill lära känna mig.

 

Jag själv (precis som många andra) förstår inte hur en person som jag kan ha så svårt att lära känna människor. Nu går jag andra året på gymnasiet, när jag tar studenten kommer min enda vän i hela världen att lämna mig och jag vill förbereda mig.

 

Jag vill bara ha en liten krets av vänner. Jag kräver inte och vill inte ha tusentals ytliga vänner. Men utan vänner ser jag ingen ljus framtid.

 

Vad tror du är fel på mig? Vart kan jag vända mig för att få hjälp? Jag förstår att jag låter som en ytlig tjej med mycket självförtroende. Men det har jag inte.

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Att känna sig ensam är alltid en mycket smärtsam upplevelse och när man gör det fast omvärlden inte ser det kan det spä på upplevelsen. Ingen annan vet ju bättre än du hur du känner dig och hur nära vänner du tycker dig ha.

 

Vad det beror på att det blivit så här för dig är svårt för mig att säga något om. Har du varit med om något jobbigt, till exempel blivit sviken av någon nära vän? Sådana erfarenheter kan göra en rädd för att våga släppa in människor igen och knyta vänskapsband.

 

Du skriver att du alltid hittar fel hos andra människor. Ibland kan det vara ett slags försvar som man tar till för att slippa råka ut för att själv bli bortvald. Om man tycker illa om andra gör det ju inte så mycket om de inte tycker om en själv. Kan det vara så du gör? I så fall är det kanske inte så stort fel på de andra utan du skulle behöva hjälp att våga ta kontakt med människor och låta dem betyda något för dig trots att det innebär en risk att du blir avvisad.

 

Jag tror att du tänker helt rätt, både i att försöka ta tag i detta redan nu och att det vore bra för dig att söka hjälp. Vänd dig till exempel till ungdomsmottagningen där du bor. De brukar ha kuratorer eller psykologer som kan ta emot personer upp till 23 år gamla. Vill du hellre vända dig till en privat behandlare kan du göra det. Var då noga med att personen du går till är legitimerad och har adekvat utbildning.

 

När du funnit en person som kan vara ditt stöd kan ni tillsammans fundera över hur du kan bära dig åt och vad du eventuellt behöver träna på. Ni kan också fortlöpande analysera hur det går för dig. Kanske märker ni att starka känslor som sorg eller rädsla väcks i vissa situationer och då kan ni jobba med det. Eller så noterar ni att du är osäker på hur man beter sig i vissa sammanhang och då kan ni prata om och förbereda dig för det.

 

För att kunna jobba med att lära känna nya människor behöver man befinna sig i situationer där man har möjlighet att göra det. Skolan är ju ofta en sådan plats, men det beror naturligtvis på hur stor skolan är och hur mycket gemenskap man känner med övriga elever. Om skolan inte är rätt för dig, finns det andra sammanhang där du kan utvidga din vänkrets? Har du någon hobby som du ägnar dig åt eller skulle kunna börja med? Någon förening du vill engagera dig i? Kanske någon kurs du vill gå? Genom att jobba på med detta tror jag att du kan lära känna och bli vän med både dig själv och andra.

Scroll to Top