Vad gör jag med denna relation?

Jag levde länge i ett äktenskap som inte var bra. En dag träffade jag en man som hade det likadant. Starka band och känslor föddes...

Jag levde länge i ett äktenskap som inte var bra. En dag träffade jag en man som hade det likadant. Starka band och känslor föddes och otrohet kom som ett brev på posten. Jag betraktade det inte som otrohet eftersom i vår värld var skilsmässan det som fördröjdes enbart av att våra respektive inte ville.

 

Mitt i förälskelsen, när vi försökte reda ut hur vi ska gå vidare, berättade han att han var alkoholist och hade missbrukat i många år. Han var nykter sedan fem år och kände starka skuldkänslor gentemot sina barn och var rädd att skilsmässan skulle få dem att känna sig svikna ännu en gång.

 

Jag var chockad men samtidigt kär och besluten att vi skulle klara allt, så jag skilde mig. Men han började hitta på anledningar att förhala sin skilsmässa. Mer än ett år gick och vi började plågas av osämja. Vi beslöt flera gånger att bryta förbindelsen men varje gång bestämde vi oss för att försöka på nytt.

 

När vårt förhållande uppdagades av hans fru beslöt han sig för att försöka reparera sitt äktenskap som det så fint heter. Det var smärtsamt för mig och vi hade inte någon kontakt på två månader.

 

När vi så träffades efter den tiden kändes det som om vi aldrig varit ifrån varandra. Vi fortsatte träffas men snabbt hamnade vi på ruta ett, han med sina rädslor och övertygelser om att inte kunna skiljas och jag med min märkliga vilja att stå ut med och plåga mig i en relation med honom.

 

För någon månad sedan beslutade vi att sluta träffas och istället skriva till varandra. Sedan dess vet jag att han tagit kontakt med en annan kvinna men vet inte vad det är för relation de har. Det plågar att veta att han skrev, pratade och träffade henne redan när vi träffades. Han förnekade men jag kom på honom att han ringde henne. Jag skrev ett brev till henne men fick aldrig ett svar.

 

Det är fruktansvärt jobbigt att jag uppför mig så här impulsivt, att jag inte kan låta bli så pinsamma saker som att skriva till hans eventuella älskarinna. Jag vill sätta punkt på det hela och gå vidare men drivs även av hämndlystna tankar att skriva även till hans fru. Har du något mirakeltips eller bokråd? Jag fixar inte detta på egen hand.

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Till att börja med skulle jag vilja säga att det faktum att du inte fixar allt på egen hand, oavsett din ålder, inte alls är så konstigt så jag skulle önska att du inte kände skuldkänslor eller nedvärderade dig för det. Istället tycker jag det är klokt av dig att söka hjälp så att du kan hantera situationen på bästa sätt.

 

Det jag skulle råda dig att göra nu är att fundera över vad du verkligen vill i den här situationen. Efter många turer i en relation finns en risk att man tappar bort sig själv och sin egen önskan, och då kan det vara klokt att stanna upp och reflektera över det. Försök att tänka långsiktigt.

 

När man mår dåligt tenderar man ofta att tänka och agera kortsiktigt. De val man då gör kan kännas bra i stunden men för med sig negativa konsekvenser på längre sikt. Hämnd kan vara ett exempel på en sådan sak. Att hämnas någon kan kännas skönt omedelbart men sen leda till skuld- och skamkänslor på sikt och även ställa till skada för andra på ett sätt man egentligen inte önskar. Finns det andra sätt att agera som du tror skulle tjäna dina intressen bättre?

 

Kanske skulle du behöva en samtalspartner i den situation du nu befinner dig i? Någon som du kan tala med om vad som händer och vad du tänker och känner. Om du tror att det skulle vara givande skulle jag rekommendera dig att söka upp en psykolog för en psykoterapeutisk behandling. Psykologen kan också hjälpa dig att se saker i olika perspektiv och att väga fördelar och nackdelar med olika handlingsalternativ mot varandra.

 

Ett boktips vill jag ge dig: Att leva ett liv inte vinna ett krig; om acceptans av Anna Kåver. Boken är mycket tänkvärd och innehåller en del övningar som handlar om hur man med hjälp av acceptansstrategier kan hantera svåra saker i sitt liv.

Scroll to Top