Jag är en kvinna på 47 år som har haft ett förhållande med en man som är 51. Han har bott i mitt hus i ett år snart. Han har aldrig hjälpt till att betalat räkningar eller så utan har bott här helt gratis. Ofta har han hyrt hem filmer, också genom tv:n, som jag fått betala och ringt dyra telefonsamtal på min fasta hemtelefon. Det har han aldrig betalat för heller. När jag rest bort ett par gånger och lämnat min bil hemma så har han kört flera mil med min bil, trots att han har egen bil.
Det har kostat mig tusenlappar att ha honom här i huset, jag jobbar bara deltid och lever ofta på existensminimum. Ovanpå det äger jag ett hus med lån och allt vad det innebär.
Han har aldrig visat några känslor för mig alls, så jag kände att jag måste göra slut och beslöt nyligen att helt enkelt “kasta ut honom”. Men så lätt kom jag inte undan.
Han säger att han måste hitta ett hus att hyra innan han kan flytta. Han har varit och tittat på flera, men är det inte för dyrt så är det något annat fel. Han är nu “inneboende” hos mig. Han har ensidigt bestämt att det är tillräckligt att betala 1 500 kronor i månaden i hyra. Han kör fortfarande min bil och äter upp min mat som jag lagar.
Nu orkar jag inte längre ha exet inneboende. Speciellt när jag vet att han bara utnyttjar mig. Jag är en mycket mjuk kvinna med dåligt självförtroende, han en ex-militär – bestämd, självsäker och tycker han alltid har rätt. Han kör över mig helt och hållet. Jag känner mig undanskuffad i mitt eget hem. Jag tror han fortfarande är skriven på min adress. Hur tacklar jag alla hatiska känslor nu? Hur bemöter jag honom och hur går jag vidare?
I den situation du nu befinner dig låter det som att det första du bör göra är det du beskriver som din starka önskan, nämligen att se till att du inte längre behöver bo tillsammans med ditt ex. Du kommer nog att behöva vara väldigt bestämd och tydlig när du säger det till honom.
För att förbereda dig inför samtalet kan det vara klokt att tänka igenom vilka argument du tror att han kan ha för att han ska få bo kvar hos dig. Vilka det skulle kunna vara är svårt för mig att veta men kanske kan det handla om att han inte har någon annanstans att bo eller att han kan betala mer om han får bo kvar. Hur skulle du kunna besvara dessa argument från honom och i vilken utsträckning är du beredd att gå honom till mötes? Genom att vara så förberedd som möjligt minskar risken att du blir överrumplad och därmed inte finner dig utan går med på saker som du egentligen inte vill.
Ibland kan det vara klokt att gå så långt, att man förbereder ett sådant samtal tillsammans med en annan person. Låt till exempel en vän hjälpa dig att komma på argument och fundera över dina villkor. Tillsammans kan ni sedan träna på vad du ska säga och hur du ska säga det. Eftersom du skriver att ditt ex inte lyssnar på dig kanske du till och med ska be någon annan vara med dig under samtalet med honom, någon som kan stötta dig med sin närvaro och kanske bryta in i samtalet om det visar sig behövas.
När den nuvarande situationen är löst aktualiseras din nästa fråga: Hur ska du tackla alla känslor och gå vidare? Att en relation som varit dålig väcker många känslor är helt naturligt och i viss mån måste du helt enkelt ge dig själv tid att känna de känslor du har och låta dem finnas. Efter hand stillnar de sannolikt och du kan fundera över vart du vill ta dig vidare i ditt liv. Vad känns viktigt för dig på olika områden för att du ska må bra och uppleva livskvalitet?
Om du känner att du fastnar i dina negativa tankar och känslor och inte kommer vidare i livet på det sätt du önskar tycker jag att du ska söka hjälp hos en psykolog för samtal. Vänd dig förslagsvis till din husläkare som i sin tur kan lotsa dig vidare. Ibland behövs under en tid en utomstående person som hjälper en att se problemen ur ett annat perspektiv och som pekar på viktiga steg att ta.
