Jag är väldigt rädd för att flyga och har varit det sedan barnsben. Kanske ärvde jag det av min pappa som var likadan, vad vet jag? Hur som helst har jag trotsat rädslan några gånger i mitt liv men det har alltid varit en vidrig upplevelse och jag är helt förstörd både innan och under flygningen. Till slut lovade jag mig själv att aldrig mer flyga och det löftet har jag hållit.
Nu lever jag med man och två tonårsbarn och våra semestrar har fått styras av min rädsla. Vi har åkt bil, båt och tåg men inte flugit. Några gånger har mannen och barnen rest själva och då flugit, andra gånger har de flugit och jag tagit mig dit på annat sätt.
Barnen började ifrågasätta det lite när de blev tonåringar, men har accepterat att det är så här vi gör. Men nu är de större och har en stark längtan att åka till USA på en längre resa i sommar. De vill vara borta flera veckor och se flera delar av landet och båda jobbar för att spara pengar så att de kan vara med och betala. De är verkligen så sugna på att få göra detta. Ett alternativ är ju att de åker med sin pappa, men ingen av oss vill egentligen ha det så. De vill ha mig med, min man vill ha mig med och jag vill så klart otroligt gärna uppleva detta med dem. Kanske är det sista chansen för oss att göra en sådan här sak som familj innan de hellre reser med vänner eller sina pojk- eller flickvänner.
Min rädsla handlar om att planet ska gå sönder och störta och de där fasansfulla minuterna när man vet att det håller på att ske men inte kan göra något för att påverka situationen. Allra värst vore om det hände över hav och åker man till USA är det ju mycket hav på vägen.
Hur kan jag bära mig åt för att våga följa med min familj på denna resa? Ska jag ta mediciner? Hjälper det? Jag vet inte ens själv om det skulle räcka för mig för jag är rädd för att vara “bedövad” och inte kunna agera klartänkt i en akut situation så även om jag förstår att tabletter minskar ångesten vet jag inte om jag törs ta dem. Eller ska jag prova terapi? En bekant fick bra hjälp, men när han berättade om sin behandling fattar jag inte hur jag ens ska våga genomföra den…
Flygrädsla är ganska vanligt och kan ta sig lite olika uttryck. Det kan handla om ganska hanterbara obehagskänslor inför att flyga till så stark rädsla att man helst avstår. Rädslan kan också vara olika stark och olika hindrande.
För dig är det värsta scenariot att flygplanet skulle störta. Andra kan vara rädda för den instängda känslan av att sitta i ett flygplan och åter andra känner starkt obehag inför att lämna över kontrollen till piloter de aldrig träffat och inte vet om de kan lita på.
Oavsett vad man är rädd för är reaktion ungefär densamma. När vi står inför att göra något som vi upplever som hotfullt reagerar kroppen med det som kallas kamp-flykt-mekanismen och som innebär att kroppen gör sig redo för att antingen kämpa emot eller fly ifrån det upplevda hotet.
Reaktionen består egentligen av en kedja av kroppsliga reaktioner till exempel ökad andning och puls. När den här kedjan startar i kroppen utan att det finns ett egentligt hot blir det plågsamt.
I ditt fall är det vad som sker när du tänker på att flyga, din kropp är redo för kamp eller flykt trots att du egentligen inte alls är utsatt för ett hot, kanske pratar du bara med din familj hemma i soffan om en resa ni kanske ska företa.
Kognitiv beteendeterapi, KBT, har visat sig ge goda resultat vid flygfobi. Behandlingen går ut på att man först lär sig förstå hur ångest fungerar och vad som händer i kroppen. Utifrån den kunskapen närmar man sig sedan det man fruktar.
Behandlingen sker i små steg så att klienten inte blir övermannad av den men ändå får en chans att uppleva dess naturliga förlopp, nämligen att ångest går över av sig själv. Detta kallas exponering och är en mycket effektiv behandlingsmetod vid olika former av ångeststörningar.
Jag skulle därför rekommendera dig att via www.kbt.nu söka upp en KBT-utbildad psykoterapeut på din hemort som är van att arbeta med flygfobi.
