Jag och min man har en på många sätt bra relation, vi har ofta skoj tillsammans, respekterar varandra, delar en hel del intressen och har i grunden samma värderingar i så gott som alla viktiga frågor. Men en sak som vi har väldigt olika syn på är hur mycket tid vi ska spendera tillsammans i gemensamma aktiviteter och hur mycket tid var och en kan ägna åt andra saker. Med andra saker menar jag då att träffa egna vänner, gå på aktiviteter utan att den andre är med eller träna på egen hand.
Min man tycker att vi ska göra det mesta tillsammans. Han tycker att eftersom vi båda jobbar mycket, vilket vi gör, ibland bortåt 60 timmar per vecka, så borde vi spendera fritiden tillsammans. Så gjorde hans föräldrar och så tycker han att man gör om man har en bra relation. Jag för min del har rätt stort behov av att få göra saker på egen hand. Det känns viktigt för mig att ha kvar flera olika identiteter, ibland är jag arbetskvinnan, ibland är jag partnern, ibland vännen och andra gånger ensam med mig själv. Jag ser inte att någon av dem måste stryka på foten utan tycker att jag borde ha tid och möjlighet att få vara allt detta.
Till saken hör att jag och min man valt att leva utan barn. Så vi har, åtminstone i mina ögon, gott om tid för varandra trots jobb. Vi reser också en hel del och då är det bara vi två, vilket jag tycker ger oss mycket tid att verkligen umgås och fördjupa vår relation. När vi ska prata om det här slutar det oftast med att vi blir osams och jag känner mig skyldig eftersom jag ju är den som på något sätt avvisar min mans önskemål. Hur kan vi komma vidare?
I relationer är det vanligt att parterna har olika syn på hur mycket tid de ska spendera ifrån varandra och hur mycket de ska vara tillsammans. Många går in i en relation med ett visst önskemål, ofta att spendera väldigt mycket tid tillsammans, men efter hand förändras detta och olika önskemål kan bli en källa till bråk. Det du beskriver om era olikheter både utifrån behov och utifrån förebilder påverkar naturligtvis också er situation och bidrar till att det finns risk för konflikter.
En väg att gå för att lösa denna sorts bråk är att kompromissa. Kompromisser är ofta nödvändigt för att en relation ska fungera. När det gäller hur tid ska fördelas är det ibland den enda lösningen. Det är viktigt att komma ihåg att en kompromiss inte är att den ene gör som den andre vill, utan att man möts på mitten, där båda ger lite avkall på sin önskan och får en del av sin önskan uppfylld. Hur tror du att kompromisser mellan dig och din man vad gäller hur mycket tid ni ska spendera tillsammans skulle kunna se ut. Tror du att ni är villiga att mötas halvvägs?
En annan aspekt av detta handlar om att försöka se vad bråken om tid egentligen handlar om. Inte sällan när par bråkar om en sak handlar bråken om något annat. Bråk om tid kan till exempel i själva verket handla om att känna sig prioriterad respektive bortvald eller hur man vill att andra ska uppfatta ens relation. Gemensam tid blir alltså en symbol för något annat. Ett första steg, oavsett vad bråk i en relation handlar om, är att försöka tala om de verkliga känslorna och inte hålla sig till “symbolerna”.
Om man klarar av att tala med varandra om det och lyssna till den andres perspektiv ökar möjligheten att förstå varandra och därmed hitta lösningar som faktiskt fungerar. Det är inte enkelt att tala om de verkliga känslorna bakom konflikter. Det kan vara skrämmande att blotta sig och inte vara säker på hur partnern kommer att ta emot det man säger. Det kan likaså vara skrämmande att höra sin partner berätta om sina verkliga känslor.
Om man kan försöka prata med varandra på detta sätt brukar det vara väldigt framgångsrikt men tror man att det blir svårt eller till och med omöjligt kan parterapi vara en bra lösning då det innebär att man får hjälp i samtalet.
Om du vill läsa mer om det här kan du gå in på www.dailybitsof.com. Där finns en mängd olika korta mailbaserade kurser på temat relationer och parterapi.
