Jag har det klassiska problemet att jag alltid blir kär i fel typer av män. Är de inte elaka eller aggressiva mot mig, så är de fel på annat sätt (brottslighet eller missbruk). Många gånger är min kärlek obesvarad, så vi inte ens blir tillsammans. Och när jag mot förmodan hittar den perfekta mannen, gör jag slut illa snabbt, för att skydda honom för den operfekta jag…
Är trött på denna känsla av berg och dalbana och trodde att det skulle bli bättre med en bra man som jag saknar romantiska känslor för och detta har jag nu funnit.
Det har då uppstått en sak som jag vill fråga om: De tre gånger han blivit riktigt sur/arg på mig, har han väckt en känsla av kärlek i mig, som håller i sig ett par dagar. Vad är det i min hjärna som kopplar fel?! Varför gör starka känslor att jag känner kärlek? (Har förstått att man kan bränna sig på is om det är riktigt kallt. Är detta någon liknande felkoppling)
Går det att göra något åt, så att jag reagerar på ett adekvat sätt när känslor uppstår? Kanske skulle ditt svar kunna lösa även den klassiska delen i problemet, så att jag bara blir kär i älskvärda personer. Tack på förhand!
Jag tror att många kan känna igen sig i dina funderingar om att bli kär i fel person och att också undra över vad orsaken till det kan vara. Har man kanske bara haft otur och råkat falla för personer som efter ett tag inte visat sig vara så bra för en? Eller finns det något hos en själv som gör att man, en gång eller om och om igen, faller för fel personer? Om det är så, vad beror i så fall det på?
Tyvärr måste jag nog göra dig besviken, för jag tror inte att jag i mitt svar kan lösa detta. Kanske finns i din historia händelser och erfarenheter som på ett tydligt sätt förklarar vad som ligger bakom just dina val av män men som jag inte känner till utifrån ditt brev.
Om du själv tror att det skulle kunna vara så tycker jag att du ska kontakta en psykolog för att i en psykoterapi få en ökad förståelse för dig och dina beteenden och därmed en ökad möjlighet till förändring. Det kan visa sig vara ett tufft och krävande jobb men sannolikt också både intressant och givande.
Det jag utifrån ditt brev kan göra är att försöka hjälpa dig att byta perspektiv lite. I syfte att göra det skulle jag vilja uppmana dig att istället för att fundera på varför det inte blivit som du velat, lägga tid och energi på att fundera över vad du önskar i en relation. Ge dig tid att utforska både vad du önskar, vem du vill vara och vad du vill ge i en relation. Ibland är det lätt att fokusera på vad man själv önskar få men minst lika viktigt är att titta på vem man själv vill vara i den relation man är i.
Jag gissar att svaren på de här frågorna inte i särskilt hög utsträckning överensstämmer med vad du gett och fått i de relationer du hittills varit i och som du inte är så nöjd med? Nästa steg skulle då kunna vara att fundera över vad du kan göra för att hitta relationer där flera av dina önskemål blir uppfyllda?
Att tänka sig att hitta en relation som är fullkomlig, där man får och ger allt det man önskar sig tror jag är en utopi och att söka det riskerar sätta käppar i hjulet för dig i din jakt på en bra relation. Men att hitta en partner som kan ge dig mycket av det du önskar och som du kan ge mycket av det du vill är ett rimligare mål.
När du väl träffar en man som väcker ditt intresse tror jag det är bra om du har dina önskningar klara för dig så att du kan hålla koll på om du tycker att relationen ger dig de möjligheter du önskar. Och gör den inte det, är det i så fall värt att stanna kvar eller bättre att söka vidare?
De frågor jag uppmanat dig att ställa är inte alltid lätta att besvara på egen hand. Kanske vill du ha någon vid din sida som hjälper dig att reflektera. I så fall kan även det vara skäl att uppsöka en psykolog för psykoterapi. Så som sagt, tror du det kan vara till hjälp för dig tycker jag att du ska ge dig själv den möjligheten.
