En konstig grej har hänt. Häromkvällen åt jag äta pizza, men precis när jag nästan ätit upp hela pizzan fastnade en bit i halsen och jag fick en panikattack. Biten slank ner till sist, men jag vågade inte äta upp hela pzzan.
Sedan dess kickar min kräkreflex igång av varje bit mat jag stoppar i mig. Det är precis som om jag låser med min tunga när jag ska svälja så att maten ligger och vilar längst bak i svalget. Nu är jag ganska hungrig vid det här laget.
En annan sak värd att nämna är att jag kan äta normalt till en början, tills jag minns vad som hände när jag åt pizzan. Känns som att det är en psykisk reaktion och jag är rädd att detta är något varaktigt! Snälla, hjälp mig och utveckla så mycket som möjligt vad kan det vara? Är detta vanligt? Var kan man vända sig om problemet kvarstår?
Tack på förhand!
Att sätta i halsen är alltid obehagligt och pizza kan ofta upplevas som extra läskigt eftersom osten ofta är seg och kan göra det extra besvärligt att hosta upp. Du skriver att du fick en panikattack när detta hände.
Att få panik när man sätter i halsen får betraktas som vanligt och en ganska adekvat reaktion. Problemet med paniken uppstår först när rädslan håller i sig och gör att man blir rädd även inför kommande måltider.
Rädsla för att svälja och för att sätta i halsen är inte ovanlig så du är verkligen inte ensam om den. En del människor har en sådan rädsla som är så stark att den kallas sväljfobi och gör att de väljer bort viss mat, ofta kött, eftersom det kan vara segt och fastna illa om man sätter i halsen. Andra utvecklar en vana att tugga maten väldigt noga, så pass att den blir till mos innan de törs svälja ner den, vilket gör att måltiderna kan ta ganska lång tid. Åter andra sväljer bara mat tillsammans med vätska för att minska risken att maten ska fastna. För vissa blir rädslan så stark att de väljer att bara äta flytande kost.
Det kan lätt uppstå en ond cirkel vid denna sorts fobi då rädslan i sig kan få det att kännas som att det knyter sig i halsen och man kan bli torr i munnen och det kan bidra till känslan av att man är nära att sätta i halsen. Om man då väljer att tugga noga eller avstår viss mat minskar rädslan i stunden men fobin finns kvar.
Eftersom jag bara läst ditt brev och inte alls vet vad som förgick just detta tillfälle skulle jag rekommendera att du i första hand vänder dig till en läkare för att utesluta både att det fanns något i din hals som var orsaken till att du satt i halsen och att något sitter kvar som kan utgöra hinder för dig nu. Om läkaren ger dig klartecken på att allt står rätt till, men din rädsla ändå kvarstår bör man kunna konstatera att du utvecklat en sväljfobi. Om så är fallet tycker jag att du ska söka kognitiv beteendeterapi, KBT.
I en kognitiv beteendeterapi kommer du, tillsammans med din terapeut att i första hand kartlägga noggrant vad det var som hände men också hur din rädsla nu ser ut.
Du kommer också få berätta om det här är första gången du fått panik eller om det är första gången det händer just när du sätter i halsen. I det senare fallet får ni tillsammans titta på vilka andra situationer som kan ge dig liknande rädsla.
Utifrån kartläggningen planerar ni tillsammans hur ni ska lägga upp den fortsatta behandlingen. Det huvudsakliga inslaget i kommer att vara det som kallas exponering och som innebär att du i små steg får närma dig det du är rädd för så att du får möta ångesten och se vad som händer med den då.
Vilka steg du ska ta och i vilket tempo gör ni upp tillsammans och du kommer aldrig att tvingas att göra något som du inte vill, däremot uppmuntrad att våga utmana din rädsla. Du kommer också att få hemuppgifter mellan sessionerna. Ofta går behandling för den här sortens rädslor ganska snabbt, ett par behandlingstillfällen brukar räcka. Du hittar mer information om KBT och en förteckning över behandlare med utbildning i KBT på www.kbt.se.
