Är jag överkänslig?

Jag flyttade ihop med min sambo för lite drygt ett halvår sedan. Jag älskar honom otroligt mycket och i det stora hela fungerar vi bra...

Jag flyttade ihop med min sambo för lite drygt ett halvår sedan. Jag älskar honom otroligt mycket och i det stora hela fungerar vi bra ihop även om vi är olika på många sätt. Han har skojat om att vi står för förnuft och känsla. Han styrs mer av förnuftet och jag av känslan och så är det nog ganska ofta. Jag reagerar utifrån mina känslor innan jag hunnit tänka efter eller fråga vad han egentligen menar och det har ibland orsakat konflikter.

 

Det som har börjat ge mig en gnagande känsla, som inte känns riktigt bra, är att han då och då tillrättavisar mig för saker som han anser vara viktiga. Jag är väldigt mån om att försöka anpassa mig till honom eftersom jag har en rädsla för att han ska sluta älska mig om jag ger honom anledning att bli irriterad. Det kanske bottnar i dåligt självförtroende hos mig men jag anstränger mig för att förändra saker hos mig som han påpekar. Det kan till exempel vara att släcka lampor efter mig, inte prata med mat i munnen, svara ”varsågod” om någon sagt ”tack”, titta folk i ögonen med mera.

 

Nu är jag ganska disträ och ibland glömmer jag mig. Jag har fått lära mig saker som jag själv inte lärt mig under barndomen och därför påpekar han ofta att jag gör fel eller glömmer. Det känns litegrann som att han är min pappa som uppfostrar mig och jag försöker lyda eftersom jag älskar honom och ser upp till honom väldigt mycket. Men samtidigt blir jag ledsen och irriterad och känner mig värdelös. Jag går ständigt runt med en oro för att göra fel.

 

Jag har resonerat mycket med mig själv om vad som är rimligt i ett förhållande och därför har även jag ställt några krav eller önskemål om detaljer som jag vill att han ska ändra, så det är kanske normalt att man gör det i en ny relation.

 

Min tonårsdotters syn på situationen är att han ”bossar” oss och att han har ”en miljon regler”.

 

Han är inte alls elak, bara väldigt bestämd i sitt sätt och tycker oftast att han har rätt och att han bara vill oss väl med sina regler. Men varför tar jag åt mig hans påpekanden så mycket? Är jag överkänslig och hur ska jag kunna ta till mig och bemöta hans kritik på rätt sätt?

Psykolog Liv Svirsky svarar:
Scroll to Top