Den här texten kommer nog att dyka upp även på hundsajten då jag tycker den är aktuell för båda sajterna och gärna vill höra åsikter från båda sajterna. Misstänker att de blir lite lika, men ändå. )
Jag undrar över om det är en ny trend att ha s.k bondkatter i många år och sedan skaffa t ex en hundvalp eller en raskatt för den delen som man ska avla på (och tjäna pengar på???) och då plötsligt göra sig av med sina bondkatter som man hade först och känt längst för att de inte fungerar med nykomlingen?
Första gången jag såg detta handlade det om en hundvalp och texten löd ungefär "Mina kissar 4 år och 7 år behöver nu ett nytt hem då jag precis fått en ny hundvalp i familjen och katterna gillar inte hundvalpen."
Trist, men då kanske man får lämna tillbaka hundvalpen, eller???
Jag blir så ledsen och arg på sådana här människor, skulle önska att man kunde få djurförbud på dem. När människan sedan får barn åker väl hunden ut på blocket antar jag? Har man inte fått några djupare känslor för ett djur som man lärt känna under 7 år ska man inte ha djur tycker jag. De är väl inga prylar heller?
Är det flera som har lagt märke till detta på t ex blocket eller annonser lokalt i era tidningar? Är detta en trend?
MEN vad är det du säger :((
I viss mån har jag oxå läst ngt liknande, MEN det är ju förskräckligt :( :(
Hur TÄNKER folk ? Håller med dig att det skulle bli ngn form av djurförbud på folk som gör på det där sättet. Det djur som kommer först till familjen åker ut?? Märkligt! Det får inte förekomma så tycker jag. Alla djur är lika mycket värda som ngt annat. Som du säger: Djur är INGA prylar!
USCHblir så URFÖRB....D!
Jag har oxå sett detta.....
Jag skrev till en person som hade skrivit just nåt liknande det du berättar.
Att katterna skulle ut för deras nya hund kom inte överrens med katterna.
Jag fick aldrig nåt svar av den personen...kanske men bara kanske fick jag personen att haja till o tänka efter lite????
Huskatter är som sagt inga prylar, men vi måste få upp dess status o då måste vi se till att huskatterna kostar en slant.
Det här hade jag ingen aning om. Men jag blir inte ett dugg förvånad !!! Hur människor beter sig mot sina djur. Jag tror jag kan tala för de flesta på kattsajten, att vi älskar våra djur (katter). Som vanligt när det gäller vanvård och missförhållanden, är det "dom där ute", som man skulle sätta åt.Vi har väl alla sett allt för många exempel på detta !
Jag håller med dig, Eva! Människor är stora egoister o är oansvarslösa o borde ta en kurs vad medkänsla är för sina djur. I hundvärlden går det till ofta om dem inte duger upp tillräckligt på sina tävlingar i olika grenar lämnar o säljer familjemedlemmen hunden sedan fast den har varit hos dem i flera år.
Köper en ny hund som duger i tävlingar igen.
Hejsan! Det är så hemskt hur människan är funtad, tur att alla inte är lika korkade. Men jag har alltid tyckt att människan är det mest förfärliga djur som finns. De som inte har empati för något eller någon. Ha det gott! Kram/Rummagänget.
Håller med till fullo !!!! När jag fick barn hade jag hund, och det funkade jätte bra för min son fick tidigt lära sig att hålla sig på sin kant. Hunden var ju först och han hade lika mycket rätt att bli kvar i familjen som min son. Jag trotsade många moral kärringar när jag behöll min hund som för övrigt hade haft 5 andra hem när han kom till mig, då 3 år gammal och en jobbig uppväxt. Han stannade hos mig till den dag han somnade in, 11 år gammal. Idag får min 8 årige son lära sig att det är på Kattens vilkor han får umgås med Lasse inte tvärt om.
Om jag skaffar fler djur så är det upp till mig att få dem att komma överens....
Åh LasseKatten vilken gåva du gav din son tycker jag. Han växer upp med betydelsen av djur omkring sig. Jag anser att du berikat hans liv, underbart att du inte lyssnade på en massa moraltanter. Jag har sett det som du när jag skaffade först en katt till som inte fungerade med den första och sedan ytterligare en. Ger man det tid så fungerar det oftast. Det är upp till mig att få det att fungera.
Ja Kerstin, jag håller med dig också, fast jag vet inte om vi inte mer är o-djur än djur. Men man får inte heller glömma att det finns hela registret. Många är väldigt bra och måna om sina djur.
Jag har en dröm för att gå in på ett litet sidospår. Att vi skulle kunna göra någon typ av skillnad på det här forumet, för djur. Men jag vet inte riktigt hur. Våra djurskyddslagar måste börja efterlevas på helt andra sätt än det gör nu. Jag tänker på "uteliggarkatterna" som jag började skriva bloggar om i juni som jag och Jassan försökt hjälpas åt med. Det gick rätt väg genom länsstyrelsen och polis, men ändå finns det katter kvar där nu mer än ett halvår senare. Det är katter som var där i juni.
Helhetstänket saknas och myndigheter verkar inte följa upp sina beslut. För det räcker ju att en okastrerad katthona blir kvar för att det snart blir en ny kattkolloni med många katter att ta hand om. Jag känner sig som Don Quijote som kämpar mot väderkvarnar. Kattens status måste förstärkas och kanske hundens också. Becka, jag visste inte att det var så.
Nåja, vi får se vad detta nya år för med sig. God Fortsättning på er allihopa. Kram!
Tjena! Det är som det är, det FINNS märkliga människor...
För nåt år sen fanns en annons i vår lokala dagstidning där dom hyrde ut (!) katter/kattungar!
Jag mailade in en bild till tidningen på två av våra då små mysingar Prinsen och Pompom där dom "pratade" med varandra :" Kolla det är en som HYR UT KATTUNGAR! ...Jo men det är ju inget som vi behöver oroa oss för, VI är ju enligt husse och matte OVÄRDERLIGA.."
Jodå både bild inkl. text kom in...
Gott Nytt År alla Catlovers!
Janne/KIsensidan
De är mer än upprörande att sådant förekommer,men tyvärr har även jag hört sådana historier på nära håll.Vi som levt hela julhelgen med en mycke älskad katt som varit svårt sjuk,får hjärtat i halsgroppen när vi bara tänker på vad som kunde hänt. Nej vad glad så länge och gläd er till att ha de fyrfota vännerna,dom sviker er inte.hälsar Äwa
Hihi, jag bara storgillade Kisens lösning att skicka in en mot-bild! Fantastiskt! Hoppas rätt människa läste bilden :) och gjorde de inte det så skickade det i alla fall ut vettiga åsikter till andra. Trist att det är flera som har sett detta.
Jag vet även de som avlivat sin katt när ett barn kom till världen. För att katten "tittade lömskt på henne".
Samma tjej frågade häromdagen hur det gick med vår bebis och katterna och jag kunde inte låta bli att ha ett ofantligt långt utlägg om hur bra det gick och hur mycket de gillar varandra, och vilken tur vår dotter har som får lära sig att älska och respektera våra fyrfota vänner redan från start. ;)
Måste tillägga att det ÄR tråkigt när ens djur verkligen blir aggressiva på riktigt av en ny familjemedlem och alla som har barn vet att barnet ALLTID kommer först. Men jag lovar att det hade gått jättebra att behålla katten i just det här fallet.
Det gör ju oftast det! Går jättebra att behålla katten menar jag. Jag fortsätter på den här tråden för att lite förnya min irritation på folk som flyttar från hus till lägenhet och dumpar sina lite äldre katter på blocket pga ja... pga vad då???
Jag har gjort det nu. Vi har bott i vår lägenhet i någon månad nu och det är inget problem, inget problem någonstans. Visst Pollux var lite rädd ett tag och gömde sig under kuddar, men ingen av dem var svåra att få med sig till lägenheten. Inga udda beteenden alls. Jag hade nog räknat med lite jamanden, men inte ett jamande utöver det vanliga småsnacket förståss, de har ju inte blivit stumma heller förståss .
Men jag menar inget ovanligt. Det här är ändå två katter som gått ut och in som de velat i sju års tid. De har bott i stor villa, med stor trädgård till och flyttade in utan någon som helst protest!
Fantastiskt va? Nått att sprida bland folk tycker jag. Så sprid bland era vänner och bekanta att det GÅR att ta med sig alla familjemedlemmar vid en flytt till lägenhet!!! Det går alldeles utmärkt.
Eva och 2 slappa inne-jamare
Det här " fenomenet " är absolut inget ovanligt. Jag läser, dagligen, såna här annonser på olika katt/hundsidor på bl a facebook. Ja, även på kattföreningarnas egna hemsidor. Det är inget fel på folks fantasi när det gäller att hitta skäl till att göra sig av med ett djur :-(! Lagstiftningen måste absolut bli bättre men då gäller det också att myndigheterna blir bättre på att kontrollera att lagarna följs. Annars är det ju meningslöst. Antalet nya hemlösa katter har i sommar ökat avsevärt!!! Varför?? Det verkar som att folk tror att bara för att det finns många föreningar och volontärer så är det är fritt fram att dumpa katter/ungar hur soom helst. Hur tänker dom? Att det finns alltid nån som tar hand om dom? Ja, det här är en sak jag har funderat väldigt mycket på dom senaste månaderna. Jag tror det dröjer många, många år till innan man får bukt med dessa problem. Tyvärr så blir man pessmistisk när man vet hur STORT problemet faktiskt är.
Eva: Jag gillar din idé att alla här på sajten skulle kunna göra nåt som gör skillnad! Spinn vidare på det är du snäll :-)!!!
Länk till jordbruksverket och gällande lagstiftning för katt.
http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_jo/jo11_3.pdf
Det är väl som med när folk flyttar från hus till lägenhet då vill dom inte ha katterna kvar pga det. Men det funkar att ta med katterna till lägenhet. Jag själv har flyttat från lägenehet till hus och sen från hus till lägenhet igen och det har funkat bra med mina katter. Dom har fått vara inne i ca 2-3 veckor så att dom ska bli hemmastadda. Och jag skulle absolut inte kunna "göra mig av med" mina katter pga av att jag kanske eventuellt skulle vilja ha en hund. Då får hellre en hund vänta tills inte mina katter finns kvar i livet. För mina katter är ju min familj nu och den vill man väl inte göra sig av med? Eller??
Nej, man gör sig inte av med sin familj. Bra, då är vi flera som flyttat från hus till lägenhet och tagit med oss katterna utan problem. Sprid det alla är ni snälla och meddela er omgivning att ni gjort så om ni gjort det och annars meddela att ni har hört om fall när det gått jättebra. Bara här har ni två sådana fall! Då lär vi vår omgivning att ta ansvar för en katt hela livet, inte så länge det passar.
När jag skulle flytta in i lägenhet fick jag frågan "Ska du ta med dig ALLA katter då?" (jag hade Picasso i livet när beslutet togs) Jag hade lust att svara "ska du ta med dig HELA familjen när du flyttar eller tar du bara med dig hälften?" Men jag valde att svara trevligt istället och sa att "Ja, men det är väl klart!" Min vän trodde nog inte att jag förstod frågan utan ställde den igen, "Alla TRE katter?" Jag tittade henne rakt in i ögonen och sa "Ja", med ett lite mera ansträngt leende nu men jag tror inte bestämdheten gick att ta miste på. Diskussionen slutade där och jag klassades nog som konstig.
När sen Picasso dog och inte kunde hänga med så har jag nerver att skaffa en katt till... i lägenhet... Jag kan säga att min vän var irriterad. Jag hörde det och ignorerade det. Vet inte varför en del människor får för sig att de har nått att säga till om i MITT liv! Det är det bara de närmaste som får göra.
Ja, Anneli, tack för att du tog upp det. Jag funderar fortfarande på det, men det är svårt att få till nått. Men drömmen finns kvar.
• Ladda upp bilder!