Mina vänner har slutat höra av sig – vad gör jag för fel?

Jag är en kvinna som har problem med att jag känner mig ensam och bortprioriterad av alla mina vänner. Om jag ska beskriva mig själv så är jag nog ganska blygsam och sätter ofta andra före mig själv. Jag bryr mig om andra människors välbefinnande och är kanske lite känslig. Jag är glad och närvarande och livlig och pratsam när jag är tillsammans med andra, men jag ­gillar också att dra mig undan i slutet av dagen.

Jag känner mycket starkt för mina vänskapsrelationer och har svårt att skaka av mig känslan av att det är jag som gör något fel. Jag är inte en person med många nära vänner – du kan räkna dem på två händer. Jag är faktiskt ganska nöjd med det, men det verkar som om jag inte är lika viktig för andra som de är för mig.

Jag är nästan alltid den som sträcker ut handen och tar initiativ till att träffas. Jag har försökt låta folk komma till mig, men det händer aldrig något. Ibland kan jag känna mig som någon som folk träffar bara för att de måste. Under den senaste veckan har jag till exempel frågat tre olika vänner om vi ska träffas. Det tog dem alla två dagar att svara, och budskapet var att vi förmodligen kunde ses men inte förrän om två till tre veckor.

Jag har också upplevt att mina vänner har sagt att de är för upptagna för att träffas, och sedan har jag sett på Instagram att de har haft kul med andra vänner. Självklart ska de få ha andra vänskapsrelationer, men det är som om det uppstår ett mönster där jag inte prioriteras. Jag har försökt prata med mina vänner om det utan att vara anklagande, men det har inte lett någonvart.

Min familj säger att mina vänner inte förtjänar mig och att jag måste hitta nya, men det är lättare sagt än gjort. Jag är glad för mina vänners skull när jag träffar dem, men det händer inte tillräckligt ofta. Vad tycker du om det?

LO

Vibeke Dorph svarar:

Om allt du tror att dina vänner tänker om dig faktiskt är dina egna tankar om dig själv, hur ser du då på dig själv? Enligt din egen beskrivning är du en känslig kvinna som folk bara träffar för att de måste, en kvinna som är väldigt långt ner på prioriteringslistan över vänner man vill umgås med.

En kvinna som alltid vill ha andra mer än de vill ha dig. Det är inte en särskilt hög uppfattning om dig själv. Varför är det så?

Och varför är du så känslomässigt nere på knä att du ständigt letar efter avvisande från dem som står dig närmast? Var kommer allt detta självförakt ifrån? Du måste helt enkelt börja ta reda på det.

Det slår mig också att du verkar vara en person som behöver djupa vänskaper och inte bara vänskaper som handlar om att vara tillsammans och ha kul. Vänskap där du till exempel inte behöver skicka ett sms och vänta på svar, utan där du kan ringa och prata med din vän när du behöver det. Att skapa djupa vänskaper kräver mod eftersom det också kräver att du öppnar upp dig och här är vi tillbaka på ruta ett. Vågar du vara dig själv inför dina vänner eller gömmer du dig mentalt bakom dörren?

Du kan svara på allt detta själv – men om du har modet, hitta ett intresse som gör att du kan skapa dessa djupare vänskapsband eller börja insistera på att vara dig själv när du är med de vänner du har.

Och kom alltid ihåg att även om det kan vara svårt just nu så ska du vara glad att du är en känslig person. För om du är sann mot dig själv kommer din känslighet så småningom att förvandlas till en styrka som riktiga vänner både kommer att uppskatta och attraheras av.

Vibeke