Jag vill hylla livet med mina bilder!

Du har sÀkert sett konstnÀrinnans Gunilla Manns bilder nÄgon gÄng. De Àr fyllda med ett myller av liv och livsglÀdje, de sprakar av fÀrgglÀdje och fantasi. Och nu fÄr Hemmets Journals prenumeranter njuta av hennes bilder hela Äret!

Annons

Personligt:

Jag vill hylla livet med mina bilder!
Namn: Gunilla Mann.
Född: 24 augusti 1947 i Göteborg.
Familj: TvÄ söner, Joakim, född 1972, och Oskar, född 1977, samt barnbarnet Walle, 10 Är, och ett bonusbarnbarn.
Bor: I Stockholm och i Rörum pĂ„ Österlen.
Aktuell: Hemmets Journals konstalmanackskonstnÀr 2012 samt utstÀllningar i SkÄne och Stockholm.

Jag vill hylla livet med mina bilder!

HÀr finns fÀrgglÀdje, livsglÀdje och fantasi. Gunilla Manns tavlor sprakar av kÀrlek till livet.
Tittar du noga i Gunillas mĂ„lningar ser du nĂ€stan alltid en kvinna pĂ„ svart cykel — Gunilla sjĂ€lv, med den Ă€lskade cykeln som blev stulen.

VÀggarna sprakar av konstnÀrinnan Gunilla Manns fÀrgglÀdje! I sin ateljé pÄ Götgatan pÄ Södermalm i Stockholm, i lokalerna dÀr KF för 25 Är sedan hade sitt bageri, hÄller hon igÄng flera mÄleriprojekt samtidigt. PÄ staffliet stÄr en pÄbörjad oljemÄlning och pÄ ett bord intill stÄr ett glas med skimrande limegrönt vatten, dÀr hon doppar penslarna till sina gouacher.

– Jag minns nĂ€r vi finpromenerade till slĂ€kten om söndagarna. Vi sjöng och spelade tillsammans, det var stor glĂ€dje, gemenskap och vĂ€rmande omtanke om varandra. Detta vill jag dela med mig och ge uttryck för i min konst, berĂ€ttar konstnĂ€rinnan.
– Musiken, sĂ€rskilt klassisk musik, Ă€r en stor inspirationskĂ€lla för mig och min sinnesstĂ€mning. Mina bilder Ă€r en lovsĂ„ng till livet sjĂ€lvt, sĂ€ger Gunilla och mĂ„lar blĂ„ sommarhimmel med vattenfĂ€rg som blĂ€nker och reflekteras i det blĂ„a vattnet.

Om du studerar hennes tavlor riktigt noga sÄ hittar du nÀstan alltid en kvinna i klÀnning pÄ en damcykel. Det Àr förstÄs Gunilla sjÀlv! Hennes tre katter finns ocksÄ oftast med pÄ hennes bilder.

Enda barnet
Gunilla vÀxte upp som enda barnet i Majorna i Göteborg, dÀr familjen bodde i en trerummare. Pappa Rolf var egenföretagare och hade en bilfirma i Majorna, men han tyckte ocksÄ om att sjunga operetter. Hennes mamma Bibbi mÄlade porslin. Collien Mitzie tillhörde ocksÄ familjen. Sedan flyttade de till ett modernare hus pÄ Paternostergatan som lÄg pÄ en höjd med fin utsikt.

I hemmet hÀngde Gauguin-inspirerade tavlor som hennes morfar Svante Kede mÄlat under Ären han bott pÄ Tahiti. Kanske var det morfaderns tavlor som lockade Gunilla att sÄ tidigt satsa pÄ mÄleri?

I tioÄrsÄldern ritade Gunilla massor med bilder av ansikten i starka fÀrger, som hon gav roliga namn. Redan pÄ den tiden sÄlde hon sina teckningar och hon tjÀnade ihop till sin drömcykel. Bara 12 Är gammal Äkte hon bÄt till Köpenhamn för att köpa den, en svart dansk damcykel, som hon stolt Äkte hem till Göteborg med, med vÀndande fÀrja. Den danska klenoden stals en midsommarafton, sedan dess finns den med i alla hennes mÄlningar!

Gunilla gick Ätta Är i Sannaskolan, sedan sökte hon som 14-Äring in pÄ Slöjdföreningens skola. Hon antogs och dÀr lÀrde hon sig olika konstnÀr-liga uttrycksÀtt och tekniker. Hon visste att hon hittat rÀtt livsvÀg. Hon skulle bli konstnÀr!
– Redan i skolan uppmuntrade min skolfröken mig alltid. Hemma ritade jag jĂ€mt och varje Ă„r fick jag ritblock i födelsedagspresent av slĂ€kten, sĂ€ger Gunilla som tecknar mycket med blyerts Ă€ven idag.

Ur gömmorna tar hon fram smÄ tummade skisser och ett litet block som hon visar upp.
– För mig Ă€r skisserna en jĂ€tteviktig idĂ©bank, som jag kan ta fram nĂ€r jag behöver dem. Jag har verkligen ett behov av att teckna. Som barn gick jag upp nĂ€r mina förĂ€ldrar sov pĂ„ natten och tecknade, trots att jag inte fick vara uppe sĂ„ sent. Att teckna och mĂ„la Ă€r ett sĂ€tt för mig att leva och nĂ€r jag stĂ€nger dörren till min egen ateljĂ© pĂ„ kvĂ€llen, sĂ„ lĂ€ngtar jag tillbaka dit pĂ„ morgonen. Idag Ă€r jag tacksam över att jag började rita och lĂ€rde mig yrket sĂ„ tidigt, för jag har fortfarande mĂ„nga idĂ©er att förverkliga.

Barnen omkring sig
Hennes konstutbildning fortsatte pÄ Hovedskous i Haga, dÀrefter verkade hon tre Är som tecknare pÄ Arkeologiska museet i Göteborg. DÀr lÀrde hon sig teckna detaljrikt!

Hon flyttade hemifrĂ„n dĂ„ hon blev myndig, och gifte sig som 21-Ă„ring. År 1972 flyttade hon och hennes man till en trerummare i Stockholm. Gunilla blev mamma till tvĂ„ söner Joakim, 1972, och Oskar, 1977. Barnen fanns alltid omkring henne nĂ€r hon mĂ„lade hemma. PĂ„ 80-talet mĂ„lade hon sittande pĂ„ en kudde pĂ„ golvet. Barnen lekte och stojade omkring henne.

FrÄn början var Gunillas mÄleri mer traditionellt, men hon Àndrade inriktning efter sin förste sons födelse. FÀrgerna sprakade nu av glÀdje och gemenskap. Hon berÀttar naivistiskt och muntert om livet som hon fÄngat i ögonblicket. Man kan titta pÄ hennes tavlor lÀnge för att upptÀcka alla smÄ detaljer, som man inte lÀgger mÀrke till i första ögonkastet.

– Det var tio tuffa Ă„r ekonomiskt innan det lossnade för mig, sedan dess har jag kunnat leva pĂ„ min konst, sĂ€ger hon. Inspiration finner jag överallt och sĂ€rskilt i möten med mĂ€nniskor, men den kommer ocksĂ„ nĂ€r jag börjar arbeta. Jag sitter inte och vĂ€ntar pĂ„ inspiration, för jag trivs bĂ€st nĂ€r jag kommer hit till ateljĂ©n pĂ„ morgonen och mĂ„lar hela dagen. För mig Ă€r det viktigt att vara i ateljĂ©n! Jag behöver tid att tĂ€nka och funderna, för jag vill vidare i mitt skapande.

Gunilla har med sig sina smÄ skiss-block nÀstan överallt. NÀr hon vandrar omkring i stÀder studerar hon husen, sedan stuvar hon om allt och vÀnder pÄ verkligheten i sin egen konstnÀrsvÀrld. Ibland har det hÀnt att nÄgon betraktare som sett hennes utstÀllningar kÀnt igen sitt eget hus pÄ hennes tavlor.

Jag vill hylla livet med mina bilder!
En hÀrlig sommardag i Stockholm. I den ena ballongens korg svÀvar Gunilla och hennes tvÄ söner över Slussen!

Till SkÄne
NÀr hennes Àldste son var fyra Är hyrde familjen en stuga i Baskemölla i SkÄne och för henne kÀndes det helt fantastiskt med ljuset dÀr. Idag har hon ateljé i Rörum, dÀr kÀnner hon stor nÀrhet till mÀnniskorna.
– Jag Ă€r van vid att folk tittar pĂ„ nĂ€r jag jobbar. Det kĂ€nns som en levande och inspirerande miljö för mig. Men sĂ„ har jag ju ocksĂ„ en inre ateljĂ© som Ă€r bara min och det kĂ€nns skönt att veta.

MÀrkligt nog hÀnger ingen av hennes egna tavlor pÄ vÀggarna i hennes hem, men morfar Svantes tavlor finns dÀr, och hon försöker köpa fler pÄ auktioner.
– Morfars tavlor ger mig trygghet eftersom jag alltid haft dem omkring mig under min uppvĂ€xt i Göteborg. Det Ă€r viktigt för mig att ha lugn omkring mig, nĂ€r jag skapar. Jag behöver kĂ€nna harmoni och trygghet, nĂ€r jag ska gör glĂ€djefyllda bilder, sĂ€ger hon.

Framöver ska Gunilla arbeta med glas i Kosta.
– Det Ă€r viktigt att ha visioner och för mig Ă€r glaset en hĂ€rlig utmaning.

Den gamla trÀpaletten som Gunilla hÄller i handen Àr fylld till bredden av fÀrgklickar i alla toner. HÀr vÀljer hon fÀrg för nÀsta penseldrag i sin glÀdjebild till oss.
– I framtiden vill jag mĂ„la hela vĂ€rlden! Jag tror att ett av mina nĂ€sta konstnĂ€rliga mĂ„l blir Rom som nu sakta vĂ€xer fram ur min fantasi, sĂ€ger hon.

Annons
Scroll to Top