Det är sällan jag helt tappar konceptet, kläderna eller ansiktet, men i går gjorde jag faktiskt det. Så totalt att jag fick hjärtklappning och var tvungen att åka till ett café och ta två koppar starkt kaffe....
Alltså, gubben och jag åkte till en grannstad, skulle köpa en transportbur för hönsen inför kommande utställning. Gubben förseddes med en tidning, jag gick in i butiken. Och naturligtvis gick jag en sväng bland hundvalparna, det är lika med livsfara för min del.
Ett antal hundvalpar med bedjande ögon, kan man motstå... Nej.
Fick låna en labradorvalp och gick ut till bilen för att skoja med gubben, -nu har jag köpt en hundvalp, ja ni kan tänka er scenariot.Han trodde mej inte.
Så lämnade jag tillbaks valpen, vi satte oss i bilen och började åka. Efter 300 meter VÄNDER gubben bilen och säger- Du får en valp i födelsedagspresent.
Det var här jag kom av mej, totalt, jag visste inte vad jag skulle säga. Vi har pratat om hund sen första dan jag kom hit, men det har inte blitt nåt och så FÅR JAG EN HUND I FÖDELSEDAGSPRESENT.
Det var här kaffet kom in i bilden, jag behövde tid att hämta andan och fattningen, Ni vet alla frågor som snurrar som ilskna bin i skallen, har vi plats, har vi tid och lust och alla praktiska ting runt hundvalp.Ett namn kom flygande till mej från luften, ELIS ska han heta.
Så åkte vi tillbaks, tog ut de båda labbiskillarna, satte mej på golvet och ropade ELIIIIIS. Elis kom, Elis viftade på sin lilla svans och han och jag bestämde sig för varandra.
Nu är jag hundmamma.... Elis ligger just nu vid mina fötter, han har kissat och bajsat (på golvet i natt....). I går stiftade han bekantskap med de andra djuren här. Orvar tyckte han var en kul prick, den dräktiga och svartsjuka Cecilia tyckte han var mindre rolig. Katten Freja blänger lite och undrar väl mest om hon ska bli av med sin sovplats.
Ja vad säger man, kan man bli gladare... nej tror inte det.