Mer än en Spanienresa

Ibland tänker jag på min bästa vän under gymnasiet. Nästan lika ofta tänker jag på hennes mamma. Hennes mamma spådde i kaffesump, tände rökelser och kunde förutspå vilka frågor som skulle komma på våra skrivningar i historia.

Ett av de starkaste minnen jag har av henne var i samband med den resa som hennes dotters spanskgrupp skulle företa sig till Spanien. De skulle alla baka och sälja till lärarna på skolan. Min bästis hade fullt upp med sitt skolarbete och hennes mor fick rycka in. Modern var av den opraktiska sorten och hon började med att handla morotskaka på jobbet(var det någon som sålde?) som dottern sedan fick ta med sig i sin tur och sälja. Ett både kostsamt och mindre intelligent alternativ. Modern bestämde sig snabbt för att bli huslig och lära sig och baka och utan att knorra insåg hon att denna Spanienresa blev en resa in i bakningens värld för henne.

Dotter kom till Spanien och hon, mamman, lärde sig att baka.

Hon talade om bakningen med värme i rösten och jag kände att den här modern tacklade uppkommen situationen förstklassigt. Dottern behövde sin pluggtid och modern insåg det och gjorde något bra av det.

Den här lilla anekdoten är en sådan här liten guldberättelse som jag bär med mig och har lärt mig något av.

Senast igår dök berättelsen upp i mitt huvud. Sonen älskar att fiska och drog igår upp en gädda. Han klarar inte av ben och kommer inte att vilja äta den. Gäddan har onekligen många ben och ingen i familjen tror jag egentligen är så där jätteförtjust över att det blir gädda till middag, men jag har tänkt att detta är min möjlighet att bli riktigt bra på att tillaga gädda. Jag har letat upp flera bra (hoppas jag) recept på nätet och skall testa ett idag. Sonen fiskar varje dag, så jag kommer nog ha tid att bli riktigt haj på detta.

Kan undra, sa flundra om gädda är en bra matfisk?

Studieförbund i alla ära, men glöm inte de tillfällen som ges dig i det vardagliga livet att lära dig något du inte kan:)