... är något vi får göra nu, då vi blivit bybor. Fast oftast tar vi bilen och kör ett par kilometer bort, för matte vill helst att vi skall ha stigarna för oss själva. - Nästan alla har sina hundar lösa häromkring, och har noll inkallning på dem. Så hon är orolig, att jag kan bli irriterad av alla små ettriga UFO:n som kommer och vill mucka... Visserligen är jag ju kopplad, men det lägger ju på intet sätt någon hämsko på mina käkar...
Igår var det så hett, att vi fick vänta med långrundan till kvällen; vi skogspromenerade mellan 20 och 22.30, till stor glädje för krigsdansande myggor och segeryra knott. Slog in på en stig, som var märkt med en Infart Förbjuden-skylt samt "Bron Avstängd". Lät betryggande folktomt, tyckte matte. Här växte skyar av stora, vilda blåklockor och en massa förvildade fingerborgsblommor (digitalis), så matte skulle få ihop en mer än hyfsad bukett på hemvägen.
Lite längre fram bredde ett fält av röda smultron ut sig! Matte parkerade korgen där, för nu gav hon eventuella kantarellknappar på båten, här skulle samlas bär på reträtten! Så småningom kom vi fram till den avstängda bron: Inte så underligt, att den var avsängd... Byggd av grova ekstockar, visserligen, men murkna ekstockar. På ett par ställen kunde man kika ned på det framforsande åvattnet - som verkligen var stritt och vilt här! . genom tämligen stora mistor i virket.
Matte ville ha några foton på Razzie och mig framför det tjusiga panoramat, men Razzie lade sig bara i "kasta-pinnen-ställningen" och då jag skulle förevigas, urskiljer jag motorljud! Främmande motorljud, det var alltså inte vår bil, som kommit för att hämta oss... Det måste ju skällas på! Matte, som inte hört ett dugg än, fräser "KLAFFEN!" åt mig (: Men så dyker ju bilen fram ur skogen - en stoooor "monstertruck", TUNG...
Matte viftar åt dem, pekar på skylten. Killen kliver ur, inspektarar bron med dess hål och stora mistor i det murkna virket. "Äh, det håller nog!" säger denne modige man och kör över... det knakar och brakar, ytterligare bitar av bron faller ned i strömvirvlarna... Bron är därmed ÄNNU svagare, men bilens innevånare vinkar glatt: De är Mamma, Pappa, tre barn och två hundar...
Modig eller dum? Vi satsar på det senare... Om han prompt ville över, så borde han ha låtit hundarna och familjen GÅ över innan han körde: Dels hade ekipaget blivit lite lättare, dels hade de ju klarat sig undan eventuella skador... Hur det gick för dem på tillbakavägen vet vi inte - det finns nämligen en skylt om "Återvändsgränd" också, går inte att köra ut en annan väg. Men hoppas det gick bra. I alla fall för hundarnas och familjens skull...
Nå, vi började gå tillbaka - och det skulle plockas smultron. Jag lade mig i skuggan, Razzie for runt efter pinnar och kottar, som matte kastade åt henne ibland... Men mest plockade hon. Över 2 liter blev det, och ändå syntes det inte att det var plockat där! I övermorgon skall vi dit igen, då skall det plockas minst lika mycket - för matte vill testa att göra smultronsylt: Har aldrig tidigare hittat så mycket, att hon nänts göra sylt på dem...;)
Givetvis hade hon först tänkte dela med sig av smultronen till Becky och Björn; med de tokskallarna ville inte ha! De äter inte "vilda bär", för tänk om något djur kissat på dem? - Och Ni tror, att nödiga jordgubbsplockare på fälten ränner iväg kilometervis till en toalett? frågade matte maliciöst... förresten kan man ju skölja dem, lika väl som man sköljer alla bär och frukter! Men, Ni slipper - More for me!
Sedan samlades en jättebukett Digitalis & Blåklockor, de står så fint ihop, de med, även om prästkragar är lite mer "patriotiska" i blandningen... Blåklockor har ju fått ersätta Blåklinten, sedan jordbruken rationaliserades...:(
Matte tror, att den högra stigen, som vi skall ta idag, leder ned till en sjö: Hoppas hon har rätt, för där vi var i går var det på tok för strömt för voffs-bad - tyckte matte, alltså... JAG hade gärna gått i, jag! Och hade strömmen tagit mig, så finge jag väl bita den, tills den släppte, svårare är det ju inte!
Men nu, med mattes "utökade samlande", skall det bli kul att se, hur hon fixar hemforsligen: Svampkorg i ena näven, bärkorg i den andra och blommor i... skall hon hålla den med svanset, tro? Den, som hon gömmer i byxbenet, påstår hon... eftersom hon är skogstroll. Tror hon ljuger, jag - bara för att hon är avis på min svans...;)
Sköna sommardagar med många svalkande dopp tillönskas Ni alla av mig och min flock!
Jason