Älskade Lady!

Som liten var jag oftast hos min mormor, som då hade en stor gård, mitt livs paradis! Vi hade skog, damm, bäckar, stallar, allt var perfekt! Aldrig var man innomhus, alltid sprang man omkring hur vädret än var. Jag var fyra år den dagen jag fick se världens vackraste ögon se dagsljus för första gången. Ladys. Mormor hade innan de haft en hund, som dog och denns dotter som levde och hade fött Lady. Min första och bästa vän någonsin! Jag minns att jag satt på gårdsplanen med det lilla knytet i famnen. Jag klappade det långsamt, kände värmen från den lilla kroppen. Detta var den enad valpen i kullen som överlevt, antagligen dog dom andra eftersom mamman hoppade mycken när dom låg i magen. Därför var Lady ett litet undervärk för oss. Plötsligt gäspade hon och, lyfte huvuden och öppnade för första gången ögonen och tittade på mig. Det är konstigt att jag fortfarande minns detta men det gör jag så tydligt. Ögonen som tittade mig så djupt med blicken var alldeles mörkblå, nu är dom bruna.

- Mormor! Hon har öppnat ögonen!

Från den första blicken , första gången vi såg på varandra har vi varit bästa vänner. Jag måste vara ärlig och säga att hon är närmare mig än Molly... Vi har praktiskt taget växt upp tilsammans. Lady växte upp med åren. Vi var alltid tillsammans när jag var hos mormor, och ibland kunde jag inte slita mig från min vän utan fick äta tillsammans med henne i hundkojan. Under dagarna i vårt paradis hoppade vi över hinkar och krattor, sprang till vår skog , den långa vägen mellan hagarna med kor och satt sedan där och gjorde ingenting. Annars sprng vi i stallarna och klättrade i hö lassen eller åt hallon tills dom växte ur öronen på oss! Jag har alltid älskat djur, något jag alltid kommer göra. När jag skriver detta gråter jag faktiskt, allt detta betyder så mycket för mig. När jag kom till gården var det som att komma in i en annan värld. Gården låg på landet framför en skog och omringad av åkrar. När jag kom dit kunde jag vara mig själv, ha på mig vad som, jag var ändå älskad. När man närmande sig huset rullade man in på en grusväg med en hage med två hästa på höger sida och huset på vänstra. Bredvid huset på andra sidan hade Mormor en trädgård, jag har aldrig sett en finare! Äppel träd, bär, en dam med fiska, blommar av alla slag , allt var så fint! Framför huset låg gårdsplanen och till vänster hundkojan och trädgårdslandet, framför det stallarna och till höger ett gammalt hus som vi alltid lekte i. Bakom stallarna fanns vägen till dammen och skogen som jag alltid sprang barfota på med Lady vid min sida. Jag önskar att vi kunde göra det en ända gång till, det är en sådan frihet! Jag älskar det! Trötta kom vi tillbaks och la oss i gräset och åt vinbär, Lady plockade själv från grenarna, kanske därför mormor aldrig fick några själv?  När jag sov över gick jag och mormor med hundarna sent på kvällen en sista gång på vägen ner mot skogen. Alltid var det solnedgång. Medan jag höll mormor i ena hande plockade jag vete, dom små kornen innuti med mig hem, varje gång! Dom åt jag sedan när vi kom hem.

Allt var så underbart, alla dagar tillsammans med min Lady , som nu är nio år och bor med Mormor och hennes man, var underbara. Bara att skriva detta är tungt. Jag minns allt så tydligt och blir alltid ledsen när jag tänker på det, där mådde jag bra, tillsammans med Lady. Såklart träffar jag henne, och älskar henne lika mycket men det är inte samma sak på något sätt. Lady har alltid funnits där, och jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne. Helst skulle jag tillbringa varje sekund med henne, min Lady. När hon går bort kommer jag..nej jag vet inte, hur ska man klara av det? Hon är den lilla solen i mitt liv och även om hon har ett litet underbett, även om hon inte är renrasig, har fina tänder, så är hon den finaste hunden i världen. Jag älskar henne så mycket! Jag hatar att skolan ska ta så mycket tid av en, jag skulle vilja va hos henne varje dag, ja hela mitt liv! Hon är det bästa i mitt liv, ingenting kommer någonsin vara bättre, finare eller snällare.Aldrig!

Hur ska man orka sorgen efter henne, hur?

Du är så fin, min älskade Lady!