Vilken resa... Men nu är jag hemma för stunden...

Ja, nu är det ju drygt en vecka sedan jag visade mig här på bloggen... Anledningen till det är att jag varit på sjukhuset sedan i tisdags. Detta på grund av överstimuleringen.

Nu är jag hemma på permission tills på onsdag morgon, om allt känns okej vill säga. Känner jag mig sämre måste jag åka in. På onsdag är det dags för ny koll för att se om det är bättre eller sämre...

Men vi kanske ska ta det från början...

I tisdags, alltså den 15 maj, åkte jag till sjukhuset igen, (jag hade ju varit där dagen innan pga mina bekymmer med eventuell överstimulering.) På tisdagen valde de att hålla mig kvar på sjukhuset, vilket jag var tacksam över, eftersom jag hade så ont, och magen var stor som jag vet inte vad.

För att inte göra detta inlägg för långdraget, kan jag sammanfatta med att de på sjukhuset, varje dag tog blodprov, mätte mig runt magen, mätte vätskemängd in och ut, och kollade vikten. Vissa dagar gjordes även ultraljud för att mäta hur mycket vätska det fanns i magen. Dropp fick jag även en av dagarna. Jag var sängliggandes nästintill hela tiden, jag var uppe och åt, sedan tillbaka till sängen. Jag trodde inte att man kunde känna så som jag gjorde de dagarna! Fruktansvärt jobbigt var det att ha denna smärta.

Eftersom vi inte visste om jag var gravid kunde jag inte få vilken smärtlindring som helst.

Idag känns det bättre i magen, jag kan klara av dagen, med några alvedon. Tyvärr är den dock fortfarande lika svullen (ca 87 cm i omkrets!) Och vätskan hade ökat markant någon millimeter i magen. Tack och lov fick jag ändå åka hem fram tills på onsdag, som jag ju nämnde tidigare.

På onsdag blir det blodprov och ultraljud..

Nu ska jag lägga mig i soffan... Hoppas ni orkat läsa allt jag skrev nu. Det kommer komma fler inlägg från min vistelse på sjukhuset, då det är mycket tankar som snurrar efter denna tid!

Må så gott så länge!

Kram på er!