I går kväll efter jobbet, gick jag och några arbetskamrater Lindesjön runt, en sträcka på ca 7 km utefter vackra slingrande små skogsvägar. Vi tog det lugnt och sällskapet anpassade farten efter min förmåga, inte "highspeed powerwalk" utan ett skönt flanerande med stopp och korvgrillning halvvägs.

Var lite tvekande innan, skulle jag orka? Men inga problem, det var verkligen jätteskönt. Väl hemma gjorde jag ett tidigt sänggående, upp tidigt och iväg till stora staden där länets handikappchefer  hade nätverksmöte under dagen.

'For direkt till äldstan när jag kom hem, maken och jag passade barnen en liten stund när föräldrarna uträttade ett ärende. Yngsta dottern kom hem från Turkiet i morse, påstod att det hade regnat under semesterveckan, svårt att tro, hon var "brunsvart" får en läcker djupbrun färg bara hon visar sig i solen, var "hellackerad" och vacker som en dag.

Gjorde ett avsteg från LCHF dieten i kväll och köpte pizza, var för lata  och trötta för ngt annat, mellandottern som skulle iväg till arbetet delade måltiden med oss. Visst är det gott med pizza ngn enstaka gg men egentligen inte min melodi¨. Känner mig alltid "stånkmätt" när jag ätit pizza och konstant törstig.

Har kollat Let`s dance, är barnsligt förtjust i det programmet, så fint med de vackra klänningarna och glädjen i dansernas uttryck.

I morgon planerar vi en liten tur till Ikea, ska köpa en ny solpressenning till uteplatsen i stugan, har tänkt att plantera ut mina pelargoner i balkonglådor, - satt en hel del skott som växt till sig bra, blir fint under fönstren både på båthuset och på husets burspråksfönster.

Maken har installerat och fått igång sommarvattnet, dags att börja städa och få bort det vinterunkna, snart flyttar vi nog ut till stugan för en ny säsong, kanske till nästa helg, vi får se......

Är så trött på att ständigt känna mig mer eller mindre trött. I dag har jag och maken varit till stugan, jag laserade trädäck, höll på en knapp timme sen var jag "färdig". Tillbringade resten av dagen i viloläge, på hemvägen hälsade vi på våra forna grannar Z och B, de bjöd på gofika. Z såg hur trött jag kände mig och det är sant - trots att jag knappt gjort nånting. Ja, jag gick en sväng, vår 4 km:s runda i morse med K det gjorde jag förstås, nöjd över att jag fixar det.

Undrar om det är sarkoidosen som fortskrider, tror det, jag liksom undviker ansträngning för jag blir så trött. Går nästan bättre att jobba, visst är jag trött när jag kommer hem men mitt arbete kräver ju ingen fysisk ansträngning  och "knoppen" blir stimulerad av att bli satt i tankeverksamhet.

Vi kom inte hem förräns 19 30, snabblagade lunchlådor inför morgondagen, fläskfile och broccoli med inlagda tomater, skötte sig självt på spisen och maken fick lägga i lådorna. Själv förpassade jag mig till bädden, kröp under lammfällen, här mår jag gott, Arbetsdag i morgon, ska bli kul att gå till jobbet igen.

I dag ringde lungläkaren, precis när jag avslutat ett personalmöte och var på väg tillbaka till kontoret, hade satt mig  i bilen när det ringde.

Han hade läst och förstått och förtydligade röntgensvaret, tydligen har min sarkoidossjukdom förvärrats  sedan januari och nu är båda lungorna  mer påverkade + att lymfkörtarlarna i lungroten blivit större.

Känner inte så mkt av det själv, ok då, kanske ngt mer trött och lite mer flåsig vid ansträngning. Skulle få genomgå ytterligare en spirometri, dvs att man kollar lungkapaciteten + troligtvis även en bronkoskopi då man för ner ett instrument och kollar hur skadade lungorna är. Därefter ev behandling i form av medicin, cortison.

Bra att han ringde och beskrev för mig vad som kan komma att hända, jag vill gärna har ett ev scenario klart för mig, lättare att tackla det som planeras om man vet om det.

Sarkoidos är en godartad lungsjukdom och kan läka ut av sig själv även utan behandling även om det kan ta lång tid, tar längre tid att bli av med den om den kommer smygande än om den kommer akut, från några månader till flera år.

Det känns ändå inte som ngn "ko på isen" att ha denna sjukdom, den är godartad och behandlingsbar, som även min ca diagnos är under överskådlig tid. Tröttsamt bara att man inte kan få känna sig helt ok.

Jag är tacksam att jag fortfarande kan arbeta och vara ganska aktiv, jag kan promenera 4 km utan besvär, visst, jag blir lite flåsig o så men inte värre än att jag KAN gå.

I onsdags kraschlandade jag i sängen. Varför? Många av er vet att när jag först blev sjuk feldiagnosticerades jag, fick diagnosen "lungcancer med spridda metaster i hela skelettet". Det är snart 3 år sedan. Den diagnosen ändrades inom kort till  den kroniska blodca sjukdomen myelom vilket var ett rätt bra "uppköp" om man jämför.

Förra sommaren fick jag ytterligare en sjukdom, lungsjukdomen sarkoidos, en sjukdom som har ett godartat om än långvarigt förlopp och är en sk autoimmun sjukdom, olyckor trivs i sällskap skulle man kunna säga.

Nu följs denna  även denna sjukdom och dess förlopp. Senast nu i slutet av april petröntgades jag, man hade sett "nåt" på hö lunga?

I onsdags var jag på den månatliga kontrollen för mitt myelom, trodde att jag kanske skulle få ett svar även på den sista röntgenundersökningen som min läkare brukar ge mig men där bedrog jag mig, min egen läkare hänvisade till lungläkaren, hm, misstänkt, skapade en viss oro hos mig, försökte ringa lungmottagningen direkt men de hade stängt för dagen.

Väl hemma låg det en kallelse till lungläkaren om en dryg vecka, alltså inget svar förräns då, DÅ drog den stora oron in, ordet lungca mejslades ut  i eldskrift för mitt inre, var det därför min egen läkare inte ville lämna besked, var det därför inte lungläkaren ringer och ger mig ett lugnade besked, bara frågetecken, inga svar och helgdag dagen därpå. De tidigare känslorna som jag och familjen tvingades hantera i samband med den felaktiga diagnosen kom tillbaka med en kraft jag inte trodde existerade.

Så idag ringer jag direkt på morgonen till lungmottagningen, förklarar bakgrunden till min oro och KRÄVER omgående svar på röntgenundersökningen, hörde mig själv säga att "detta är allvar, kan inte vänta, får jag inte reda på svaret idag åker jag in till lungmottagningen och så får ni ta hand om mig". Lyckades utan att varken gråta eller panika tala om mitt ärende och få ssk:an i andra änden att både lyssna och ta mig på allvar.

En kort stund senare ringde bakjouren, lämnade ett lugnande besked, "lungförändringen beror på din sarkoidos" och så sa han faktiskt att "det var bra att du ringde, så som du mått ska inga behöva göra".

Jag blev som ni förstår otroligt lättad och reste mig igen, bokstavligen reste jag mig ur sängen, satte på mig fina kläder, sminkade mig, fixade lite mat osv. Skrev ett mejl till lungläkaren och min egen PAL, "stämpla in i min journal, hanteras varsamt, mina franska nerver tål inga fler dröjsmål av viktiga besked".

Ibland skapar väntan onödig oro. Helt klart borde jag, speciellt med vad jag och min familj tidigare upplevt getts beskedet utan att behöva vänta på en läkartid för besked. Men så funkar uppenbarligen inte vården. Och visst förstår jag rent intellektuelllt att man inte kan leverera alla svar med ilbud MEN jag hade faktiskt väntat sedan den 23 april och svaret fanns när jag frågade efter det men fick inget, undra på att man går "bananas"

Någon som känner igen sig?

Två dagars arbete, körigt, ringde från bilen på väg till arbetet, möte direkt på morgonen kl 0800 men hann göra undan ett par viktiga samtal innan dess.

Sen har det "gått för runt" hela dagen  idag och även i går, ibland tycker jag att det är underligt att faktiskt orkar. Men igår var jag seg, somnade direkt när jag kom hem och sov en timme, sen lagade jag lite mat och gick åter till sängs vid 20-20 30 tiden, ja det är faktiskt sant, somnade som en stock och vaknade vid 04 30. Då hade jag sovit lääängge.

Och så går det en dag igen och som jag sagt förut, blir stimulerad av mitt jobb och tycker om att vara där trots det ibland lite för hektiska tempot. Det är tur att jag har mina lediga dagar så jag får återhämtning - annars vore det inte så kul. I morgon har jag ett planerat besök på sjukhuset i stora staden för provtagning, lite svårt med bilplaneringen i morgon, får nog låna bil om jag ska dit, funderar på att flytta fram en vecka om det går, får se.

Yngstan var hemma igår kväll, vi åt tillsammans och V kollade gamla foton, ska göra ett fotomontage till studenten. Mycket nu för henne, på torsdag åker hon till Turkiet med klasskamraterna en vecka, det är henne väl unt för under sommaren arbetar hon oavbrutet.Bra dock att hon fått arbete, ska tjänstgöra inom hemtjänsten och åka runt till våra gamla, hon tycker att det ska bli spännande och roligt och är så glad att hon fått ett arbete.

Vackert väder idag, jag ser fram mot fler somriga dagar, skönt när man har den fina sommaren framför sig. Ånyo en sommar, fantastiskt.

I går var jag och maken på Bomässa i vår lilla stad, mycket folk, trångt och massor att kolla på. Många företagare förevisade sina produkter, alla bjöd på godis och matföretagarna bjöd på allt från soppa till ost och goda efterrätter. Jag var i det närmaste proppmätt när vi cyklade hem.

I dag har vi haft en lugn förmiddag, jag slängde i en tvätt och förberedde middagen, en enkel ugnstekt  färsk kyckling. Var till stugan med lille F som glatt följde med, han trivs i stugan och idag lyckades han blöta ner sig ordentligt genom att komma för långt ut i sjön, vattnet rann över stövelskaften.

Maken grejade med hästtransporten, lille F lekte i sandlådan (när han fiskats upp ur plurret) och själv satt jag i solskenet och fick förhoppningsvis lite färg i ansiktet.

Tog en sväng till stallet med transporten och lämnade av den, hem och lagade maten, en enkel sallad framför teven i¨kväll, zappade mellan Mästarnas mästare och partiledardebatten som var intressant.

 Fast nog är det anmärkningsvärt hur politiker, ingen nämnd och ingen glömd, kan snacka runt utan att varken svara på  frågan, uttrycka sin åsikt eller röra en min, de verkar  relativt oberörda trots meningskiljaktigheterna. Inte undra på att folk inte förstår vad de säger. Eller vem som tycker si eller så.

Har lagt mig för natten, har känt mig mer trött än vanligt den sista tiden, vet inte riktigt varför men så är det.

I går när jag kom hem fick jag snabbt förpassa mig till äldstan och hennes småttingar, de två yngsta behövde passas när E var med 7 åringen på judoträningen. Oftast brukar yngstan ställa upp och barnpassa men den här kvällen var hon upptagen.

Det är mysigt att träffa "glina", de lekte snällt och jag kunde ta en runda med dammsugaren och plocka ur diskmaskinen, alltid en liten hjälp för moderskapet.

Som vanligt trött när jag kom hem, gick direkt till sängs, maken serverade kvällsmålet på sängkanten, bacon och ägg, han är för gullig min gubbe, sen somnade jag på söta örat och vaknade pigg och nyter i morse.

For ut till kompisen K och gick vår 4 kms runda, så urbota härligt, komma upp tidigt och få en måbrafeeling som start på dagen, när vi återvände bjöd K på vanilj/rabarber te och äggmacka.

När jag kom hem började telefonen ringa - från jobbet, fick arbeta hela förmiddagen med planering och problemlösning, nu ska jag ta en god lunch på Kingsgården med mellandottern.

I kväll ska jag "rulla ihop" mig i soffhörnet, ja, först ska jag fixa ngt gott ätbart till maken, måste handla, visst ja, och skicka ett paket men sen inget annat, älskar när jag får disponera min tid, uppskattar det ännu mer när jag har arbetat och så är det nog, för att uppskatta vila måste man ha arbetat först och tvärsom, inte sant?

Haft ledigt ett par dagar, valborgsmässoafton och idag 1 maj. I måndags var det en lika hetsig dag på jobbet som förra veckan, bestämde med därför att ta ledigt valborg eftersom det ändå var en kort dag, dag före röd dag slutar vi tidgare.

Gjorde så lite som möjligt när jag var ledig igår, nja förresten, var ut till K på morgonen och gick vår 4 km runda, det gjorde jag  idag också, känner att det stärker mig och jag mår gott att få gå den arla morgonpromenaden. Sen fikar vi i solskenet utanför hennes hus, det är så roligt att se vilken livsglädje lillvovven besitter, han får springa lös större delen av vägen och löper som en "tosing" fram och tillbaka, har verkligen energi. Själv är jag glad att jag orkar, inte för att det är några problem men jag märker att K får sakta in stegen lite när jag är med.

Valborgsmässoafton tillbringade vi hemma, M kom och delade kvällen med oss, maken stod vi spisen och stekte supergoda lammkotletter, rotselleri och stekt potatis och kantarellstuvning, en god grönsallad till.

Hoppade över att gå ut och kolla fyrverkerierna trots att det är bara ett stenkast bort, som vanligt när det blir kväller vill vi inte ut, länge sedan vi träffade M, var roligare att prata med henne, en fin kväll.

I dag, första maj, har vi varit i stugan hela dagen, treårige F har varit med oss. Han formligen älskar att gå på upptäcktsfärd och roade sig hela dagen med altt som naturen bjöd, kasta pinnar i bäcken och i sjön, hoppa på stenarna efter sjölandet,(det är inte djupt och jag höll koll hela tiden), leka i sandlådan med hink och spade och bilar.

Maken oljade bryggorna och lille F och jag fick färdas på en brygga när maken la i den i en änden av tomten och paddlade den till båthuset. F satt helt stilla på bryggan i min famn och såg hur vattnet rörde sig.

Jag tog mig en "power nap" i solskenet, var trött efter gårdagen då det blev lite senare än vanligt och så upp tidigt för morgonpromenad, maken lekte i sandlådan med lille F.

När vi åkte hem somnade pojken i baksätet och vi fick väcka honom , precis som lillvovven var han liksom mormor  "välrastad" idag.

I morgon är det åter dags för ett dagsverke inom handikappomsorgen.

De senaste dagarna har utmärkts av en viss jäkt. Därav de uteblivna bloggandet, brukar inte låta det gå så många dagar mellan mina inlägg.

I onsdags var jag visserligen ledig, vet inte var den dagen tog vägen men torsdag och fredag har gått i arbetets tecken. Igår åt jag min lunchlåda vid 16 tiden, händer nästa aldrig men igår var jag liksom många kommunala enhetschefer tvungen att kalla in varenda vikarie för att de skulle skriva på sina anställningsavtal, både inför sommarsemestrarna och nästa vecka.

Som genom ett trollslag fick jag fatt på varenda en på fredagseftermiddagen, det var en mindre folksamling i kommunkontorets entre och jag skrev anställningsbevis för brinnande livet. Nästa vecka är det vikariestopp iom det strejkvarsel Kommunal lagt. Får se hur det går...bökigt blir det iaf om vi inte får ta in vikarier.

Vaknade tidigt i morse av en telefonsignal, K, kompisen som "jagade" både mig och maken ur sängen vid 06 snåret, "kom hit och följ med ut och gå, det är kanonväder, ni kan äta frukost här". Sagt och gjort, promenerade 4 km med K, helt underbart, satt i solen hemma hos K och åt frukost, lillvovven lekte på gräsmattan, det är livet när det är som finast.

Maken åkte upp till stugan och hämtade fyrhjuling och kärra, han har hållt på i äldsta dotterns trädgård hela dagen. De är utomlands och kommer hem i morgon,  kommer att bli glatt förvånade att "trädgårdsmästaren" gjort ett helt dagsverke på deras tomt.

Sen har jag "loppat" nästan hela dagen, två stora loppisar i lilla Linde, tom tre tror jag fast den sista sålde enbart barnkläder. Idrottshallen var fylld av bord och sorlande människor, jag köpte en sprillans ny gasolgrill, har  tänkt på länge att vi behöver fönya oss, 500 kr, som hittat, säkert inte ngn superdyr sort men den duger bra.

Ja, sen for jag till stadens torg och kollade runt där, blev lite smått och gott även där, Tupperwarelådor av varierande storlek blev "kapet" där. Av ngn anledning försvinner mina lådor och askar successivt, beror på att jag skickar med till  döttrarna och så blir lådorna kvar.

Köpte tre st fina cocktailtomatsticklingar, de ska K får i morgon, hon gillar att odla.

Förresten fick jag en tavla av våra Norrlandsvänner på posten häromdagen, en fin dikt som de dedicerade till mig, jag blev både glad och rörd, tack för den goda vänskapen, hoppas att vi får behålla den länge.

Varit till "sjukahuset" idag - igen, tycker att det var alldeles nyssens jag var där. Den här gången skulle jag på en ny skikt- och hette det "pet" röntgen, mellandottern följde med, skönt att ha följe med henne, inte för att jag direkt behöver eskort men det är roligt att ha sällskap. Nu fick ju inte hon följa med in, väntade med mig i väntrummet tills det blev min tur, sen tog hon en tur på stan och återvände de tre timmar senare som vi kommit överens om.

Drack kontrastvätska under en timme, fick ligga på ett rum under en filt och kolla på teve, innan fick jag en infart och de kollade blodet. Sen in i magnetkameran, en rund tub, fick mer kontrastvätska i blodet via infarten som gjorde mig varm och "kissnödig", armar uppåt sträck, det var det allra jobbigaste, att ligga med armarna uppåt ca 20 minuter på en för smal brits, snacka om att armarna somnade. Skönt när det äntligen var över och jag kunde ta på mig kläderna och ta mig därifrån, yr och lite omtumlad.

Dottern fick köra, vi åkte till Mackedonkan och festade på varsin hamburgare, sen tog vi en annan väg hem, besökte ett gammalt nedlagt sanatorium utanför stora staden som numera stor tomt, ser ut som ett gammalt engelskt slott, mystiskt och ekande tomt, har varit konvalecenshem för tbcsjuka en gång i världen, tror att min far kanske tillbringade tid där, han var tbcsjuk och vistades sex år av sitt liv ´på sanatorium.

Sen for vi till en känd naturstig och besökte grottorna från inlandsisens tid, K hade aldrig varit där och fascinerades av naturens underverk, stora gråstensklippblock som bildade grottliknande formationer, K plåtade och hjälpte mig upp och ner i den kuperade terrängen.

Behövde något annat efter sjukhusbesöket och efter dessa upplevelser kändes det lättare att  lämna sjukhusbesöket bakom sig, när jag kom hem budade jag hem en kappa på Tradera, det var jag värd efter den här dagen, blå sammetsplysch från Ewa i Walla, hoppas att den är lika fin som på bilden.

I morgon är både jag och maken lediga, inga fel alls.

Fredagkvällen blev intensiv med både bowling och middag med arbetskamrater, tur att det är nära till både restaurang och bowlinghall, en av fördelarna med att bo centralt. Tog cykeln. ngra minuter senare var jag på plats, hade flyt i bowlingen och vann serien i mitt lag, blev lite förvånad själv, hade oroat mig för att inte ens orka med klotet, tänkte "jag följer nog med när klotet rullar eller så tappar jag det", har svårt att orka hålla kroppen i rätt koordination  men nix..... tog det lättaste klotet och siktade, två strike och ja, motståndet var inte det starkaste och jag vann, inte för att det var det viktigaste precis men det stärkte självkänslan, så dålig är inte kroppen iaf.

I går åkte maken och jag till stugan, eldade ris och kubbade ved, ja dvs maken körde med motorsågen och kubbade ved, jag drog ris till brasan för glatta livet, helt slut när vi åkte hem. Fick sedan främmande av kompisen K och hennes gamla mamma, unga son och lillvovven ( som är en tornado), slutade med utvisning på balkongen medans vi åt.

Fixade en lätträtt med kyckling, rödbetor och chevreost med balsamvinger och honung och valnötter, nötpaj med vispgrädde till efterrätt. Sen "svimmade" jag i soffan, trött idag också, maken for till stugan men själv är jag hemma och glor, skönt om någon frågar, läser, surfar på nätet och vilar mig därefter.

Har lite småsaker jag ska fixa med bla åka över till äldstan, familjen har åkt på en veckas semester och  vi ska kolla till huset. Men just nu är det bara lugnet som gäller.

I går träffade jag mina läsande vänner i litteratursällskapet. Vi är 7 kvinnor och en man som träffas regelbundet och diskuterar som vi läst, antingen gemensamt eller var och en, ger och får boktips, pratat om bocker och livet och dricker ett glas rött tilsammans med kex och goda ostar i skenet av stearinljus till forsens brus och bergslagskaminens knastrande.

I går var det många ämnen på agendan, läkaren i sällskapet pratade om de senaste forskningsrönen om D vitamin och hur viktigt det var för att stärka immunförsvaret och hur lite vi svenskar får av det viktiga D vitaminet under den mörka årstiden. Ide att ta kosttillskott alltså! 

I höst kommer ett par kända författare till den lilla byn där vi ses, Göran Rosenberg och Åsa Larsson, skulle vara roligt att lyssna på dom, brukar snabbt vara slutsålt isf gäller det att vara snabb.

Idag ska jag gå till vårdcentralen och ta nya prover, snabbsänka och blodprover inför ny röntgen på tisdag, då är det dags igen för en ny magnetröntgen av lungorna. Känner mig inte särskilt orolig för det fast jag tycker att kan räcka snart med koll och undersökningar och provtagningar och gud vet allt. Fast eg, jag vet, borde vara tacksam att det görs - så nu är jag det. (fast eg vill jag gå och jobba den dagen, det stör mig att jag måste åka till sjukhuset istället)

För övrigt har jag inga större planer för dagen, handla lite mat, apoteket, biblioteket, hämta ut ett paket, laga mat till maken kommer hem, jo, förresten höll alldeles på att glömma, ska ju bort ikväll, bowling med arbetskamraterna här i stan, det ska bli roligt, har inte bowlat på den dag, undrar hur det ska gå, jistanes vad det blev mkt, både i går kväll och i kväll,.......

Haft svårt att komma in på Hemmets Journals server, försökte i morse, gick inte men nu - äntligen.

Har precis kommit hem efter två dagars arbete, slängt på några kycklingben på "elden", ska bli gott att gnaga på ett ben snart, hungrig.

Har krupit ner under fällen bredvid maken, jodå, vi ligger faktiskt under fällen nuförtiden. Kommer ni ihåg att jag berättade att vi köpte ny "sänghalm" under vår vistelse på Teneriffa. Lammull rakt igenom, täcke, madrass och kudde, allt är i lammull och jag har tagit av påslakanen och underlakan, kuddvaret får vara kvar. Blir en speciell känsla att sova direkt på en fäll av lammull och ha ett likadant täcke över sig, speciellt på så sätt att kroppstemperaturen regleras rätt, varken för varmt eller för kallt, aldrig kallt när man lägger sig, varmt direkt och lagom varmt när man vaknar, behöver aldrig kasta av sig täcket om ni förstår vad jag menar, ni kvinnor i en viss ålder vet precis vad jag menar.

Sen jag blev sjuk är jag mer känslig för det som rör min kropp både fysiskt och psykiskt. Rent fysiskt yttrar det sig som en ökad känslighet, det är både på gott och ont. Måste ha mat på bestämda tider, sova på bestämda tider, sängen ska vara komfortabel, det ska vara tyst och luften ska vara lagom kylig i sovrummet, kläderna får inte skava, skorna får inte ha för hög klack, handväskan får inte vara för tung, vinet får inte vara för kallt, skulle kunna fortsätta uppräkningen i all oändliget, en riktig petimäter har jag blivit fast jag tror ingen eg har ont av det och allra minst jag själv. Kallas anpassning till ålder och funktionsförmåga utifrån att den är ngt nedsatt.

Tog ett tag innan jag fattade det. När jag började arbeta efter sjukdomen och skulle ha ledig dag gick jag av o an som en osalig ande och väntade på att det skulle bli arbetsdag igen, pratade med mig själv "vila dig nu människa, så du orkar upp i morgon till jobbet igen", nästa fas var att jag gjorde så mkt på mina lediga dagar att jag knappt orkade arbeta när det blev arbetsdag. Nu har jag lärt lite mer att balansera vila och aktivitet, får inte göra för mkt när jag har ledig dag för då är jag tröttare än om jag arbetat, har inte så stor fysisk styrka som förut. Det är en konst att balansera den fysiska aktiviteten, går jag över mina gränser blir jag liggandes som en flat sill och orkar ingenting, finns inte så stora marginaler längre fysiskt.

Psykiskt däremot tycker jag att jag blivit starkare, inte så mkt som bryr mig längre, förut kunde jag oroa mig för saker som "kanske" kunde komma att hända, nu får nog månen trilla ner först innan, har lärt mig att det som till synes är ngt av det värsta som kan hända är oftast en del av livet och att man får sin beskärda del var och en. och oftast inte mer än man orkar bära.

Njuter av min vardag så länge jag har den.

I morse efter sedvanlig frukost på sängkanten steg jag upp och gjorde mig i ordning för en tur till stora staden med yngstan. Länge sedan vi tillbringade en dag tillsammans men förslaget om en shoppingturne med mamma gick hem. Så vi drog iväg och var stora köpcentrat till öppningsdags.

V hittade ett par vita ankellånga jeans och en blå tröja samt en snygg turkosfärgad bikini  inför skolresan som går till varmare länder med klasskamraterna. Däremot hittade vi ingen fin klocka som ska bli studentpresent och inte heller ngn kort studentklänning, V kollar enligt uppgift på nätet när hon kommer hem, mamma betalar.

Självl gjorde jag ett riktig kap, hade bespetsat mig på att förnya underklädesgarderoben, trosor stod högst på listan, döm om min förvåning när jag kunde köpa trosor för 10 kr st som hade kostat 100 kr st, det blev raskt ett helt dussin, en vit behå och ett par grå strumpbyxor slank också med.

Efter inköpen åt vi en god lunch och kände oss så småningom både mätta och nöjda, shopping ÄR en god stämningshöjare även om den inte vara så länge.

Väl hemma följde V med sin gamla mamma till livsmedelsaffären, jag handlade livets nödvändigheter, kaffe, ägg, ost, osv och V följde med och bar hem kassarna.

Nu har jag gjort med förtjänt av en välbehövlig powernap i soffan, i kväll blir det kallrökt lax, romsås, broccoli och tomat.

I onsdags när jag kom hem från sjuka huset låg en ny kallelse och väntade på mig, lungröntgen - igen - jo, visst, sist var det ngt som syntes på den högra lungan, tror inte att det är nåt jag behöver oroa mig för, troligtvis en rest från de lunginflammationer jag hade under sommaren som gick. Hade lunginflammation i princip hela sommaren och låg på sjukhus vid tre tillfällen. Så nu är det storkoll igen, f- n vad trött jag blir även omdet är skönt att de kollar.

I dag ringde en ssk från mottagningen, förhöjt crp (30), tydde väl på en infektion men jag vill gärna tro att sänkan är på väg ned, ska kolla igen nästa vecka på vårdcenralen, Något förhöjda kreatininvärden sedan en itd men men inget alarmerade.  Ska också ta prover inför röntgenundersökningen. I övrigt bra, inget som sett eller hört nåt mer? Inte vad jag vet iaf.

Och i morgon tänkte jag följa med yngstan till stora staden för en shoppingtur, annars inget nytt under solen.

Trött, måste sova nu zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz