I går kväll hittade vi en plastlåda med någon vätska i och blod... Vi vet inte hur det hänt eller vem av katterna det kan varit som fått ur sig detta...

Sixten äter och är stor och fet,,, så han borde inte ha spytt ypp något...

Men Strumpan (som alltid) är mager, spenig och pedant i vad hon stoppar i sig och hur mycket,,,, kan det ju vara..

Inte heller kan jag lista ut varför, eller ens när detta hände. Vi har inte hört henne, men å andra sidan kan det hänt när vi inte var hemma???

Nåja...
I dag får vi ha extra koll på Strumpan och hoppas på att det inte var något farligt. Mina katter kan spy men det tillhör inte vanligheten när de är friska. Och kanske att man förstorar upp allt????

Jag tror att vi omedvetet medvetet valde namnet till henne, för hon är min Strumpa...

När jag går på toan ska hon sitta brevid, i mitt knä eller framför mig. Bryr jag mig inte om henne jamar hon tills jag klappar eller prata med henne.

Sitter jag i soffan ska hon ligga i mitt knä, brevid eller en bit ifrån.... men det slutar alltid med att hon ligger i mitt knä....

När jag lagar mat ska hon allra helst ligga i fönstret, över bänken där jag sysslar med maten och titta på. Hon äter aldrig något eller så, men hon måste se vad jag hittar på.

Det senaste är att stolen vid matbordet måste vara tom brevid mig. Så hon kan sitta där och se vad jag äter, eller om jag äter,,, eller vad det nu är hon vill...????

Och folk säger att katter inte är sociala???????????

Strumpan har inte varit sig lik och har spyrr upp lite hårbollar mm...

I dag har hon sovit på mitt knä halva dagen och varit lite hängig... Men hon äter och dricker vatten. Där mot har hon visat tydligt att hon inte vill ha Sixten nära sig. Jag vet inte om detta är något som blir långvarigt eller inte. Ska köpa extra burkmat hos veterinären i morgon.

Sixten var sjuk för ett år sedan och hade inflammation i tarmarna. Då fick vi rådet att ge honom en specialmat som innehöll extra kallorier och mer näring mot vanlig mat/burkmat. (Våra katter får torrfoder men vi kan köpa blötfoder för att skämma bort dem ibland). Denna maten fick Sixten att gå upp i vikt igen + att det var mild mat för magen. Han blev pigg och kry!

Nu är Strumpan inte så sjuk, men hon har alltid varit en mager katt. Likaså är hon kanske inte den som äter allt och tycker om allt. Därför anser jag att det bara är bra om hon får extra mat i sig och kanske lite mer näring. Har känslan av att hon behöver det!!!

Återstår att se hur det går men jag är inte orolig eller så. Bara fundersam på att hon inte är helt hundra. Än så länge klarar hon sig, men vi får se...

I dag har jag migrän och är liggande, Strumpan ligger på mig, när hon inte har annat för sig. Sixten är där han är. Jag har inte sett till honom knappt. Och barnen sköter sig jättebra själva....

Brukar inte ha migränanfall, men vet att en gång per år eller två, brukar det komma i dubbel verkan. Just nu sitter jag och har tagit alvedon, druckigt vatten och satt mig upp. Är lite bättre,,,

Som kattägare måste jag säga att det är skönt att ha djur kring sig. När man är sjuk behöver man inte vara ensam och när man är deppig har man någon som tröstar.

Strumpan är pigg nu, Hon har ätit kattungemat och behållit allt. Hon har druckigt och mår jättebra. Det gick över... Eller verkar som om det säkert fanns en orsak till hennes depp (kallar det depp eftersom hon var som en deppig katt)....

I morgon fredag

Strumpan äger mitt knä...

Jag satt här om kvällen med laptopen i knät och höll på med uppdateringar och att få igång ett spel till barnen....

Strumpan var lite smått arg på mig. Hon gick runt mig som runt en het gröt, men jag orkade inte direkt bry mig... Slutligen fick hon nog och stälde sig brevid mig med ett jam.... Tittade bedjande på mig och jag gav mig.,,,,

Lade upp benen på bordet, flyttade ner laptopen mor knäna så att det blev utrymme för henne närmst kroppen....

Strumpan hoppade nöjd upp och lade sig på mina lår. Jag fick sträcka mig för att kunna ficka på datorn, men hon var nöjd.....

Min katt äger mig,,,,

Strumpan är en kattplåga och jag menar det nästan allvarligt talat...

Jag går på toa, hon följer med... Jag går och lagar mat, hon följer med... Jag städar, hon följer med men är en aning rädd för dammsugaren... Jag ser på teven, hon ligger i mitt knä... och så vidare!!!!

När vi skaffade våra katter var det för sällskapet skull och för att jag ville att mina barn skulle växa upp med djur... MEN jag trodde inte att den ena katten skulle vara SOCIAL... Hyper social.... Allt som är socialt..

Jag tvättade i går kväll... Vi har tvättstugan under oss och jag sprang upp och ner... Till slut tröttnade hon på det och skulle följa med. Hon nästan stack ut ur dörren när jag öppnade bara för att hon ville vara med... Prata om att hon inte vill vara utan mig!!!!

Sixten bara är!!!!

Mina barns rum har blivit mer om mublerat.,,,

Strumpan: Gå genom allt, ser på allt, godkänner allt... mm mm

Sixten: Ändrat om? FYYYY er.... men okej då............. mm mm''

Kul att se dem reagera.... :)

Vi kastrerade Sixten direkt när han var könsmogen eftersom Strumpan är hans syster. Det dröjde året innan Strumpan visade tecken på att hon var könsmogen. Sedan har tiden runnit på och hon kan fortfarande bli gravid...

När hon var mer än ett år fick hon en kull kattungar, eftersom jag ville testa på hur det var och så.... Gick jättebra....

Strumpan parades med en kompis katt som är helvit. Tillsammans fick de två vita kattungar och två svarta. En av de svarta hade angora i sig och blev en liten luden boll, den andra Snoddas fick Strumpans gener men blev helsvart... Han var helt underbar....

När Strumpan fick sina kattungar valde vi att gosa ner alla och henne i en stor rymlig kartong med en massa tyger i. Givet vis såg vi till att hon fick vara utan de små mellan varven, men Strumpan var en mamma ut i tassarna och vägrade nästan lämna sina små liv...

Tillbaka till Snoddas. Jag hade min säng brevid lådan och varje kväll, morgon och under dagen kollade jag till att allt var okej. När kattungarna var på golvet så var de kring lådan så att de lärde sig sakta upptäcka världen och allt....

Snoddas älskade värden..... Han älskade allt som gick att upptäcka och var en av de första som gick, åt, gick på låda mm....

En morgon vaknade jag som vanligt med tuppen, gäspade och vände mig om. DRÖM om min förvåning när jag ser SNODDAS sitta på sängkanten och spana in mig. Där satt han som en fin katt och bara tittade på mig.... Detta upprepades och jag insåg att dessa små livet kunde ta sig ur lådan, upp på sängen och sitta där.... Att det bara var han som klarade det är en annan historia och jag kan berätta mer om deras första tid på jorden, men väljer bara denna korta historia....

Nu är Strumpan och Sixten stora. När man ser på deras kort, när de kom till oss kan man bara undra vart tog tiden vägen????

Hon älskar mitt knä, min säng, min omgivning, mitt,,, allt som är mitt är hennes....

Är det fler som har katter som blivit helt kelgalna och funderar inte jag väljer hon barnen!? Man blir tokig...

Hon står och jamar tills jag säger ja eller visar att hon kan hoppa upp. Om jag missar henne hoppar hon upp och visar hur underbar hon är... Bryr jag mig inte lägger hon sig och somnar ändå.....

Har inte varit inloggad på grund av en dator som ville ge upp livet... eller han åkte på lagning och nu är jag hel igen. Hur klarar man sig utan en dator? Man måste så då gör man det....

Nya året:
En Strumpan som är mer kelen mot vanligt och en Sixten som funderar på livets svåra skola... Ja ja... katter funderar alltid på allt, men han är en mer grubblare mot Strumpan...

Jag har brytit benet (fråga inte hur,,,) och det har inneburit att Strumpan har hittat sin plats i livet: MITT KNÄ...

Så nu vet ni hur det är idag... och varit över en vecka...