Detta är första dagen som joag är här och blev medl idag. Kanske lika bra att presentera oss, min lilla familj. Vi består av mig, mina tre barn och våra två underbara huskatter. Sixten och Strumpan!
De är samma kull och det var av en ren slump som jag fick två katter. Vi valde Strumpan först eftersom hon var den enda svartvita. De andra hade tabbyfärg och såg nästan lika dana ut. Allt var lugnt och vi var ofta och hälsade på hos det lilla livet. Hon var redan från början en stark individ som kunde bestämma allt, vilket man kan ha olika åsikter om...???
När Strumpan skulle till oss fanns det en katt kvar. En rädd liten hane som inte ville vara nära andra än de han kände igen. Oftast satt han gömd i ett hörn eller så var han på sin vakt. Därav tog vi oss ann honom med. Trots allt var det bra att Strumpan fick en kompis på dagarna, när vi inte var hemma.
Så vi blev med två katter, vilket jag idag inte ångrar. De har alltid sällskap och trots att de alltid har haft varandra är de två helt olika individer som behöver olika saker för att klara av livets svåra beslut...
I framtiden vill vi (jag) flytta till ett område där de även kan bli utekatter. I dag är de inne helt, men Strumpan skulle kunna vara ute eftersom hon är nyfiken på vad som sker där. (Hon har rymt några gånger men vi har hittat henne) Sixten har inget intresse av att komma ut. Likaså jagar barnen i kvateret alla katter och bilar kör som dårar förbi, så det är absolut inget område för oss som har katter. Men vi trivs...
Det var lite om våra katter.....
Vat ute och handlade och hade en massa ärenden som jag var tvungen att göra. Katterna var som vanligt hemma och vad de hittar på vet jag inte...
När vi kom hem var Strumpan kelen så in i. Hon har alltid vadit sådan. Är man borta mer än en halvtimme måste man kela med henne när man kommer hem och tala om att hon är så fin. Sixten är lika dan, men endast mot min äldsta dotter. Han pratar med henne konstant, men kommer någon annan nära blir han tyst och anser att vi stör...
I dag är en sådan dag då hon helt enkelt inte kan få nog. Om ni har sett "Simons Cat" på Youtube vet ni vad det handlar om. Uppmärksamhet, vara i centrum och alltid testa på nya sätt att få uppmärksamhet på. De som påstår att katter inte är sociala, anser fel., Mina är det och skulle inte klara sig utan kärlek och kel, som vi kan ge,,,
Älskar dem...
I går kväll hittade vi en plastlåda med någon vätska i och blod... Vi vet inte hur det hänt eller vem av katterna det kan varit som fått ur sig detta...
Sixten äter och är stor och fet,,, så han borde inte ha spytt ypp något...
Men Strumpan (som alltid) är mager, spenig och pedant i vad hon stoppar i sig och hur mycket,,,, kan det ju vara..
Inte heller kan jag lista ut varför, eller ens när detta hände. Vi har inte hört henne, men å andra sidan kan det hänt när vi inte var hemma???
Nåja...I dag får vi ha extra koll på Strumpan och hoppas på att det inte var något farligt. Mina katter kan spy men det tillhör inte vanligheten när de är friska. Och kanske att man förstorar upp allt????
Jag tror att vi omedvetet medvetet valde namnet till henne, för hon är min Strumpa...
När jag går på toan ska hon sitta brevid, i mitt knä eller framför mig. Bryr jag mig inte om henne jamar hon tills jag klappar eller prata med henne.
Sitter jag i soffan ska hon ligga i mitt knä, brevid eller en bit ifrån.... men det slutar alltid med att hon ligger i mitt knä....
När jag lagar mat ska hon allra helst ligga i fönstret, över bänken där jag sysslar med maten och titta på. Hon äter aldrig något eller så, men hon måste se vad jag hittar på.
Det senaste är att stolen vid matbordet måste vara tom brevid mig. Så hon kan sitta där och se vad jag äter, eller om jag äter,,, eller vad det nu är hon vill...????
I dag har jag migrän och är liggande, Strumpan ligger på mig, när hon inte har annat för sig. Sixten är där han är. Jag har inte sett till honom knappt. Och barnen sköter sig jättebra själva....
Brukar inte ha migränanfall, men vet att en gång per år eller två, brukar det komma i dubbel verkan. Just nu sitter jag och har tagit alvedon, druckigt vatten och satt mig upp. Är lite bättre,,,
Som kattägare måste jag säga att det är skönt att ha djur kring sig. När man är sjuk behöver man inte vara ensam och när man är deppig har man någon som tröstar.
Strumpan är pigg nu, Hon har ätit kattungemat och behållit allt. Hon har druckigt och mår jättebra. Det gick över... Eller verkar som om det säkert fanns en orsak till hennes depp (kallar det depp eftersom hon var som en deppig katt)....
I morgon fredag
Jag skriver mycket om Strupan eftersom hon är social och alltid framme där allt händer/sker. Sixten har ofta kommit i skymundan eftersom han vill ha det som det alltid varit och minsta förändring är inte bra...
Jag ska berätta om hur han var som kattunge, eftersom jag idag när jag legat funderat på det som varit.
Han var en liten krabat som inte var framme där alla andra var. Jag vet att när han kom hem hit fick de vara i köket och han vågade inte ens upptäcka det rummet. I stället tittade han bedjande på oss och undrade varför Strumpan inte var som honom... tror jag...
Första natten jamade han med sin lilla pipiga röst så mycket att jag gick in till dem på köket. Jag lade mig på sidan på golvet och lät honom komma fram till mig, Han sniffade lite på mig och lade sig vid min mage. Fortfarande lite orolig, men han lade sig iaf...
Jag klappade honom och när han hade somnat lyfte jag över honom till deras sovfilt brevid Strumpan....
Detta pågick en vecka och det slutade med att jag faktiskt sov en halv natt på köksgolvet med honom vid magen. Sixten var nöjd men jag hade ont i hela kroppen på morgonen...Slutligen var jag tvungen att inte komma in på natten, eftersom det kanske kunde bli en vana och då skulle han aldrig sova själv...
Det gick jättebra och okej att han kanske inte är social eller den som syns... Men han är en frisk hankatt som äter och står i. Han pratar med min dotter så ofta han kan, men gillar inte oss andra. Allt från chips till människoföda kan han äta (om det inte är stark kryddat) och han dricker vatten från kranen...
Sixten drack ett tag med tassen från vattenslålen, men slutade med det. Nu så sätter han sig på diskbänken och jamar om han vill ha friskt nytt vatten. En gång per dag brukar han få den tillgången och då njuter han i fulla drag...
Är lustigt vad man kommer ihåg saker. Jag känner fortfarande känslan av att ligga på ett köksgolv för en kattunges skull och jag kan fortfarande höra hans förtvivlde jamande från köket....
Tiden går fort....
Jag satt här om kvällen med laptopen i knät och höll på med uppdateringar och att få igång ett spel till barnen....
Strumpan var lite smått arg på mig. Hon gick runt mig som runt en het gröt, men jag orkade inte direkt bry mig... Slutligen fick hon nog och stälde sig brevid mig med ett jam.... Tittade bedjande på mig och jag gav mig.,,,,
Lade upp benen på bordet, flyttade ner laptopen mor knäna så att det blev utrymme för henne närmst kroppen....
Strumpan hoppade nöjd upp och lade sig på mina lår. Jag fick sträcka mig för att kunna ficka på datorn, men hon var nöjd.....
Strumpan älskar mig, Sixten älskar mig bara när jag ger honom mat... Tå olika katter med olika behov...
NU har iaf Sixten två kvällar i rad kommit och velat kela med mig igen. Han har hoppat upp hos mig, jamat till så att jag ser honom, satt i gång att spinna och krypit ihop... Han är underbar....
Strumpan är underbar för sin sociala personlighet, men Sixtens päls slår allt... Han har nästan angora päls under magen och övrig päls är mjuk och tjock... SÅ UNDERBART!!!!
Återstår att se fortsättningen...
Jag går på toa, hon följer med... Jag går och lagar mat, hon följer med... Jag städar, hon följer med men är en aning rädd för dammsugaren... Jag ser på teven, hon ligger i mitt knä... och så vidare!!!!
När vi skaffade våra katter var det för sällskapet skull och för att jag ville att mina barn skulle växa upp med djur... MEN jag trodde inte att den ena katten skulle vara SOCIAL... Hyper social.... Allt som är socialt..
Jag tvättade i går kväll... Vi har tvättstugan under oss och jag sprang upp och ner... Till slut tröttnade hon på det och skulle följa med. Hon nästan stack ut ur dörren när jag öppnade bara för att hon ville vara med... Prata om att hon inte vill vara utan mig!!!!
Jag tillhör de personerna som älskar mina katters tassar och när de vilar älskar jag att pilla på tassarna. När de var små kattungar var det för att lära dem godta att vi klippte klona på dem. Jag trodde att pillandet skulle leda till att de inte brydde sig när man tog fram kattsaxen...
Strumpan har aldrig direkt huggit mig, fräst mot mig eller ens visat att hon ogillar mig/det jag nu hittar på med henne... MEN idag så fräste hon till med ett hugg i luften som varning mot min hand. Gud vad snopen jag blev och jag snattade till henne på nosen, eftersom hon ska veta att det är fel. Hon tittade argt på mig, men på samma gång snopen....
Hur ska jag nu gå tillvägar med hennes tassar??? Hon brukar ju inte säga ifrån, men kanske att hon har en dårlig dag???
Mina barn har ändrat på mycket i vår lilla lägenhet och anser att sänga mm ska stå på andra ställen. Detta har nu lett till att Strumpan finner mig mer rogivande mot allt annat....
Hon sover hos mig på natten, på dagen och de stunder som jag sitter ner, I går kväll kom hon upp i min säng och bara njöt av att vara nära mig... Jag vet inte om det beor på att vi flyttat allt eller om det bara är för att hon känner för det, men hon spann.....spann.....spann....
:)
Lärde mig ett nytt ord idag (genomförsde ett test på sigten bestående av 10 frågor...)
Ailurofil---> ett finare ord för kattälskare....
Det ordet kommer jag att använda mig av eftersom det låter så mycket bättre och troligen är det inte många som vet att det är samma sak som kattälskare?????
Min familj (mina föräldrar och syskon) har alltid varit hundmänniskor. Min ena syrra och min mamma förstår inte vaför vi har katt... Hela tiden hör man tjat om vad vi har katterna till... Sällskap svarar jag men de anser att djur ska vara till mer än bara sällskap. Troligen vill de att katterna ska dresseras och vara med i hundtävling???? Vad vet jag....
ÄR SÅ TRÖTT PÅ DE SOM INTE FÖRSTÅR ATT KATTER OCKSÅ ÄR VÄRDA NÅGOT...
Att de kan förgylla vardagen med bus eller med kel. När Strumpan lägger sig hos mig och visar med hela kroppen hur mycket jag betyder för henne... ja så njuter jag och vet att hon älskar mig på det sättet som en katt kan älska en människa...
När jag kommer hem möter fyra ögon min blick i hallen och de sniffar välkommande genom mina kläder för att se vart jag varit. Likaså kommer de med en ut i köket ifall att jag ska ge dem något denna dagen med...
Kan man inte bara ha katter utan att andra lägger sig i????
Vaknade mitt i natten av ett massa trampande och spinnande. Strumpan stod på mig och ville ha uppmäksamhet. När hon hade fått det fortsatte hon trampa runt och ville inte komma till ro... slutade med att jag inte kunde somna....
Har haft mina teorier kring varför mina katter stampar runt. Jag godtar förklaringen att det är från kattungestadiet som de började med det och att det fortsätter i hela livet,,,, (De stampar ju i första hand för att få mordesmjölk)
men har en till teori....
Min teori:Strumpan stampar mer när hon inte redigt vet vart mina ben är under täcket. Det är som om hon känne av området och tänker efter hur hon kan ligga. När hon väl vet vart mina ben är lägger hon sig ner och somnar... :)
Slut!
• Ladda upp bilder!