I gårdagens inlägg talade jag om Jean Paul Gaultiers fina hus på Rue Saint Martin, och vad är det första jag möter idag när jag tar min morgonpromenad längs Rue de Rivoli, jo just det - Jean Paul Gaultiers nuna!
För den som till äventyrs inte visste hur han ser ut, så är det bara att titta här - på ansiktet. Så här kan det alltså se ut när JP G anlitas för att göra reklam för en känd amerikansk dryck!
Det var på väg till Les Halles, som man når från Rue de Rivoli alldeles i närheten av mitt hotell, jag upptäckte den här reklamaffischen. Och jag kunde inte låta bli att föreviga bilden - så typisk Gaultier! Och ni vet ju redan var hans enkla boning ligger om ni läst gårdagens blogginlägg...
De som varit i Paris "förr i tiden" minns säkert Hallarna. När de revs förlorade staden ett av sina särmärken. Här har många svenskar suttit och tagit ett glas vin, handlat från marknaden och sådant har skapat minnen. Nu är den enorma platsen ett byggprojekt, som allmänheten kan passera igenom och delvis beskåda byggnationen i hål i planket. Just från det här hållet ska det se ut så här om ett och ett halvt år, lovar informationsskylten som visar hur det då ska gestalta sig.
Så här får parisarna ta sig över det stora området där nya Les Halles växer upp.
Men längs med den lilla gatan som leder från Rue de Rivoli fram till Hallarna finns gamla rester av hur det såg ut förr!
Och det är i högsta grad levande små ställen som har sina stamgäster kvar. Och naturligtvis en och annan ny besökare. Här bjuds samma mat och dryck som funnits sedan långliga tider...
Här ligger Chez Denise som också lockar med underhållning på kvällarna...
... vägg i vägg med Le Gros Minet, och några steg i riktning mot Rue de Rivoli hittar man...
... La Rose des Halles, som kanske funnits här sedan Strindbergs tid i Paris (fram till 1907) Liksom då kan man få sig en ...
... Just det, en ABSINT!
Visst var det tidigt på dagen, men öppet var det och gästerna var på plats. En skön förmiddag i solens sken satt parisarna ute och intog sitt kaffe. Själv gick jag till ett mycket enkelt, modernt och fullständigt ofarligt ställe utan vare sig Absint eller japansk Whisky.
En macaron med pistagesmak, en chokladdröm och en nötbiskvi till espresson!
Det blev en stärkande espresso samt tre små godbitar som fullständigt ödelade målet med min dagliga motion. Tre små godbitar, en espresso för knappt 30 svenska kronor. Överkomligt tycker jag, apropå att Paris har rykte om sig att vara "dyrt".
Nu är det eftermiddag och jakten på ost att föra med hem till Sverige har tagit mig till flera olika butiker. Den första "osten" lurade ögat ordentligt. I en liten fin butik alldeles i närheten där man kan få sig en absint!
Vad kostar den per kilo? Osten?
Eller den här? Ser fin ut också!
Och en sådan här som jag fick till kaffet på förmiddagen. Eller?
Nej, jag blev lurad!
Det här var ytterligare en butik där jag blev överraskad av den fantasi som entreprenörer i alla branscher besitter. Detta var en butik som saluför TVÅLAR!
Jätteroliga tvålar, men det blev inget köp här heller. Det ska vara riktiga varor att föra hem så småningom. Jakten gick vidare, i butiker där doften från äkta fina franska ostar inte går att missta sig på!
• Ladda upp bilder!