Bild av Pus med sin älskade kattmynta.

Hon skäller inte och är alltid glad när jag kommer hem.

Hennes namn är Pus och i måndags fyllde hon 16år. Det är 80 år omräknat i människoår.

Hon har inte varit så pigg i några väckor och nästan slutat äta. I går var vi hos veterinären och tog några prover. Jag fick snart klart för mig att allt positivt är inte bara är bra. Några förhöjda värden men inte så att de behövde medicineras. Hjärtat var inte OK. Hon var uttorkad så de tryckte in ett par deciliter vätska i nacken på henne. Det blev en stor bula men den försvant snart när kroppen hade tagit upp vätskan. Hon fick också några burkar specialmat som hon skall ta några dagar för att piggna till. Om hon inte vill äta själv skall jag mata henne ved att spruta in maten i munnen så hon måste svälja. Vi har gjort båda delarna.

Nu är hon lite bättre och ägnar lite tid åt pälsvärd.

Veterinären sa att om hon inte blir bättre på några dagar så är det åldern som tar ut sin rätt och då blir det…………… uff – vill inte tänka på det.

Hälsningar en orolig Birte

I fredags hade vi gravsättning av Pus. Hon har en riktigt pampig gravsten, en som passar för världens bästa sambo. Alltid snäll. Jag saknar henne.

Plasten bredvid stenen skall jag ta bort till våren och så skall jag så gräs där. Rhododendron i bakkant av stenen har en vacker mörkröd färg på blommorna.

De två - tre sista veckorna när Pus var sjuk gillade hon att ligga här på berget. Det gjorde hon aldrig tidigare.

Uppe till vänster i bilden syns stenblocket som är hennes gravsten.

Hälsningar Birte som saknar lilla Pus.

 (Det var hon som skaffade sig mig - så det var väl jag som bodde hos henne)