Min söta svärdotter mamma till mina tvillingbarnbarn hadeen jäkla otur för några dagar sedan.Hon ska ta ett glas från skåpet. Samtidigt som hon lyfter ut glaset stöter hon till det som står brevid. Det trillar ut går i några stora bitar när det träffar köksbänken. En bit landar påhennes stortå och skär upp ett stort sår. Akutbesök är nödvändigt eftersom blodet fullkomligen rinnerur tån.Akutbesöket tar 4 timmar. Hon blir undersökt  sydd med något stygn tror jag sen hemskickad. Dagen efter hänger tån på ett onormalt sätt och ordentligt ont har hon.I går är situationen ohållbar och hon uppsöker vårdcentralen. Där upptäcks att  den stora senan är helt av samt en mindre. Läkaren där råder henne anmäla det hela och remmiterar henne tioll akuten.Hon opereras akut och får gips till knät inlagd över natten.Nu i natt small det tillordentligt i tån och de misstänker att senan gått av igen. Min svärdotter arbetar på förlossningen och planen var att hon skulle arbeta när lillasyster skulle ha sitt första barn, Det blir inte så för nu har vattnet gått. Tänk vad ett glas an ställa till med.

Mitt liv förändrades helt i juli 2010 när jag fick en strok precis innan jag skulle köra till jobbet för en ensam journatt. En sån tur  jag hade för om inte jag varit hemma så hadejag inte suttit här i dag utan varit skitförbannad för jag dött.

Livet i dag då hur är det? Jag lever med en vänstersidig hemipares,koncentrationsproblem,minnesstörningar perceptionsstörningar,svårighet att se hur saker och ting förhåller sig till varandra och en neurologisk smärta. Jag använder mig  av rullstol utomhus, inomhus har jag stöd av en krycka.Jag får inte längre köra bil  p.g.a  hjärnskadorna, de fysiska går det att anpassa bilen för. Jag kan inte klä mig själv längre  utan har hjälp av hemtjänst varje morgon samt vid lunchtid för jag ska  få något nyttigt i magen. Tidigare var det en liten utmaning att hitta en ny maträtt att prova på ,även om jag fortfarande gillar matlagningsbiten  så kan jag inte skära,hacka och riva längre. Hålla på med grytor,stekjärn vid en varm spis går också bort. Min del i matlagningen är hitta recept,läsa det för älskade mannen och smaka av.

Så fort jag ska åka hemifrån är jag beroende av att det finns någon som känner mig när jag kommer fram dit jag ska.Åka färdtjänst är ingen lyx precis. Ofta får vi som åker en sight seeing  som vi inte vill ha. Det är bara tacka och ta emot. De som kör har tider att passa och det märks på körningen och hur många blir behandlade i mötet.Jag har fått ge upp mitt hundintresse. 2 fodervärdsvändor  en till nerlagda Hundskolan Iris  och en till Försvarsmaktens  Hundtjänstenhet. Mina egna två är mitt stora sällskap under de dagar jag är hemma själv men inga långa promenader och ingen rallylydnad. Inga spontanresor till vänner i Stockholm. Inget spontant själv längre allt måste planeras för jag inte klarar mig själv. Sen är det den förbaskade hjärntröttheten som gör alla funktionsnedsättningar så mycket värre.Ändå lever jag ett rikare liv nu än innan stroken. Jag är tacksam för det lilla och ha ren helt annan ödmjukhet. Jag vet vilka som är mina verkliga vänner och har fått många nya vänner. De flesta med stroke. Alla med sin historia  innan under och efter. Vi har träffats på Facebook,denna utskällda  sida. Här finns mitt sociala liv i dag för stroken tog bort det i det verkliga livet. Vi har alla liknande problem för det har man när man strokat. Och vi har alla upplevt den oförståelse som finns. Du ser ju så frisk ut är en kommentar vi hör allt för ofta. Jo tack jag är inte sjuk. Jag lever med sviterna efter en dödlig sjukdom och en del av de syns inte men finns ändå.Så har vi våra anhöriga som också blir drabbade av det ändrade livet. Nu har en driftig anhörig startat en facebookgrupp som vill ha en  strokegala som belyser strokeproblematiken.De flesta landsting har bra akutvård för strokare. Det är eftervården som inte finns. Med dagens kunskaper om hjärnans omformbarhet plasticitet som det så fint heter så  behöver Sverige en större kunskap om stroke och strokerehabilitering. För någon rehabilitering är det inte tal om när du är utskriven från sjukhuset och den rehab som finns kostar mycket pengar .55000  för tre veckor kostar det på Sommarsol i Vejbystrand. Då får man helpension med hjälp av personal både dag och natt, egen sjukgymnas och egen arbetsterapeut.Väl värda pengart tycker de som varit där, men de som ska betala håller hårt i plånbokenoch släpper inte gärna till .Betala själv är svårt för det tar tid att spara ihop pengarna när det samtidigt är löpande utgifter i hemmet. Allt går inte att undvara. Fortfarande älskar jag livet och är tacksam för varje morgon jag vaknar till en ny dag. För jag lever med risken att få en ny stroke. Har redan haft en liten som  kallades påspädning i den gamla .I Halmstad där jag bor har akuten en stroke om dagen. Hela Sverige har 30000 om året ung som gammal, vältränad eller inte. Stroken slår blint om kring sig  och blir du träffad så är du märkt för livet im du överlever för det är bara 6000 av de 30000 som  gör det. Överlever alltså.

DDet är vårt hus som heter Lugnet och i kväll stämmer det verkligen. Solen har gått ner i  säck så det blir väl lite regn i morgon också.Örebrodottern bor  här denna veckan men är inne i stan hos en kompis.Mannen är framför TV skärmen och jag framför datorskärmen. Hundarna ligger i soffan och  kattskrället på altanen. Lugnt på alla plan.

Jennifer från Sttockholm var  sugen på en liten roadtrip första semesterveckan så hon komhit några dagar fast road trip är väl att ta i hon flög.Fullt upp i 3 dagar mycket prat och skratt. Konstigt nog ingen musik alls bara musikprat.Det blev tomt och tyst när hon åkte hem igen. hHundarna tyckte hon var en rolig tvåbening. Hon stod på gräsmattan och  böjde och sträckte på sig. Leia sin vana trogen körde upp sin nos i skrevet på Jen och Alva slickade henne i ansiktet.Det  är inte lätt med yoga då speciellt inte när jag kvider av skratt innanför altandörrarna.

Mannen börjar semester på måndag och det ska bli skönt. Tråkigt nog  måste han jobba en dag som  chaufför åt en kollega som fått körkortet indraget för en rödljuskörning.Men sen är det ledighet som räcker i 4 veckor.

Idag har jag fredagstristess . Vad jag än gör så är det utan engagemang.Jag har facebookat klart förtillfället. Ätit lunch,  Haft min sittgympa. Vill gärna läsa något men har svårt att koncentrera mig på något inte ens  ryggläge med talbok är något som lockar. TVn är upptagen av Formel ett hur det nu kan vara något att köra bil i soffan. Jag skulle kunna skriva lite på Min Mors Minnen  jag har gott om  brev som ligger och  väntar på att bli renskrivna. Men  det lockar inte det heller.Åh! så tråkigt jag har.

 Under veckan har jag haft så  bra saker som har stimulerat mig. Tisdag eftermiddag föreläsning om  hur jag har upplevt min  rehabilitering efter stroken och vad som  har hjälpt mig. Onsdag. Jobbade mycket på att få i hop mer material till en mer övergripande föreläsning. Sjukgymnasten Cissis och Doktor Malins fel. Cissi frågade om jag tänkt starta eget. Mitt svar  var Inte just nu. Malin tackade så mycket och undrade om  jag ville komma tillbaka. Så  klart.

Torsdag fick klart med elrulleförvaringen. Bostadsanpassningen står för  hela kittet. Läkarbesök med 2 stycken McDreamy läkare. Och idag inte ett skit än så länge.Åh så tråkigt jag har. Nu får jag sluta gnälla. I kväll ska vi ha färslka räkor. Jag ska skala själv trots skithanden som är ett bihang och inte till någon speciell nytta, Men det ska den bli. Jag kan ju faktiskt jobba lite på Hjärnstyrkan, mitt blivande företag,  så jag kan lägga fram mitt koncept  på  strokeföreningens  årsmöte på söndag. Nu är det inte lika tråkigt längre. Det är bra att skriva av sig ibland. Alltid poppar det upp något som är bra.

Det är kalt ute, Skönt jag slipper gå ut i dag. Min svägerska kom på förmiddan för en go kopp elva kaffe.Eftersom dammsugaren och rullstolen inte kommer överens så frågade hon om  hon fick ta ett tag med snorkeldraken och det fick hon så klart. Städa är hennes favoritsysselsättning. Hon småsjunger hela tiden på en melodi från Sound of Music. "This is a few of my favourite things". Det syns verkligen att hon gillar städningen. När hon gick sa hon att det snart är dags att ta en städnning igen.Då är hon  här en hel dag och far omkring som ett litet dammkorn bland de andra. I dag har jag inte haft någon speciell rehabilitering mer än den   jag gör själv. Cyklat framför TV:n Sittgympa i pauserna på något  lagom iointressant TVprogram. Det förbränner väl alltid någon li efterhängsen liten fettcell.