Assar och hans son. Assar bekymrade sig mycket för sin son som var till den milda grad beroende av vad folk tyckte att han knappt vågade gå ut. Till slut tänkte Assar att det var nog och bestämde sig för att ge honom en läxa.

Han sadlade åsnan och gav sig iväg med sonen till en by borti bergen. Assar satte sig på åsna och sonen gick bredvid. Efter ett tag passerade de en klunga människor som utbrast:” Titta på den grymme mannen som rider och tvingar sin spenslige son gå bredvid.”

Då bytte Assar plats med sonen. ” Se på dagens ungdom. De saknar all respekt. Sonen rider medan den stackars gamle fadern får gå!.”

Assar satte sig då framför sonen och båda red på åsnan. ”Har ni sett vilka grymma män som tvingar sin åsna bära så tungt!”, fick de höra.

De steg av och gick på varsin sida av åsnan för att en stund senare mötas av ett hånfullt skratt: ”Se på dessa dårar som har en åsna, men som går ändå.

Till slut hjälptes de åt att bära åsnan. ”Titta vilka dumskallar som bär sin åsna i stället för att rida den. De är från vettet” sa folk.

Med detta tyckte Assar att det räckte och vände sig till sin son: ”fattar du nu att vad du än gör här i livet kommer du aldrig att vara alla till lags. Förspill inte din tid med att försöka!”

(hämtat från Den tredje åldern av Patricia Tudor-Sandahl).

http://www.hemmetsjournal.se/Community/Blogginlagg/?entryid=112644

När jag läste detta första gången så fick jag en riktig aha-upplevelse, kanske du får det också om du läser det...